Sakta smyger sig adventskänslan på

I glädjen över att ha en så gott som klar tambur, började jag ivrigt rota bland julpynt och lyktor.

Jag plockade min största lykta och placerade den i fönsternischen i tamburen. Där platsar den som hand i handsken inte sant?

Sen blev det dags för att damma av tomtar och änglar. En är mig särskilt kär, för sin glada uppsyns skull. Hon liknar en söt tjej som jag en gång skötte om på dagarna. Låt mig få presentera Ellen:

Och så nissarna Svante och Nils. En gåva av min goa faster.

Och för att tomten ska hitta rätt så skrev jag ett vänligt ord på tamburdörren också.