28 februari 2009

Under arbete

Den gamla vedlåren, som hört till gården som huset hört till, är nu under arbete och ska bli vår nya köksö. Den gamla köksön var för liten, och rörde sig för mycket på grund av hjulen under (även om de gick att låsa)
Vedlådan var ganska bedagad, men hade potential.
Gubben min har tagit herraväldet över köket så jag har inte mycket att säga till om där mera. Men han lagar gudomlig mat, så det gör inget. Och då tycker jag, att när han trivs där så bra, så får han fixa det så det passar hans smak och fungerar som det ska. Först gällde det att bygga sockel och höja hela lådan så att det blir passlig arbetshöjd.

Lådlocket har målats vitt och tanken är, att de två rutorna ska få likadana blå salmiaksrutor som skåpet som skymtar uppe till vänster, har.

Skivan ovanpå har fått en mörkbrun (eeben) färg med osmocolors vax. Vaxet ska sen ännu skyddas med något som heter top oil. Runt låren ska det bli panel och på höger sida två lådor som är återanvända från vårt gamla vitrinskåp som vi slängde ut i höstas.

Längst till höger, mellan lådorna och väggen ska det bli ett fack för skärbrädor. Så man praktiskt får dem undan när man inte behöver dem, men så hundbusen inte kommer åt att tugga på dem... Det var allt jag visar av köksön idag, som sagt så är det ännu under arbete...

Sådär annars har jag fräschat till det lite med lite färg i köket. Fräscha blommor och lite lime, varvat med vitlökar som jag tycker så mycket om, speciellt för formens skull. Äggkorgen är från Villa Wenla


Det var allt för idag. Ha en skön helg. Här förbereder vi oss för hemreportaget som kanske äntligen blir av. I augusti gick det i stöpet på grund av sjukdom, i november på grund av snöstorm. Så nu är det tredje gången gillt!

26 februari 2009

Rostigt

Förra sommaren gjorde jag några hängen av små kakformar, bara för att ha som prydnad i blomlandet. De hängde där på ett galler av armeringsjärn som jag avskärmat blomlandet med. Nu har de rostat och jag tycker det ser så fint ut! Rost är vackert...Gardinstången som sågades av till två blomlandsdekorationer har också rostat vackert, precis som jag ville!
Det snöar och regnar om vart annat, lite jobbigt väder just nu, men våren börjar sakta kännas i luften. Det blir en speciell doft och solens strålar värmer redan. Alldeles snart har vi mars månad här. Tänk att vi har orkat med den långa långa vintern än en gång! Nu kan man bara se framåt!

23 februari 2009

Olivkrans

Här haglar inläggen tätt... Hihi. Nej men jag kan ju inte låta bli att visa vad jag fyndat på loppis igen. En lite vissen skamfilad konstgjord olivkrans!Som sagt lite rufsig och tilltufsad, men det var kärlek vid första ögonkastet i all fall! Nu hänger den på min kära hatthylla, ett loppisfynd den också. Den hänger tillsammans med det lilla träblocket som vi fann i huset när vi monterade ner det. Två rostiga nycklar hänger brevid...

22 februari 2009

Jag är nog bra jobbig jag...

Just när jag trodde att jag hade inrett färdigt i ungdomarnas tv-rum uppe på vinden så fick jag en fläng... Det är jobbigt det här, att inte kunna bestämma sig. Gubben bara skakade på huvudet men han gillar faktiskt den nya stilen mest.

Som jag i ett jättelångt inlägg tidigare har berättat, så har det här rummet sökt sin rätta stil i över ett år redan. Nu har jag återgått till en av de stilar jag redan hade smått testat där och som nog tycks passa in bäst. Jag tror faktiskt att det är den vita träpanelen på väggarna som styr så starkt åt det hållet att jag bara måste... Hur jag än gör så styrs det till det här.

In med de Marina inslagen igen! (suck och fniss) Här på bonusdotterns lilla byrå.

Jag hoppas det får bli så ett längre tag nu. Det är ganska kul att ha en så annan värld där uppe än i resten av huset. Och nog passar det ju för både killar och tjejer. Tror jag ska skaffa några snygga krokar att hänga upp några par slitna jeans på också, det är snyggt mot en vit brädfodrad vägg tycker jag!
Stjärnor i bonusdotterns säng... En äkta gammal amerikansk flagga från femtiotalet!

En hänggunga som jag fyndat på loppis för 4euro..
Stjärnfilten och en ny matta från billighetsvaruhuset "Hong Kong"
Pyssel- och sybordet nära till hands.
Retrostolen är från återvinningscentralen.Svante ville också vara med på bild. Kolla vad han vuxit! han är ½ år redan! Vår kära Nuppenasse...

Ja, såhär jobbig är jag , men det får jag ju vara i min egen blogg! och här hemma står de ut med mig, för de vet ju hur det är...

Ny vecka på kommande. Jag tror den blir ganska arbetsfylld både på jobbet och hemma. Men nu är dagarna ljusare så det ska nog gå!

Kamomilla

21 februari 2009

Än kan man tända ett ljus...

Tack till barnens faster, för denna underbara ljuslykta jag fick! Ikväll, när huset är nystädat ska jag sätta mig ner i fåtöljen med ett glas rödvin, lyssna på musik och njuta av det fina skenet från lyktan. För än kan man tända ljus om kvällarna. Än är det vinter...
Värm er i mörkret, längta inte för mycket till våren... Vi får väl passa på att njuta av en vinter som faktiskt för en gångs skull erbjudit snö och isar! Tids nog hinner vi gräma oss över svarta vintrar, för de lär nog komma. och då först känns vintern mörk och ändlöst lång, det kan jag lova..

17 februari 2009

Nya smycken

På beställning har jag tillverkat lite nya Kamomillasmycken av gamla skedskaft. Det är jättekul, och jag önskar jag hade tid och ork att hämta nytt material från den Stora Staden. Här ute i skogen hittar man inte det material man behöver precis... Kalla vinterdagar och nätter har vi haft nu. Lite väl kalla kanske, men såna nätter blir på något sätt magiska även om det kanske är lite väl kallt mellan varven. Men bättre det, än tö och slask..
En varm kopp te eller kaffe är inte så tokigt när man är lite frusen på kvällarna...

Kamomilla

14 februari 2009

Det blev just som jag ville!

När vi bodde i stan hade vi en helt annan inredningsstil i vår höghuslägenhet som var från femtiotalet. Vi byggde då en sängstomme åt vår härliga futonmadrass. Denna säng följde med till landet men har aldrig riktigt passat in..
Jag har längtat efter en järnsäng, eller ens en gavel!För någon vecka sedan hittade jag en ensam sänggavel på loppis. Den kostade bara 4 euro och jag tog förstås hand om den. Gubben grimaserade illa när han såg den, men han känner ju mig... Grannen, hon såg frågande ut och tänkte väl att nu har Kamomilla väl ändå gjort ett felköp? Den andades ju lite lyx a´la 70 tal eller nåt? Fast jag vet inte... Jag gillar bara inte det där guldiga. Nån annan kanske tycker om det, men inte jag.
Och de där ringarna gillade jag inte!! Vi tog bort dem, men sparade två i mitten för att stången inte skulle börja hänga.Det var enkelt att skruva loss, och sen bara skruva tillbaka de små pluttarna.Sen fram med sprayburken. Fantastisk uppfinning det ska jag lova!

Resultatet blev bättre än jag någonslin vågat hoppas! Jag är så nöjd för jag tycker nog det andas lite gammal järnsäng över det hela...

Nån som minns den gräsliga hatthyllan jag målade? Den här alltså:

Nu blev den sambo med sänggaveln!! Åh vad det är roligt med avslutade projekt som blir precis sådär som man visionerat! För genast när jag hittar sånt som andra inte vill ha, så börjar det rassla i hjärnkontoret på mig...

Som om det alltid varit så! Inte sant? Kostnad för sänggaveln med färg blev 8,50euro. En ny säng hade blivit bra mycket dyrare. Den uppmärksammme ser att det fattas en lampkupa. ( det har det gjort förr också, men nu gick den reservfixade också sönder) Jag hoppas på att hitta en ny. För jag vill inte avstå från den fina stämning dessa lampor ger.

Men anyway, så här från min nöjda lilla vrå vill jag önska er alla en trevlig vändag!! Vi har nya projekt på gång och i lusthuset händer spännande saker, men mer om det en annan gång!

Kram, Kamomilla

12 februari 2009

Lite mer före- och efter

Tusen tack för alla härliga kommentarer till förra inlägget!!! Visst var det skitjobbigt många gånger och på slutrakan hade vi nästan tappat hoppet. Det kändes som att leva i en mardröm där vi tillslut trodde att det egentligen aldrig skulle bli färdigt. Hur vi än jobbade flyttades mållinan framåt. Och att bo på 12 kvm sista halvåret var ingen höjdare. I oktober, just innan vi fick flytta in, var det inte särskilt roligt att besöka dasset i minusgrader i den tidiga morgontimmen...Fy vad kallt det var! Eller jobbigt på natten när du smög dit ut, bara för att märka att ficklampans batteri sakta dog ut medan du satt där i kolmörkret...Och en morgon på våren när jag skulle vara extra fin på jobbet så satt jag där på utedass i bara pyjamas, med rullar i håret och leriga gummistövlar på fötterna. Hur glamouröst var det? Men hur härligt som helst att skratta åt det senare!

Men nu till annat. När ni nu gillade våra före - och efterbilder så kommer det lite mera. Ursäkta bildkvaliteten. De är ju inte knäppta som bloggmaterial precis..Den gamla verandan/farstun var helt rutten och vi rev den. Då såg vi spår av en tidigare mindre veranda eller ett tak ovan dörren. Det syns i rödmyllefärgen, inte sant? Så huset har inte alltid haft brädfodring heller. Det här ville vi lämna synligt för alla som besöker huset. Någonstans ska det få synas vad det varit förr. Men ni ser inte den omålade listen va? (måste åtgärdas..)

Och ett foto från trappan, denna gång uppifrån:
Ungdomarnas tv-rum..

Det var allt för denna gång. Inga nya pyssel ännu, jag har ju varit sjukledig, men nu i helgen ska här dras igång med stor iver! Bara gubben hänger med på noterna... Lovar att ni får se sen!!

Glad vändag, ifall jag inget skriver före det! Tack till er, alla mina vänner som kikar in här. Ni gör bloggandet värt den tid jag lägger ner på alla inlägg och allt fotograferande.

Kram, Kamomilla

9 februari 2009

Ett jättelångt inlägg...

Inspirerad av de entusiastiska husflyttarna med bloggen Lundagård beslöt jag mig för att göra en presentation av vår husflytt jag också. Vad kan man annat göra när man är sjukskriven och bara orkar sitta vid datorn?
Vårt hus är från mitten av 1800-talet, antar man. I salen har man tapetserat 1888, det ser man på det tidningsurklipp som jag hittade i samband med rivningen.Vi bestämde i ett tidigt skede att även om vi återanvänder så mycket som möjligt så ska vårt hem inte bli en exakt kopia av vad det varit. Det hade också varit väldigt svårt, för det var inte mycket av det gamla som fanns kvar, och inga foton inifrån har vi hittat heller.

Vi ville helt enkelt ha ett hem med den gamla fina trähuskänslan kvar, även om vi fått använda oss av mycket nya material också. Skulle vi ha restaurerat alla fönster skulle vi inte ha varit klara ens än idag.. Men golv och tak, en del dörrar och sånt, det har garanterat den genuina känslan inne i huset. Fönstren är nya, men passar bra in. Vi är nöjda med den lösningen. Nån annan kanske ser det som ett stilbrott...

Bygget började med röjning på tomten och byggandet av bastu. Bastukammaren kom sen att fungera som veckoslutsbostad när vi pendlade ut till bygget, och som heltsidbostad (12kvm,det ni!) det sista halvåret.
När tomten röjts blev det grävning av rör och tankar, byggandet av husfot och tömning av huset (det hade fungerat som lager för diverse skrot i många många år...)

Sen blev det märkning av stockar, rivning och nermontering. Detta var det jobbigaste och mest tidskrävande skedet och under tiden hann jag med ett komplicerat handledsbrott (med två korrigeringsoperationer) och min man med två knäoperationer. Allt detta bromsade och fördröjde arbetet och dessutom skall man ju hinna leva lite också. Vi försökte att inte ha bråttom, men måste erkänna att ju närmare slutet man kom, desto svårare var det...Men ibland blev det stulna stunder av frid och ro...
Här lite bilder från huset före nermontering. Tömning av fyllning i mellantaket. ( Halm, sand, tidningar odyl..)Smutsigt dammigt och tidskrävande.
Nermontering... (bilderna tagna med urusel kamera i telefonen)
Varför man valt att tapetsera rakt på stockarna, det är en gåta. Men inte många bitar av den gamla 1800-tals tapeten gick att rädda. Den smulades helt sönder. Ovanpå den hade man lagt flera andra lager tapet under årens gång.
Så en vacker dag var det dags att bygga upp huset igen, nu på egen mark. Låter enkelt va? Jo, men det tog några år och mycket möda och stort besvär...





I det här skedet såg vi ju ljus i tunneln förstås, men det tog ett bra tag ännu. Ett och ett halft år eller så...
Men sen börjar ju allt det roliga. Man får jobba inne! Vi hade bråttom på slutrakan, bodde otroligt trångt för lägenheten i stan var redan såld. Vissa saker skulle vi nog vara noggrannare med idag, eller löst annorlunda men i det stora hela är vi nöjda. Nu ska jag avslutningsvis visa en kavalkad av före- och efterbilder, för det är sånt som i alla fall jag tycker att är jättekul att se!!

Blogghörnan...
Trappan...

En del av vardagsrummet... Köket...övrevåningens syhörna brevid bonusdotterns krypin...

Sovrummet...Jo. tro mig det är faktiskt det! Öppningen till höger går till köket, men nu är där en mur, och vår murade spis.
Tillsist. Glasverandan. Utifrån.
Den fanns inte med från början utan byggdes till. Och den passar perfekt tycker vi :)
Ovanför glasverandan har vi badrummet.
Ja, jag kan visa mer en annan gång. Nu var det bra att kunna visa gammalt fotomaterial, för i den här förkylningen ska man inte pyssla med nånting ansträngande alls. Bara trycka på knappar...
Och som svar till förra inlägget. Det är en sänggavel jag ska mixtra med! Men den får vänta ännu ett tag. Ni får ge er till tåls...
Ha det gott så hörs vi igen! Kamomilla