3 mars 2015

Äntligen vet jag!

I ett inlägg för bara någon vecka sedan skrev jag om att jag sökt mig till mammografi för att jag hade konstiga känningar i armhålorna. Jag blev skickad på brådskande mammografi och samtidigt togs både ultraljud och tre provbitar för i mitt vänstra bröst hittades ett hårdare område, stort som ett plommon. Det har funnits där så länge jag kan minnas men var bra att checka upp.
Jag var glad att jag inte visste om provbiten i förväg för då hade jag ju nog blivit väldigt mycket nervösare. Det gjorde ändå inte alls ont, han var fasligt duktig den läkaren! Men det värsta var ännu framför, och det var väntan! Att vänta 9 dagar på besked. Ja ni kan ju ana hur det känns.

Men igår kom svaret. Mammografiröntgen ok, ultrat ok, och provsvaret visar på förhårdnad vävnad som är av godartat slag. Antagligen har den uppkommit efter amningen, alltså för länge sedan.
Värken i armhålorna beror antagligen på ansträngning som tex att jag stickat tunga ponchon eller träningen (plankat),  eller att jag haft ett virus av något slag i kroppen. Lättnaden är stor. Det kan ni säkert gissa. Nästa gång blir det samma pärs om 2½ år. Om inget oroande dyker upp före det.
Kom tjejer ihåg att undersöka era bröst!!


VIHDOIN TIEDÄN
Jonkun aikaa sitten kirjoitin postauksen joss kerroin että oli saanut kiireellisen ajan mammografiaan. Samalla otettiin myös ultra sekä kolme koepalaa sillä vasemmasta rinnastani löytyi luumun kokoinen kovettunut alue. Se on kyllä ollut siellä pitkään muuttumatta, mutta nyt oli aika tarkistaa asian laita.
Olen onnellinen etten tiennyt koepalasta etukäteen sillä silloin olisin kyllä turhaan jännittänyt. ( ei muuten sattunut yhtään- oli tosi taitava lääkäri) Pahin oli kuitenkin edessä. Odotus. Yhdeksän päivää tietämättömyydessä. Voitte varmaan kuvitella?
Eilen tuli vastaus: Mammografia ok, ultra ok, koepala osoitti ettei kovettunut möykky ole pahalaatuinen vaan melko tavallinen kudosmuutos joka todennäköisesti on tullut imetyksen jälkeen, eli kauan sitten.
Kainaloissa tuntuvat oudot vihlonnat johtuvat todennäköisesti rasituksesta (neuloinn painavia ponchoja talvella) tai treenauksesta (lankku esim) tai sitten kehossani on jyllänyt jokin virus.
Huokaisen helpotuksesta. Voitte varmaan kuvitella mikä fiilis minulla on! Seuraavan kerran jännitetään näitä samoja juttuja 2½ vuoden kuluttua ellei mitään kummallista esiinny ennen sitä.
Muistakaa tytöt tutkia rintojanne!



8 kommentarer:

  1. Vet vad du gått igenom har råkat ut för en liknade sak och det var en pärs att gå igenom och man är så tacksam men när nya kallelsen kommer blir jag supernervös, man kommer ihåg vad man gick igenom men har nu varit på min kontroll och fått besked att det även var OK och då svävar man fram på små moln.....kram och du...så skönt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Viola. Ja det är en pärs!

      Radera
  2. No onneksi tällä kertaa vain tuo kauhea vastauksen odottaminen. Kokemusta on usealtakin pelottavien oireitten jälkeisiltä tutkimusjaksoilta. Silti pelko ei estä minua jatkossakaan tutkituttamasta itseäni. Toisille meistä noita erilaisia kystia vaan ilmaantuu milloin minnekin.
    Helpotus on mielettömän suuri. Nyt voitkin sitten suunnata koko tarmosi ensin vanhan kodin hyvästelemiseen ja sen uuden rustamiseen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Niin Merja, onhan se vaan niin tärkeää pelosta huolimatta tutkituttaa itsesään. Onneksi pelkällä säikähdyksellä selvittiin tällä kertaa. Koskaan ei vaan tiedä ja kun sitä vielä on suvussa niin kannattaapi olla tarkkana.

      Radera
  3. Vilken lättnad! Skönt att höra :)

    SvaraRadera
  4. Så skönt att allt var ok! Måste vara en pina medan man väntar på svaret.

    SvaraRadera
  5. Ack så skönt att höra och nog så viktigt! Ett bra och tänkvärt inlägg...
    Kram till dig,
    Titti

    SvaraRadera
  6. AAAAH, ihan viikon paras uutinen, minulta putosi nyt kivi rinnasta! Halaus <3!

    SvaraRadera