I huvet på en tonåring..

Varning!! Detta är inget lantligt inlägg!! Ingen vit romantik eller söta pasteller...

Jag har alltid gillat Ernst Kirschteigers uppmuntran att man ska flirta lite med tonåringen för att få honom eller henne att trivas på landet. Det har vi tänkt på när vi låtit sonen välja. Han gillar heavymusik och favvofärgen är svart. Så är det och så ska det få vara. Hans förra rum blev aldrig riktigt klart. Mest av allt saknades förvaring, hyllor och en enhetlig linje. Det bestod mest av ett hopplock av udda möbler. Nu började vi från början. Men fortfarande med minimibudget, precis som vi alltid gör. Det ser vi som en utmaning.

Lillebror flyttade till storebrors rum men först måste väggen målas. Eftersom den från början blivit bucklig och misslyckad hade storebror fått tillstånd att göra lite graffiti.

Han är jätteduktig och visst var det synd att måla över, men nu har han valt studier på annan ort flera år framåt och då måste ju livet få ha sin gång. (det finns dock sparat på bild!) Nu målade vi väggarna vita för att få in ljus i det annars lite skumma rummet. Yngre sonens fallfärdiga datorbord monterades ner men skivan sparades. Den spraymålades svart. Jag kan inte påstå att det skulle ha blivit jämt, men å andra sidan brukar hans bord vara belamrat med saker så who cares? Svarta ben "Vika Curry" a´2,50e /st från Ikea fästes under skivan.

De svarta bykkniporna jag nämde i ett tidigare inlägg var alltså för denna vajer som håller favoritflaggan på plats.

Buddahuvudet lånades av storebror för att fungera som hörlurshållare. Hyllorna är IKEAs "Hyllis", 9,95 st. Nog ursprungligen menade för förråd men helt passande i sonens rum. Vi köpte tre stycken. Plastboxarna "Lådis" är också från Ikea, och förstås valde sonen svarta..

Lampan jag skrev om i förra inlägget bor här nu.

Den lilla trista byrån ...

..som målades vit, den passar bättre in nu.

Nu är hans rum upprett och inrett. Men allrumet invid är totalt kaotiskt och rörigt och det blivande gästrummet gapar tomt. Här ska målas inom de närmaste dagarna (väggen till höger som inte syns i bild) och sen drar jag igång med att inreda. De körsbärsfärgade golven är något jag lite ångrar. Jag skulle vilja ha mörkare. Men det får bli den dagen då alla barnen är utflyttade och mellanväggen rivs. Då blir rummen till ett enda stort rum. Min dit är det ännu lång tid! Nu tar vi itu med det här.

Jag har ångan på, och får se om jag alls kan varva er och vila mellan varven. För även om det är tungt så är det ju så kul!

Tjingeling!

Kamomilla