9 mars 2011

Be true to Yourself

Möjligtvis har jag misst förståndet. Jag måste nämligen komma med ett erkännande- och något såhär personligt har jag aldrig skrivit förr.

Jag är väldigt sur och besviken. Led på att jag ständigt lovar mig själv att gå ner i vikt men aldrig klarar av det. Jag är kurvig, inte överfet, men känner att jag inte är den jag skulle vilja vara. Jag behöver inte bli smal, jag vill bara må bättre och rymas in i mina jeans och känna att min stela rygg får mera svängrum. Och jag vill hitta den tjej jag alltid hoppas på att få möta i spegeln. Jag vill inte att det kommer fler kilon för varje år som går...Jag tror att jag har många medsystrar också, eller har jag fel?

När man passerar trettio börjar det hända saker. När man passerar 40 händer ännu mer-jag lovar! -och jag har aldrig varit av den motionerande typen. Jag får ju mina endorfinkickar av pyssel och kreativitet! Jag kan bara inte begripa att jag, som annars är en väldigt beslutsam person som kan driva min energi genom en betongvägg, bara inte klarar av detta?

Så igår, efter förrgårdsdagens vånda i ett svettigt provrum i jakt på nya byxor, gjorde jag beslutet att bli snällare mot mig själv. För jag gör ju illa mig själv med att ständigt svika mina mål.
Detta handlar alltså inte om att bli smal. Det handlar om att svänga den negativa kurvan och att kunna föra över den starka beslutsamhet som finns i mig till en så trivial sak som denna.
5 kilo ska bort tills min examensdag sista april. Nu vet ni det.
Och jag har hängt ut mig här...kanske jag inte är riktigt klok??

och P.S det är mycket mer än 5kg som borde bort men att ta itu med det på en gång skulle vara som att försöka bestiga Himalaja... Jag tar ett delmål nu, så får man se sen..
Kamomilla

Tästä tuli nyt äärimmäisen henkilökohtainen postaus... luulen että olen menettänyt järkeni sillä nyt olen julkisesti luvannut laihtua 5 kiloa ennen valmistujaispäivääni huhtikuun viimeisenä päivänä. Olen vaan niin kyllästynyt pettämään itseäni, ja kyllästynyt siihen että olen jääräpää ja äärimmäisen päättäväinen kaikissa muissa asioissa paitsi painonhallintaasioissa. Haluan mahtua farkkuihini ilman kidutusfiilistä ja haluan että selkäni saa enemmän liikkumavaraa. Haluan olla itselleni rehellinen ja kiltti. Haluan nähdä sen tytön jota aina peilissä toivon näkeväni... Nyt heitin haasten itselleni josta on vaikea luistaa. Olen siis mahdollisesti menettänyt järkeni ;)
Kamomilla

30 kommentarer:

  1. Känner din vånda, lika här. Men de jag har lärt mej är inte att banta utan att ta bort och ta till nyttigara alenativ.

    Jag går mycket efter GI metoden. Ingen potatis,ris och pasta.

    Ät istället Bullgur mellan(det finns 3 storlekar, fin mellan och grov)1dl bullgur 2/½dl vatten lite buljong.
    Den finabullguren är bra i sallader.

    Sedan finns Quinoa passar också bra i sallader 1dl quinoa 2dl vatten, salt

    Så bakar jag i Dinkelmjöl eller sojamjöl.

    Så köper jag snäck liknade makaroner som de är dinkelmjöl i (finns bland makaronerna)

    Håller tummarna
    Lycka till
    Kram Catharina

    SvaraRadera
  2. Känner så med dig! Sitter lite i samma båt, bara det att jag inte ens är kurvig, utan liten och rak i figuren (bristen på figur). När jag var yngre kunde jag äta precis vad som helst, men inte nu längre. Bär på 7-10 extra kilon som mestadels har satt sig mitt på bålen, och jag vet att det är såå ohälsosamt. Och dessutom gör det helt omöjligt att hitta bra kläder. Jag ser liten och "smal" ut i mångas ögon, men när det putar ut där midjan borde sitta, hur roligt är det... Är annars beslutsam och disciplinerad, men detta har varit min svaga punkt i så många år...
    Våren är en bra tid att ta tag i saker och ting, jag önskar dig all lycka till och är säker på att du klarar detta! Ska ha dig i tankarna och ta tag i mig själv nu! Kram!

    SvaraRadera
  3. Lycka till! Själv kör jag med lchf metoden. Den fungerar, även om det inte är nån diet du går ner fort med. Iaf inte jag. Ett extra plus är att min mage mår mycket bätre då jag inte äter kolhydrater.

    SvaraRadera
  4. Kunde nästan varit min text det där...
    Jag har heller aldrig varit motionerande av mig, det är som tiden helt enkelt inte ska räcka till det. Har ju så mycket annat kul jag vill syssla med på mina lediga stunder ;)
    Jag kan ta en vecka i taget då jag lämnar bort allt onödigt socker, bullar, glass o dyl. Tycker absolut man ska få njuta, både i vardag och fest, men ofta stoppar man i sig utan att tänka på det :(
    Jag borde få bort tio kg, fast känner mig inte heller överviktig. Det är bara så trist att kläderna inte sitter snyggt på och urvalet blir så litet i affären.

    Hoppas och håller tummarna att du når ditt mål till examen!!
    kram, Ann-Christine

    SvaraRadera
  5. Jag har tagit mej själv i kragen lite jag med. Sen julen har jag fått bort 10 kilo och hoppas att det blir flera. Å orökt har jag varit över sex månader. Det gäller att bestämma sej så går det nog vägen.

    SvaraRadera
  6. Här har du en syster som är 40+ och tänker samma tankar som du. Ingen disciplin här, inte. Jag brukar gå ner i vikt på våren och sommaren då jag pysslar i trädgården men hösten kommer alltid...

    Glöm inte att dricka mycket vatten! Lycka till med det lättare livet!

    Kram
    Sari från Puumuli

    SvaraRadera
  7. Sen jag fick veta att stressen och värken ökar vikten, så kändes det mycket bättre. Jag slutade väga mig helt enkelt. Och har inte längre dåligt samvete för att jag vill äta gott ibland. Det hade varit lättare om det handlat om rökning. Då slutar man. Men man kan inte sluta äta. Och ska man späka sig, äta mat som inget smakar, så tror jag att man mår sämre, och då är man tillbaks på noll igen,,, eller oftast plus.
    Jag tror att det handlar om utgifter och inkomster som allt annat. Långsiktig planering om att röra sig lite mer, om man orkar. Och att må bättre i själen...Värk och stress har varit det som byggt min kropp...så jag jobbar på att ta bort dom istället. Nu går jag sakta, sakta ner igen... äntligen.
    Du hittar säkert nåt sätt att ta tag i detta. Lycka till.
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  8. Jag känner igen mig! Tyvärr har jag lite fler kilon att gå ner än fem. Men vad fint du beskrev det hur man skall gå till väga, skall preppa min tröga hjärna med det :-)

    SvaraRadera
  9. Heja heja Kamomilla!
    Det sägs att det tar ca 6 månader att bryta en vana och forma en ny.
    Börjar du nu så har du en ny vana i september......den gamla är borta! En ny Kamomilla i spegeln! :o)
    Kram Kicki

    SvaraRadera
  10. Bra o ärligt skrivet inlägg där varje ord känns igen..blev glad att du skrev att du skulle vara snäll mot dig själv..det är något jag tror vi glömmer bort att vara just snälla mot oss själva när vi vill göra något som gagnar oss :)
    lycka till o jag vet att du klarar det :)
    kram Åsa

    SvaraRadera
  11. Så tänkte jag för ett år sedan ungefär, vart tog den tjejen vägen som jag var, varifrån kommer deras kilon?

    Började äta enligt LCHF och har inte ångrat en sekund. Jag som gillar mat känner inte att jag blir "utesluten" man får ju äta kött, fisk, broiler med goda såser (gräddsåser) jag bara lämnar bort potatisen, riset eller pastan. Tar lite grönsaker istället eller ett gott blomkålsmos till.

    Aldrig hungrig, inget sötsug och det bästa av allt har varit att huvudvärken som jag dragits med jämt och ätit Burana 800 mg mot och även halsbrännan är puts veck! Sen att vågen visar på -23 kg och att jag nu köper kläder i storlek XS gör ju inte saken sämre direkt heller. Men jag har aldrig gillat att gå på diet, har inte karaktär till det, men det här går bra och jag mår så bra att jag inte har någon lust att återvända till mitt gamla kolhydratrika liv igen.

    Hela nätet är fullt med goda recept på vad man kan laga, fick även en kokbok till julklapp med en massa smaskiga recept på både pajer och "sötsaker".

    Hur du än har tänkt dig att få bort dina extra "vänner" så önskar jag dig lycka till.

    Kram Nilla

    SvaraRadera
  12. Förstår dig.. och blir just 30 så då "ska" det väl gå neråt? Eller uppåt.. Tänker inte ge några tips, för vet inte vad det skulle vara som du inte visste. Men jag har själv lite samma tankar. Fast inte just nu såklart.. Nu lär det väl komma några kilon till till sommaren.. Men sen ska det nog gå åt andra hållet har jag bestämt!
    p.s. tycker inte heller om att motionera och har inte tid till det heller..

    SvaraRadera
  13. Ja jag har också tänkt att bara jag kunde fixera min beslutsamhet och energi på vad jag äter och hur jag rör mig istället för alla dessa tusen projekt och uppdrag jag dras med så skulle jag vara smal som en pinne! Jag Lyckades gå ner några kilo efter jul men sen som ett kalas och förstörde min fina rytm och sen dess har jag inte hittat tillbaka till motivation och envishet. Nya tag! Håller tummarna för dig och gillar dig oberoende om du lyckas eller inte! Men våndan i provhytten - den delar jag till fullo!

    SvaraRadera
  14. Heja! Jag gillar ditt inlägg idag. Du sätter fingret på någonting som jag tror att vi är många som ödslar energi på. Missnöje över kropp och därmed också själ. Jag kämpar på med liknande inställning...jag är trött på att inte klara detta medan jag klarar så mycket annat. Vad är det frågan om!? Jag har antagit en utmaning med start på måndag som jag ogärna skriver om just här...men den har med samma sak att göra. Således - heja oss! Vi kan, vi kan VI KAN!!!!!

    A

    SvaraRadera
  15. Raraste, goa Kamomilla! Du är verkligen inte ensam! Här har du en till!:) En som alltid varit trådsmal men som med åldern blivit tämligen fet!
    För mej började det några år efter 40, sen har det bara fortsatt med hormonstormarna...:)!

    Klokt av dej att sätta upp delmål! Mycket bra och snällt mot dej själv.
    Jag ska inte ge dej några tips, här kommer det säkert att regna in fina, kloka och smarta råd.
    Det gäller ju att inte banta, utan att snarare ändra sin livsstil på något sätt..! Det gäller bara att även kunna unna sej att njuta ibland också!
    Lycka till!
    Jag håller alla tummarna för dej!

    Kramar
    Lisa

    SvaraRadera
  16. det tröstar ju litet att höra att vi är många i samma båt. å andra sidan borde man kanske vara nöjd med sig själv som man är, men då det är så svårt...
    kram och lycka till till oss båda!

    SvaraRadera
  17. Härlig, go Kamilla go! Jag är i samma situation men här i familjen är vi iallafall två. Mannen kommit med i en utmaning och jag kör brevid. Vi kommer att jobba med PreNet. Ett pulver som du dricker två av dagens tre måltider under tolv veckor för att sedan sakteliga slussas in i normalt ätande igen med GI mat-tänk. Vi känner båda att vi behöver en rejäl spark i baken då vi båda blivit alldeles för tunga. Han skall bort med 15 och jag med 13 kg och det SKA vi klara. Vi får peppa varandra här på nätet också. Det är bara att bestämma sig. Lycka till! Vi kör på måndag. =O)

    SvaraRadera
  18. Täälläkin sais rouvalta lähtiä jottain viis kiloa ! Vois suunnata kevvein askelin kessään:)

    SvaraRadera
  19. Det bästa jag har läst på länge! Skriver under på allt det där! Det blir svårare för varje tiotal man passerar, o ja! I jobbet äter jag "pedagogiskt" tallriksmodellen, privat mera GI-lchf. Ja du ser, en medsyster! Lycka till!

    SvaraRadera
  20. Ja, du är verkligen inte ensam! Jag känner så väl igen det där, att man inte känner sig bekväm i sin kropp. Och ännu jobbigare för min del eftersom jag varit väldigt smal hela mitt liv - tills för några år sen. Sen gick jag helt plötsligt upp i vikt, trots att jag inte ändrat mina vanor eller börjat äta annorlunda eller något, och jag misstänker att det var min sköldkörtelsjukdom som låg bakom det hela trots att jag då ännu inte visste om att jag hade något sådant. Den gjorde det också sen nästintill omöjligt att bli AV med kilona, vilket kändes väldigt frustrerande för sen jag träffade min man har jag börjat röra på mig mycket mer än jag gjorde tidigare. Jag avskydde de extra kilona, de var inte JAG!!! Så ifjol gav jag mig den på att göra något åt saken, och lyckades faktiskt med en helt vanlig veckotidningsdiet bli av med 6 kg. Vilken lycka! Nu känner jag mer igen mig själv igen, men skulle väldigt gärna bli av med 5 kg till för att bli mitt gamla vanliga jag igen.
    Lycka till med ditt mål, du kommer säkert att lyckas när du sätter din energi och starka vilja på att det SKA gå! Modigt av dig att våga ta upp det här ämnet, det är många som det berör. Kram!

    SvaraRadera
  21. Jag vet hur det är...är över 40 och det märks...märkte skillnad när jag fyllt 30 men nu märks det desto mer och det är inte kul! Har dock anpassat mig sen flera år tillbaka till att jag inte kan se ut som en 20-åring och ha så tajta kläder som många även i min ålder har..men jag har hittat "min" stil nu som jag gillar...men vill ändå ha bort lite volanger runt midjan:)..och jag rör mig en del men tyvärr är jag sämre på att lägga om kosten och jag älskar mat, både att laga och äta! Njuter verkligen av allt som är gott och jag gör hellre det än plågar mig själv!:)..men skulle kunna skärpa till mig på veckorna och njuta på helgerna :) LCHF verkar himla bra och det har jag provat lite..upptäckte att jag nog åt lite för mycket fett:)...äsch det löser sig..tänker ändå inte visa mig i bikini bland folk. Ska skaffa en sarong att knyta på mig så man slipper synas hela tiden :) Lycka till i alla fall! Kram

    SvaraRadera
  22. Oh yes, I too have gained those kilos, I am 47 this year, and I share all you sentiments. I love the title "Be true to yourself" as going through these changes it is sometimes difficult to remember that. Good luck and best wishes, Hugs, Margie.

    SvaraRadera
  23. Känner så väl igen mig i dina tankegångar..
    Lycka till
    Kram Maria

    SvaraRadera
  24. Heisann...
    masse lykke til,jeg vet hva du snakker om for jeg har måttet forsake massse godt hele livet for og holde en nogenlunde normel vekt..
    klemklem

    SvaraRadera
  25. Tittar in och säger trevlig helg på dig. Kramar Maria

    SvaraRadera
  26. Har nog alltid tampats med vikten mer eller mindre,tills jag fick barn och glömde bort att bry mig,örst då gick jag ner,rasade till en storlek jag aldrig i vuxen ålder haft. Blev pinnsmal...nu är jag tilbaka där jag var,med lite extra...trivs inte heller helt,för jag mår bättre när jag är smidig,och ja,visst är de skönt att kunna sitta och känna att man inte behver rätta till kläderna?

    Gör små delmål,och tänk på att äta sig smal är bäst,känns de bra att unna sig saker så lägger man inte på sig :)

    Det finns många sätt att bränna kalorier,kyssar ska ju vara ypperligt för hela kroppen. 15min kärlek bränner av en chockladkaka hörde jag nån påstå...varför inte? :)

    SvaraRadera
  27. You go girl! Jag tror på dig. Du kommer klara det galant, kanske just för att du hängt ut dig här. Då kanske motivationen att lyckas blir större. Delmål är ju precis det man ska ha. Heja heja! :)
    KRAM.

    SvaraRadera
  28. Här har du en medsyster..har samma delmål...5 kg önskar jag oxå att gå ned fast jag har satt mitt mål till maj månad..fast det är itnt lätt när våren kommer och man vill utefika...

    Ha en skön helg, kramen

    SvaraRadera
  29. Känner så väl igen mig!
    Har som du bestämt mig.... och jag började med att koppla in hjärnan. Jojobantning och olika dieter har bara gett mig fler kilon. -12 och sen +17....och så vidare. Började att räkna kalorier...inget är förbjudet.... och att konsumera mindre än jag förbrukar. Räknade ut att ca 1600 kcal gör jag åt på en dag och så äter jag mellan 800-1000 kcal 5 dagar/vecka, ca 1400 på fredag och lördag. Väger mig inte men har på 5 veckor minskat 22 cm i midjan.
    Tror att det handlar om att hitta sin egen livsstil och att hålla motivationen uppe.
    Lycka till!
    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  30. Lite galen ja :)
    Men jag hejar på dig!
    *hejaheja*

    SvaraRadera