Min son, krukmakaren

17-åriga sonen ringde mig i vintras från skolans internat och frågade om jag vill att han ska göra något åt mig under skolans temavecka.( Han var nämligen med i keramikgruppen) Om jag ville! Jag beställde omgående ett stort vitt fat att servera tex sallad på. Det har tagit tid, men nu har han äntligen kommit hem med fatet och en del annat härligt också. Kolla bara! Visst är han duktig? Det är rätt så stort. För att se proportionerna sökte jag något att jämföra med. Det fick bli lökar ("surprice" och förlåt att jag upprepar mig) för jag hade inget annat att lägga fram. Det hade sett så tråkigt ut med den klassiska tändsticksasken som visar längd och storlek i jämförelse med objektet ifråga... Lökar it is. Even today. Jag älskar lökar. Jag vet, jag har sagt det förut. Sorry, men det gör sig bara så bra på bild...Tänk så fint det blir att servera sommarsalladen på det här!

Han hade gjort ett annat kärl också. Det här:

Det kan man ju också servera i, eller ha som ytterkruka, blomvas eller bara som det är, som prydnad. Tack kära sonen min, du gjorde mig så glad! Puss!

Jag fotar inte bara lökar i stilleben, det ska jag bevisa- Ifall ni tror nåt annat. Mitt älskade hjärtformade Pentikfat är så enkelt att förändra och jag tycker så om att fota det. Så här kan det se ut efter några flaskor skumvin... (notera att prylsamlarväninnans flaskdekoration gör sig bra på annat också, inte sant ?)

Nåja, och nu säger den som tänker lite till, att man inte öppnar skumvin med korkskruv och det gör man ju inte. Men på bild är allt tillåtet. Så det så! Det är ju en snygg korkskruv...

Helgen närmar sig med stormsteg. Jag längtar så efter värmen igen. Men man får väl ha tålamod.

Tjingeling tills nästa gång! Kamomilla