Besvikelsen

Nu har det snöat och stormat så allt är vitt! Tyvärr betydde det för oss att hemreportaget aldrig blev av, för teamet beslöt att inte starta iväg från Huvudstaden i snöstormen. Jag förstår dem nog, resan skulle ha tagit 4-5 timmar och skulle ha ätit en stor del av det viktiga dagsljuset. Man kan inte kämpa mot naturens lagar, tyvärr. Vi får acceptera det, något annat val har vi ju inte...

Det harmar för alla förberedelser vi gjort, skaffat lite extra rekvisita och städat i två dagar.. Jag hade tagit ledigt från jobbet och vikarie hade fixats. Men men... Nu blev det till att ta vara på dagen i alla fall. Jag smög omkring med kameran för att allt inte skulle vara till spillo. Så nu sätter jag in en hel drös med bilder. Mycket sådant jag visat förut, men det kändes extra skönt att fotografera när allt var så rent. Stig in!







Vi får väl njuta av vinet på tumis då...
...i det nystädade köket.
Den rökta laxen vi tänkt bjuda på blir nog god anyway...




Likaså bra att jag inte åkte till jobbet idag. Besvikelsen har legat som en klump i magen så jag hade väl inte varit så trevlig att jobba med. Istället har Svante njutit av att ha både husse och matte hemma. Zaidakatten har fått vara inne och Svante hade så gärna bett henne med och leka. Men hon ville inte.

Vi bestämde preliminärt att fototeamet kommer i februari då dagsljuset räcker bättre till. Kanske det blir tredje gången gillt då? För de skulle ju komma redan i augusti men då insjuknade jag i tbe och låg till sängs i en månad... Kanske det inte är meningen???

Vi får väl se. Det blev ett långt inlägg men jag kände att besvikelsen måste få rinna av sig. Och det är väl därför man bloggar? För att uttrycka sig själv...