31 januari 2010

Ett ord på vägen

I vår lilla post här ute på landet hittade jag fina produkter från Kreativ Insikt . Jag kunde inte låta bli att köpa denna nyckelring...Och så kunde jag inte låta bli att pilla loss den ena ringen och pilla dit ett läderband istället. För jag ville ha ett halsband!
"Se, inse, det finns ingenting som du inte kan göra"

Alla behöver vi uppmuntran på vår väg i livet. Jag vill varje dag bli påmind att om jag vill förändra nåt så har jag nyckeln till det hos mig själv. Jag måste ha vilja.

Ha en underbar kreativ vecka alla ni som kikar in här! Nu i skrivande stund är det äntligen lite mildare och så snöar det flingor stora som näsdukar därute!

28 januari 2010

Vintervitt

Efter julpyntet kändes det tomt i vårt hem. Så när jag målade kronan (se tidigare inlägg) passade jag på att spraya lite på ett knippe björkris. Det fick hänga i farstun och torka, för att sen placeras på glasverandan.Småslarvigt sprayat, men helt okej. Lyser upp lite i vintermörkret.
Men vad?- Vem har dreglat på fönstret? Vi har såna där fläckar lite varstans...

Här ser ni en skymt av "boven" ! Det här är ju hans spaningsplats och dumma matte har placerat ut en massa kvistar ivägen! Köksfönstret når han inte upp till. Där har jag satt upp plastlöpare som jag fyndade på julrean för 70%. Jag ser mera vinterdekoration än juldekoration i dem så de får vara kvar tills snön smälter! Och dalahästarna i betong är kvar, för dalahästen är ju nog också en året-runtgrej, inte sant? jag tog bara bort extrapiffet, dvs etiketten som det stod God Jul på. Vintervitt får det vara för ännu har vi ju faktiskt januari!! Och nu är vädret så som det var när jag var liten. Kallt. Fast okej, jag föredrar att ha -5 istället för -15-20, faktiskt. Av rent praktiska skäl.
Det gäller att klä sig varmt och kräma in sig så man inte blir allt för torr och fnasig.

Helg igen? Åh vad härligt!
kamomilla

27 januari 2010

Värme

Mitt i kylan och snöstormarna kommer här ett värmande inlägg. Några inlägg bakåt skrev jag om att vi kastat ut vår kamin Herr Kastor. Tack och lov fann vi en ersättare fort, för när man värmer huset med bara eldstäder så hinner det bli ganska kallt om man inte eldar på några dygn. Två nätter sov vi med ett oljebatteri i rummet och oj ändå så vi saknade den där mysiga vedvärmen!
Tydligen gjorde Svante det också. Han är dessutom litet av en linslus nuförtiden. Hör han pipet från kameran kommer han sättande med fart!
Kaminen känns pytteliten jämfört med Herr kastor. Och värmen är annorlunda. Kastorn lagrade värme, blev varm långsamt och måste eldas länge, men sen gav han ifrån sig värme hela natten.
Lilla Jötulynglet värms upp fort fort och det blir hett. Vi stänger dörrarna till natten och vaknar i behaglig temperatur. Har ingen aning om hur varmt det är men om jag inte huttrar så är det okej! Om du undrar över bollen på bilden under så är det Svantes leksak, ingen ny lustig iredningsgrej! ;)
Och denna vinter har ju värmekapaciteten på våra fyra eldstäder blivit satta på prov!!! Och fortfarande, fast minusgraderna är tuffa, eldar vi i övrevåningens kamin bara ca en gång i veckan!!! Dvs när äldsta sonen eller bonusdottern kommer hit måste gästrummet, (som annars står stängt), värmas.

Allrummet och yngre sonens rum hålls varma tack vare att vedspisen i köket är igång både morgon och kväll. Värmen stiger upp direkt från köket till sonens och bonusdotterns kungadöme däruppe. Tex idag har gubben bakat underbara bröd och det är nästan hett i köket. En underbar doft av vitlöksbröd svävar över hemmet...och jag som mår så bra av att inte äta kolhydrater...Vilken frestelse jag inleds i!

Stormen viner i knutarna, vägarna snöar igen. Får se hur jobbstarten på morgonen blir...

25 januari 2010

Bokstäver

Jag tror jag sade i något skede, att bara julpyntet är undanstädat så kommer pysslet igång. Mycket riktigt. Det började ju klia... När jag satt där med hjärtat i handen (det som finns på tavlan i förra inlägget) så kom jag plötsligt ihåg att jag sett stenar med texter ingraverade. "Love", "Förlåt" och "kärlek" och sånt, så varför inte testa på mina egna betonghjärtan?
Stämplarna är från Claes Olsson ( tänk att tomten visste det..) De är otroligt användbara, med både stora och små bokstäver.
Snart har jag slut på mina små hjärtan, så jag vet nog vad jag gör i sommar... ;) Nu ids jag inte smutsa ner i bastukammaren mer. Att använda den som ateljee var inte så jättelyckat i alla fall. Men nöden hade ingen lag.
Folk frågar mig jämt hur jag hinner med allt... men inte vet jag. Jag ser sällan på tv tex. Och många saker gör jag bara under helgerna. Tar tag i en ide som jag planerat under veckan och slutför den med en gång. Fotar och har mig medan det är ljust. Jag pendlar under veckorna och kommer ofta hem sent så veckosluten är mina kreativa timmar. Jag önskar alltid att de inte skulle ta slut på mitten.
Kamomilla

24 januari 2010

När det kliar..

...i pysselfingrarna är det bara att sätta igång! Från prylsamlarväninnan kom en kasse grejs före jul. En träfärgad ram var med och jag har funderat och funderat...tills det sa BLING! Jag behövde min hobbyfärg, en bit kartong, nitpistolen, en pensel, mina stämplar jag fick av tomten, och ett betonghjärta.
På kartongen (som egentligen var baksidan av ett akvarellblock) duttade jag vit färg i ojämt lager och ramen målade jag svart. Allt detta med Farnias "Perinnemaali"som man får köpa i Pysselhimlen Sinooperi. Färgen är vaxaktig och lämpar sig utmärkt också till små skyltar, korgar, för schablonmålning etc. torkar på 10min)
Så sammanförde jag ram och kartong, stämplade ett citat och limmade på ett betonghjärta!
Ett citat som just nu betyder mycket för mig. Jag försöker förverkliga en del av mina drömmar och behöver lite uppmuntran varje dag. Så varför inte ha en trevlig tavla som väcker kämpalusten varje dag? Och alla vet väl vem ERNST är??? :) (klicka på namnet) Jag gillar så hans härliga citat!
Kamomilla

23 januari 2010

Kungligt värre? ;)

De som hängt med här på bloggen en tid vet väl att jag har nån speciell sorts dragning till kronor. Och nu, nu har jag secondhandfyndat! En blomampel är det egentligen men jag som inte kan det där med blommor tänkte bara krona krona krona...
Jag pillade loss glittret för jag ville måla den. Det är ju bara att limma tillbaka sen.
Jag gillar inte guldiga saker, det ger ett så kitschigt intryck i vårt hem. Så det blev sprayburken igen.
Jag gick en inre kamp mellan vitt och mattsvart. Det vita vann!
Åtminstone den här gången...
Sen limmade jag glamourglittret på plats igen ;)
Den torkade superfort och nu är jag nöjd! På ett av mina betongfat står den och bildar en fin kontrast mellan den råa betongen och den vita romantiken.
Och eftersom mörkert ännu omsluter oss så ser jag inget hinder för en ljusslinga heller!

Så nog är det sant, att det som någon inte vill ha hos sig kan vara en pärla för nån annan! Så länge leve loppisarna!

Ha en skön lördagskväll! Kamomilla

21 januari 2010

Nu hade jag tur..

Jag älskar fårskinn. Speciellt såna som man ser att är lite ruffa, inte några släta jämna IKEA-fällar precis...Och denna vinter har jag längtat efter bruna sådana. Men de är dyra, och hur det nu är så tycks aldrig den där extraslanten finnas. Så döm om min förvåning, när jag besöker loppisen i allra största hast så hänger det plötsligt där! 15 euro fick jag ge för det! Normalpriset är ca 80-100euro, så ja, det var ett kap tycker jag!!Och passar så bra i fammos och faffas gamla stol som har fått sitt vita hemsydda överdrag på sig igen och så fårfällen ovanpå. Denna stol är speciellt kär för mig. Om jag inte minns fel så har mamma berättat att hon ammat mig i den stolen då någon gång för länge länge sedan..
Och stolen, den håller sin form och stabilitet! Inget rubbar den, även om tyget under överdarget är slitet. Den dag jag blir rik, ska den kläs om hos ett proffs...


Vad som däremot gett upp- är vår kära gamla "Herr Kastor" . Sovrumskaminen som hängt med i husflytten och troligen har ca 60 år på nacken. Vi har träffat den gamla dam som i sin ungdom brukade elda med den i sin kammare och hon berättade att hon eldade så det var kokhett... huset var ju inte så isolerat då på den tiden. Hennes kammare låg i den del av övrevåningen där vårt badrum nu är beläget.
Det värmelagrande innandömet i kaminen hade nu blivit poröst och det började trilla ner stenblock som täppte till rökkanalen. Det om något är ju ganska farligt...
Allt har sin tid. Och nu var Kastors tid slut.
Eftersom vi faktiskt hela tiden värmer huset med våra eldstäder vill vi inte vara utan så länge. Så idag har gubben hämtat en liten söt Jötul från stan, och imorgon ska den installeras. Så får vi ta bort det tillfälliga olljebatteriet från sovrummet och sova gott igen...
Helg igen? oj tack och lov! Jag väntar på att kunna fotografera i dagsljus, en lyx som inte finns på vanliga vardagar. Förutom idag, då jag var hemma redan klockan två!
Kamomilla

20 januari 2010

Det kom ett paket på posten...

Jag hade redan hunnit glömma att jag fått en speciell mail, när det damp ner ett paket i posten idag!! Det kom från Louise, tjejen bakom bloggen Hemma hos Louise (klicka på bloggnamnet så kan du läsa hennes fina blogg!)

Hon ville tacka mig för all hjälp och preppning när hon själv funderade på att börja blogga. Hon kallade mig sin "mentor" och det var ju skoj, även om jag inte ens alla gånger kunnat svara på hennes frågor... Men det har varit roligt att ha kontakt med Louise och inget besvär alls att brevväxla. och visst är det roligt med ett såhär fint tack!
Ett vackert inslaget paket var det!
och vilket kort... och innehållet sen! Hon har sytt ett så fint hjärta och med i paketet fanns en vacker tvål.

Nu hänger hjärtat framme, och pryder min olivkrans. :) Tack Louise!
Så har jag lovat visa lite vintervitt från Villa kamomilla. Jag saknar julen så mina två filttygsljusslingor får stå framme ännu. Tillsammans med betonghjärtan och vita filtbollar i en frostad Mariskål. (min första, tack till gubbens kompis med familj)
Gubben min som aldrig kommenterar julinredningen sådär extra konstaterade i söndags lite nostalgiskt att han nog i år, konstigt nog faktiskt tycker det känns tomt när julen städats bort! (oj- det gror en lite julgalning i honom också! bra bra) *fniss*
Vi får ta ut allt vi kan av ersättarpyntet då! :)

Mitten av veckan redan nådd! Här går det undan! Jag bara väntar på helgen för då ska jag måla. Men vad-det avslöjar jag ju inte än! ;)

Kamomilla

18 januari 2010

"Sockerskål"

Tack till er alla för kommentarerna och hälsningarna till förra inlägget! Jättekul att höra att så många gillar vårt lusthus.
Nu har det smått börjat tingla i mina pysselfingrar igen, nu när julen är utstädad. Jag beslöt mig för att testa en grej jag länge funderat på. Detta är inte min egen ide´, utan den har jag snappat upp någonstans, men minns inte var...

Man tager en skål, några dl socker och en virkad spetsduk. Lägg duken i blöt i sockervatten (jag vet inte mängden- slängde i bara tills det inte löste upp sig i vattnet mer)
Krama försiktigt ur lite vatten och forma duken ovanpå skålen som nu ska vara vänd upp och ner. ( helst i diskhon eller någon annanstans där det får rinna av sig och torka utan att göra skada.) Det är klibbigt och kladdigt!!
Låt torka ett dygn eller två och pilla försiktigt loss spetsduken från skålen. Och vips har du en spetsskål!
Mycket enkelt, eller hur?
Passar för frukt, lökar, karameller eller vad som helst som inte kladdar av sig.
Det börjar redan bli ljusare därute, men inte alls så ljust ännu när jag kommer hem, att fotograferandet skulle vara enkelt...Så ni får nöja er med skuggiga bilder. Det irriterar mig oerhört, men kan inte hjälpas. Jag hinner inte fota allt jag vill under helgerna heller.

Kamomilla

17 januari 2010

Festen

När skymningen sänkte sig över skogen anlände ett gäng med glada tjejer till oss. Eftersom mina jobbkompisar och jag aldrig hann med någon egen julfest så var det bestämt att vi skulle ta det efter julen. Så jag lät pyntet stå kvar och det har jag njutit av till 100% i år. Villa Kamomilla låg fortfarande inbäddad i snö. Vilken fantastisk vinter vi har, och den verkar bara fortsätta... Jag hade bestämt att hålla våra traditioner som vi infört här i huset. Därför bjöds de frusna gästerna på BRÄNNVINSBORD (klicka på länken så får du veta vad i fridens dagar det är för något...) ;)
Brännvinsbord ska inte vara komplicerat, vi talar ändå om en sed från 1700-talet, så dukningen blev särdeles enkel.
Av hänsyn till mina jobbkompisar visar jag dem inte på bild. Och jag fotograferade bara utifrån. Jag prioriterade sällskapet framom fotograferandet denna kväll! Och vi hade så himla kul!!
Islyktor och marschaller lyste upp i mörkret. Vi tände alla ljus i lusthuset och njöt av värmen från kaminen. Jag tror inte någon frös, även om jag för säkerhets skull hade laddat upp med lite plädar.
Vi njöt alltså av brännvinsbordet härute, fem tjejer och så min gubbe förstås. Ingen tokig kväll för honom va? Fast han fick avlägsna sig sen och medan vi tjejer tog en aperitif så grejade han i köket. Han bjöd på himmelskt god potatis-kantarellgratäng, rostade rotsaker och en underbart god hjortfile. Tjejerna hade med sig ett gott fylligt sydafrikanskt rödvin som satt perfekt!
Eftersom fönstren varit fulla med frost, rann det små rännilar av fukt längs dem när vi eldade i kaminen. Och så som vi skrattade oss varma så blev det ju bara mer imma och fukt på fönstren..
Tyvärr måste tjejerna åka hem till natten och lusthuset tystnade. Kändes som att kvällen blev för kort, men så är det när man kul...
Kocken fick ett eget tack av tjejerna. Ett hemlagat förkläde med klurig text på deras roliga dialekt! Han blev så överraskad! Han som bara tyckte det var skoj att ställa upp och fixa mat!
Och jag fick ett tack jag också. Något jag suktat efter redan en tid och nästan hann köpa själv. Men tjejerna hade reagerat snabbt och köpt den här härliga grodan innan jag hann göra det!
Det finns flera i samma serie och jag har en känsla att denna inte blir min sista.. He´s a guy with attitude, inte sant? Och efetr att jag funderat en stund på varför jag är så galen i honom så kom jag på det! Kronan! det är ju kronor som jag är så galen i..
Nu ska jag njuta av söndagskvällen i renplockat hus. Japp, nu är nämligen julen utstädad från Villa Kamomilla! Jag har bytt till krispigt vitt och andra ljusa färger, men mer om det i ett annat inlägg!
Skön vecka! Kamomilla