Den gamla stolens nya plats

Farfars gamla stol kallar jag den, men givetvis har den varit farmors också. Men när farfar dog fick jag ta över den och har älskat den sen dess. Den har haft både blommigt och vitt överdag, men nu är den back to basics. Lite sliten och nött i tyget, men just sådär passligt. Ännu förra veckan stod den på glasverandan. Men sen möblerade vi ju om... (se förra inlägget) Den hade sitt vita överdrag på, men när vi möblerade om så passade det inte alls ihop med resten av rummet. De andra stolarna är ju bruna och av helt annat material. Så jag slet förstås av överdraget (som för övrigt bara var sytt av gamla lakan) och nu passar den bättre ihop med både matta och stolar. På något sätt tror jag att Svante har för sig att stolen är ämnad för honom... Han har nämligen alldeles nyligen lärt sig detta knep, att hoppa upp i stolar. Ganska stolt är han, över detta trick!Vilket myspys... Tittar du nog ser du honom i dagbädden på den stora bilden också! Vilken filur!