I morse var jag ut med hunden i den mjölkvita tjocka dimma som omslöt oss. Fukten var tung som i en regnskog och fåglarna hade vaknat. Jag stod en stund och lyssnade på det otroliga skvatter och kvitter de åstadkom. Mitt i dimman, mitt i fågelsången, där stod jag och tänkte att naturen nog är så fantasisk! Och jag var så glad åt denna morgon då jag hade tid att stanna upp och lyssna till den. Det är inte alltid man hinner med det...
Lite påskris och gräs det är allt jag orkat med...
Klockan tickar och det närmar sig fyra hela lediga dagar! det ska bli skönt, efter en tung arbetsvecka och långa dagar. (klockan är från Villa Wenla- länk finns i sidobalken)
Men jag ska ännu visa mitt nyaste fynd som jag släpat hem... Härligt slitet mått som några pellissticklingar får stå i några dagar. Det är såna här enkla små saker som jag blir glad av!
Glad påsk till er! önskar Kamomilla
Idag fick han golvet målat och snart är det dags för mig att måla stolarna som jag köpt hos antikhandlaren för en struntsumma. De ska bli svarta med IKEAs runda fuskfårskinnsdynor på.Ett gammalt slagbord och många detaljer i smide kommer till. Det kommer att bli så fint!! Inte sant?
Idag har jag umgåtts lite med min symaskin. Jag gillar inte Capribyxor. De är liksom alltid lite för långa för att kallas capribyxor, eftersom jag är kort. Dessa har jag köpt på loppis för en struntsumma och nu har jag gjort om dem till vanliga jeans. Lite somriga med spetsar. I like, för jag har en skjorta med liknande spetsar. Den har jag också köpt som secondhand. Det blir säkert en bra kombination...
Sånt från Villa Kamomilla idag. Det har varit ett skönt veckoslut och det har avslutats med ugnslax och ett gott, smått ekigt chardonnayvin till. Livet är gott så... Jag behöver inget mer.
Tack gubben min, för att du fixar det så fint!
Kram, Kamomilla
Den har hamnat här hos mig efter ett givande samarbete med butiken Villa Wenla (klicka på namnet) och har fått hedersplats på det gamla klaffbordet på glasverandan. En såhär stor krona behöver stor yta så den kan inte placeras var som helst. Kanske snurrar den runt här ett tag innan den hittar sin rätta plats.
Jag vet inte varför jag fastnar för kronor, det är väl formspråket som tilltalar mitt öga. Senast köpte jag en i Amalias hem och den går i samma stil men är mindre.
Men sen möblerade vi ju om... (se förra inlägget) Den hade sitt vita överdrag på, men när vi möblerade om så passade det inte alls ihop med resten av rummet. De andra stolarna är ju bruna och av helt annat material. Så jag slet förstås av överdraget (som för övrigt bara var sytt av gamla lakan) och nu passar den bättre ihop med både matta och stolar. 
På något sätt tror jag att Svante har för sig att stolen är ämnad för honom... Han har nämligen alldeles nyligen lärt sig detta knep, att hoppa upp i stolar. Ganska stolt är han, över detta trick!
Vilket myspys... Tittar du nog ser du honom i dagbädden på den stora bilden också! Vilken filur!
Inge vidare tjusigt va?...Jag undrar om jag nånsin visat den på bloggen förut? Man väljer ju bland sina bloggbilder. Och jag säger som Anette, varför skaffa plattis när den gamla ännu fungerar? Tids nog... Skåpet vi hade i hörnet på glasverandan (jag nämde det i ett tidigare inlägg-"hörnet man inte ser") Det skåpet har blivit ett tv-skåp! 
Inte så vackert på insidan, men dörren går ju att stänga när man inte vill se den fula dumburken mer! Skåpet rymmer också musikboxen och alla cd-skivor.
Glasverandan hade tre stolar. Den i mitten ska jag berätta mer om i nästa inlägg. Nu har den i alla fall flyttat bort från glasverandan. Såhär såg det ut före:
Det bästa med detta? Det kostade ingenting!!! Bara några timmars arbetsinsats på en grå och mulen söndag. I nästa inlägg ska jag berätta vad som hände med "hörnet som inte syns" och med farfars och fammos stol som förut stod mellan rottingstolarna på glasverandan.
En sån söt liten butik det var! Med en massa skatter... Hon säljer nytt, men också lite gammalt och en hel del vackra saker som hon syr själv. Jätteduktig kreativ tjej! Och hon passade ju så bra in i sin affär, med sina vackra kläder.
Kronan i bilden här ovanför, den blev jag kär i, så den åkte med mig hem...Jag har en sån konstig förkärlek till kronor. Varför vet jag inte, men det är väl något i formspråket som tilltalar mitt öga... Och kolla, ett bord fyllt med inredningskrameller! Man får ju beslutsångest för man vill ju ha allt! Kronan ser ni där också. Mmm...
Som jag sade i ett tidigare inlägg så brukar min avsaknad av projekt leda till ommöbleringar i hemmet i rena frustrationen. Nu kommer det att gå just så. Men döm om min förvåning när gubben var med på hela grejen! Tv- hörnan ska få sig en omgång också (tack Anette för inspirationen att göra det bästa av situationen när man nu har en tv som man kanske inte vill att ska vara blickfånget i rummet.!)Imorgon får jag se om jag lyckas med min plan... Häng med, om några dagar kommer det nog ett nytt inlägg.
Tills dess, håll i er, det är halt därute!
Då man kan servera kaffe ute och njuta av en ledig dag, kanske ta ett glas skumvin till dagskaffet och sakta och njutningsfyllt forma läpparna till ordet semester...
Smält nu, snälla snö... Nu vill jag inte ha vinter mer....
(bilder från maj månad ifjol)
