Mums

Det kan väl kännas lite självdestruktivt att vilja lära sig baka bröd då man ändå inte själv äter bröd. Men för er som undrar kan jag intyga att jag alltid nog smakar och nu och då kan jag äta en skiva. Jag har ju inte keliaki, men mår så mycket bättre utan bröd. Att kunna baka är ändå en värdefull kunskap, så därför har jag valt att förkovra mig på den fronten.
Denna gången blev det dinkelbröd. I vedugn som vanligt, vi har ju inte ens elugn, och med små knep får man en härlig skorpa på det.

Leipominen sattaa tuntua hieman itsetuhoiselta jos ei itse edes aio syödä. No, mutta kaikille teille jotka ihmettelette tätä touhua niin voin kertoa että kyllä aina maistan- ja välillä syönkin siivun tai pari. Minähän en sairasta keliakiaa, minun vatsani vain voi paremmin ilman leipää. Leipominen onkin arvokas taito joten sen takia olen minäkin päättänyt oppia.
Tällä kertaa leivoin spelttileipää. Puulämmitteisessä uunissa tietysti- meillä ei sähköuunia olekaan. Pienillä konsteilla leipään tulee ihana rapea kuori.