Smått och gott i köket

Under helgen var det storm så vi pynjade på lite härinne. Eftersom vi renoverat skänken, byggt vitrinskåpet till köket samt flyttat platsen för kyl- och frysskåpet, kändes fönsternischen mellan dessa två som enormt smal, hög och konstigt tom. Jag funderade en stund på vad jag kunde hitta på, för det bästa vore ju att utnyttja utrymmet som förvaring. Små ommöbleringar i övrevåningens pojkrum lösgjorde ett gammalt linneskåp för min pysselsaker. Två minibyråar som jag fixat upp för pysselsaker flyttade nu ner till köket. Känns okej, åtminstone just nu.

Såhär såg de ut när de kom till oss:

I somras fixade jag upp dem och nu fyller de upp nischen. Kanske passar de inte helt perfekt, men de ger balans åt utrymmet som annars såg lite konstigt ut med två så höga moduler på varsin sida.

De vackra ljusstakarna fick vi till kombinerad födelsedag- och inflyttningsfest i somras.Tanken var väl att de ska stå i lusthuset när det är klart, men nu får de pryda köket. De är underbara tycker jag!

Vitrinskåpet har fått belysning. Skenet är tyvärr väldigt blått för det är ledlampor. Nån som vet vad man kan göra åt det? Min man gillar det, men jag tycker att ljuset blir hårt, speciellt mot de varma stearinljuslågorna brevid. Men det är så fint att lysa upp favoritporslinet...Tips mottages!Sånt pysslar vi sakta med. Gubben har också gjutit lusthusgolvet och snart ska det målas väggar därinne. Det kompakta höstmörkret bara suger musten ur en på kvällarna. Jag brukar inte vara hösttrött men på något sätt tror jag att den jobbiga sjukdom jag led av hela augusti sög ut mina reservkrafter redan då. Får se hur man ska klara vintern...

Julförberedelser dyker upp sådär smygande överallt bloggvärlden. I år får jag hålla mig i skinnet med pyntandet, av en alldeles speciell orsak. Om fyra veckor dyker det nämligen upp en tjej med ett block i högsta hugg och en fotograf i sitt släptåg. Och det ska inte bli ett julreportage...Så när ni börjar pynta till kommande advent så försöker jag med stor möda att hålla mig i skinnet! Hur nu det ska lyckas, för det kliar redan i fingrarna....