Byfånen i farten

Häromdagen skjutsade jag sonen till den tidiga morgonbussen. Jag brukar inte bry mig om att klä om- drar bara gummistövlar på fötterna, långa vinterjackan ovanpå pyjamasen och så iväg. Så brukar jag bara hoppas på att inte få motorstopp eller bli stoppad av polisen, där jag kör i mina pyjamasbrallor.

Nu var det så vackert att jag bara rusade in efter kamerorna när jag slängt honom till bussen och tog mig iväg till de vackra vyerna. Där stod jag sen vid vägrenen och fotade när morgontrafiken började susa förbi. Grannen trodde jag hade problem med bilen, och stoppade för att erbjuda hjälp. Där stod jag med två kameror runt halsen i mitt morgonrufsiga hår, med mina grannröda pyjamasbyxor (med vita westisar på) och bara log- nej nej, jag är bara ute och fotar- men tack i alla fall!!

Om nu nån fick sig ett gott skratt den morgonen så bjussar jag på det, för det var värt det!!

Voi olla että minulla on jo kylähullun maine..
Toissa aamuna ajoin pojan saaristotielle koulubussia odotelemaan. En viitsinyt pukea itseäni sen kummemin- vedin vain pitkän toppatakin pyjaman päälle ja kumpparit jalkaan. Kun tulin taas koti-ovelle nappasin vain kameran ja lähdin taas matkaan sillä ulkona oli todella kaunista.
Siellä sitten tienvarressa kuvasin kun alkoi olla jo vähän aamuliikennettä. Olin varmasti aika hassu näky siellä punaisissa pyjamahousuissani (joissa valkoisia westie-koiria) talvikumppareissa ja tukka putkella. :)
Naapurikin pysähtyi kysymään onko auton kanssa ongelmia mutta nauroin vain että olen kuvaamassa... Kaulassa roikkui peräti kaksi kameraa, onneksi.
 No, oli sen arvoista sillä se oli todellakin kaunis aamu, ja tässä muutama kuva..