Som jag redan tidigare berättade, så har arbetsbänken fått en ovanskiva av rostfri plåt. Enkelt och bra för den glade kocken, som numera slipper svära över mjöl som letar sig ner i springorna mellan brädorna i locket.
Jag är fortfarande på arbetsresa. Det har varit en givande dag, och ett spännande reportage ska födas fram ur bilderna som togs. Vilket underbart hem, och så synd att man måste få vänta så länge innan man får dela med sig av det...
Men ha det gott därute i alla fall! Nu ska jag slänga upp benen på värdinnans soffa och chilla lite för det har jag förtjänat!
Kuten jo aiemmin kerroin, sai keittiötasomme uuden ulkoasun. Mies tilasi siihen rosterikannen eikä nyt tarvitsekaan enää kirota kun leipomisen jälkeen on kaappi täynnä jauhoja. Entisen pöytälevyn lautojen välistä nimittäin pääsit jauhot hiljaa tunkeutumaan kaapin sisälle...
Itse olen vielä työmatkalla. Oli antoisa päivä, ja kuvista syntyy varmasti aivan ihana juttu Maalaisunelmaan, sillä tämä koti oli aivan mahtavan upea!!Harmi vaan etten vielä voi tätä jakaa kanssanne.
Nyt heitän väsyneet jalat ylös isäntäväen sohvalle ja chillailen hetken, sillä olen sen arvoinen! :)
11 juli 2012
9 juli 2012
Färger i köket
Hej på er alla!!
Här har vi haft lite problem. Ett väldigt häftigt åskväder har slagit ut både det trådlösa nätet, tv- antennenförstärkaren och stereons högtalare. Detta trots att de alla var utdragna under årskvädret. Det small utav tusan och i ett skede small det till i en elkontakt och strittade gnistor och då blev man ju attans skraj!!!
Nu blir det inte så mycket läsande av andras bloggar heller, även om det går att koppla in på nätet via iphonen. Imorgon åker jag iväg på arbetsresa till Österbotten igen. Ett reportage till finska Lantliv och ett trädgårdsreportage till finska Drömhem och Trädgård ska göras, och det ser jag fram emot!! :)
Här hemma har jag ändrat om lite i köket. De här färggranna burkarna har jag haft redan länge, de fanns på stugan i min barndom, men sen fick jag dem av mamma. Visst är de fina på hyllan? Jag tog också bort lite skålar och tallrikar och ersatte med kastruller. Funkar fint att ha dem nära tillhands!
Morjens!!
Täällä meilläpäin on ollut vastoinkäymisiä, sillä raju ukonilma vei nettiyhteyden (langaton vastaanotin), television antennivahvistimen, ja stereoiden kaiuttimet vaikka olimme vetäneet ihan kaikki piuhat seinistä. Jossain vaiheessa jysähti niin että pistorasiasta kuului pamaus ja lensi kipinötä, ja silloin kyllä pelästyin!
Nyt en sitten muidenkaan blogeja voi lukea, vaikka iphonen kautta pystyn välillä saamaan nettiyhteydenkin, sillä huomenna lähden taas Pohjanmaalle tekemään keikkaa. Tällä kertaa Maalaisunelmalle ja sitten puutarhakeikka Toivekoti & Puutarhalehdelle. Ihana juttu, odotan innolla!!
Täällä kotona olen siirrellyt tavaroita keittiössä. Lautashyllyltä poistuivat lautaset ja purnukat ja tilalle laitoin nämä vanhat purkit ja niiden kavereiksi kattilat. Purkit sain äidiltäni jo vuosia sitten kun mökillä tarvittiin käytännöllisempiä vaihtoehtoja.
Här har vi haft lite problem. Ett väldigt häftigt åskväder har slagit ut både det trådlösa nätet, tv- antennenförstärkaren och stereons högtalare. Detta trots att de alla var utdragna under årskvädret. Det small utav tusan och i ett skede small det till i en elkontakt och strittade gnistor och då blev man ju attans skraj!!!
Nu blir det inte så mycket läsande av andras bloggar heller, även om det går att koppla in på nätet via iphonen. Imorgon åker jag iväg på arbetsresa till Österbotten igen. Ett reportage till finska Lantliv och ett trädgårdsreportage till finska Drömhem och Trädgård ska göras, och det ser jag fram emot!! :)
Här hemma har jag ändrat om lite i köket. De här färggranna burkarna har jag haft redan länge, de fanns på stugan i min barndom, men sen fick jag dem av mamma. Visst är de fina på hyllan? Jag tog också bort lite skålar och tallrikar och ersatte med kastruller. Funkar fint att ha dem nära tillhands!
Morjens!!
Täällä meilläpäin on ollut vastoinkäymisiä, sillä raju ukonilma vei nettiyhteyden (langaton vastaanotin), television antennivahvistimen, ja stereoiden kaiuttimet vaikka olimme vetäneet ihan kaikki piuhat seinistä. Jossain vaiheessa jysähti niin että pistorasiasta kuului pamaus ja lensi kipinötä, ja silloin kyllä pelästyin!
Nyt en sitten muidenkaan blogeja voi lukea, vaikka iphonen kautta pystyn välillä saamaan nettiyhteydenkin, sillä huomenna lähden taas Pohjanmaalle tekemään keikkaa. Tällä kertaa Maalaisunelmalle ja sitten puutarhakeikka Toivekoti & Puutarhalehdelle. Ihana juttu, odotan innolla!!
Täällä kotona olen siirrellyt tavaroita keittiössä. Lautashyllyltä poistuivat lautaset ja purnukat ja tilalle laitoin nämä vanhat purkit ja niiden kavereiksi kattilat. Purkit sain äidiltäni jo vuosia sitten kun mökillä tarvittiin käytännöllisempiä vaihtoehtoja.
8 juli 2012
Lingonläsk
Mysiga cafe´t SATTMARK har en såå god lingonläsk! Helt klart en hit på en solig sommardag för bara miljön också är så charmig!
Kahvila SATTMARKISTA saa ihanaa puolukkalimsaa! Kuuman kesäpäivän ehdoton ykkönen, ihanassa miljöössä.
Kahvila SATTMARKISTA saa ihanaa puolukkalimsaa! Kuuman kesäpäivän ehdoton ykkönen, ihanassa miljöössä.
Test med app
Okej,nu kör jag med bloggers app för att se om det fungerar. Senare idag ska ja lägga upp ett vanligt inlägg också, förutsatt att det inte börjar åska. På bilden ser ni att köksön har fått en plåtyta. Enkelt och praktiskt, då gubben bakar så mycket.
7 juli 2012
Lite bråttom igen
Har haft lite ont om tid så jag har inte hunnit överföra blogg bilder till datorn. Men jag antar att inte så många läsare hinner kika in heller nu när sommarvärmen är här. Har skaffat mig en iphone och nu testar jag mobilinlägg. Det kommer absolut inte att bli en vana, jag föredrar att lägga in bilder med bättre kvalitet, men det kan vara praktiskt att kunna göra inlägg även när jag är på mina arbetsresor. Dagens bild är från gårdagens fotografering, när jag plockade fram lite rekvisita. Jag lovar att visa mer sen när bilderna är färdiga.
Fick inte in bilden via telefonen, bara texten, så egentligen blev detta lite misslyckat. Nån som vet hur man gör? Jag försökte ladda upp en bild, men den bara upprepade orden "välj en fil från datorn" och gav mig inget alternativ.
Nyt on taas ollut kiireitä enkä ole ehtinyt siirtää kuvia tietokoneelle. Testaan nyt kännykkäpostausta sillä ostin iphonen ja sehän voi olla aika kätevää vaikkapa työmatkoilla. Edit: Tosin juttu ei ihan onnistunut ja jouduin laittamaan kuvan tietokoneen kautta. (Antoi vaihtoehdoksi "lataa kuva tietokoneelta" ja toisti vain itseään.. Onko kellään vinkkiä?
Tästä kännykkäpostailusta ei tule tapaa, mutta onhan kiva jos voin postailla myös työmatkoilla. Tämän päivän kuva on eilisesltä kuvauskeikalta kun asettelin rekvisiittaa esille.
Fick inte in bilden via telefonen, bara texten, så egentligen blev detta lite misslyckat. Nån som vet hur man gör? Jag försökte ladda upp en bild, men den bara upprepade orden "välj en fil från datorn" och gav mig inget alternativ.
Nyt on taas ollut kiireitä enkä ole ehtinyt siirtää kuvia tietokoneelle. Testaan nyt kännykkäpostausta sillä ostin iphonen ja sehän voi olla aika kätevää vaikkapa työmatkoilla. Edit: Tosin juttu ei ihan onnistunut ja jouduin laittamaan kuvan tietokoneen kautta. (Antoi vaihtoehdoksi "lataa kuva tietokoneelta" ja toisti vain itseään.. Onko kellään vinkkiä?
Tästä kännykkäpostailusta ei tule tapaa, mutta onhan kiva jos voin postailla myös työmatkoilla. Tämän päivän kuva on eilisesltä kuvauskeikalta kun asettelin rekvisiittaa esille.
4 juli 2012
Utmaningar
Att fotografera små barn är mycket utmanande, man vet liksom aldrig hur det ska gå. Ibland får man inget annat än en panna i bild, då de små grynen ju alltid vill framåt framåt och ska forska i allt som är i marknivå. Fotografen kan glömma det där med finkläder, för man får nog kräla i gräset själv också...
Men så mitt i allt kan man ändå få fångat just det rätta ögonblicket, det där som ger den där härliga speciella lyckokänslan, och gör det hela värt sin möda.
Pienten lasten kuvaaminen on todella haastavaa sillä koskaan et tiedä tapahtumien kulusta etukäteen. Yleensä kuvaan tulee vain otsa, sillä nämä pienet ihmisethän haluavat aina vain eteenpäin eteenpäin, ja sitäpaitsi aina maantasalla. Kuvaajakin saa maata pötköllään välillä ja kuvauksiin kannattaakin laittaa sellaiset vaatteet jotka saavat likaantua nurmikolla ryömisessä.. Mutta sitten yhtäkkiä löytyy se oikea hetki, kun muistikortille tallentuu juuri se ihanin hetki jota kuvaaja innoissaan on odottanut...ja kaikki on ollut vaivan arvoista!
Men så mitt i allt kan man ändå få fångat just det rätta ögonblicket, det där som ger den där härliga speciella lyckokänslan, och gör det hela värt sin möda.
Pienten lasten kuvaaminen on todella haastavaa sillä koskaan et tiedä tapahtumien kulusta etukäteen. Yleensä kuvaan tulee vain otsa, sillä nämä pienet ihmisethän haluavat aina vain eteenpäin eteenpäin, ja sitäpaitsi aina maantasalla. Kuvaajakin saa maata pötköllään välillä ja kuvauksiin kannattaakin laittaa sellaiset vaatteet jotka saavat likaantua nurmikolla ryömisessä.. Mutta sitten yhtäkkiä löytyy se oikea hetki, kun muistikortille tallentuu juuri se ihanin hetki jota kuvaaja innoissaan on odottanut...ja kaikki on ollut vaivan arvoista!
2 juli 2012
Gulliga goda potatisar
Bästa kölarna finns i eget land. Bra jobbat gubben, de var superdupergoda!!
Parhaimmat perunat löytyvät omasta maasta. :) Rakas mieheni on tehnyt loistavaa työtä. Nämä maistuivat todella hyvälle!!
Parhaimmat perunat löytyvät omasta maasta. :) Rakas mieheni on tehnyt loistavaa työtä. Nämä maistuivat todella hyvälle!!
1 juli 2012
Fint i köket
Jag har en ny disktrasa. En i bambuviskos och bomull. Så fin så man nästan inte nämns använda den. Men man kan ju köpa fler om man vill, för de kommer HÄRIFRÅN. I like!!
Om ni undrar över raden av koppar och glas där i bakgrunden, med små svarta etiketter ovanför, är det också en ekologisk grej. Vi sparar disk och har namnlappar vid glasen, så man inte varje gång ska behöva ta ett nytt glas.
Minulla on uusi tiskirätti. Bambuviskoosista ja puuvillasta. Niin mahottoman hieno että hädin tuskin raaskin käyttää. Toisaalta tiedän että näitä saa lisää, joten kannattaa käyttää vaan! TÄÄLTÄ niitä saa! Minä tykkään!!
Jos ihmettelette taustalla olevaa lasirivistyöä ja niiden yllä olevia nimilappuja, voin kertoa että sekin on ekologinen juttu. Säästämme tiskiä ja siis myös vettä tällä tavalla. Jokainen löytää lasinsa helposti, eikä uutta tarvitse ottaa joka kerta kun tulee jano.
Om ni undrar över raden av koppar och glas där i bakgrunden, med små svarta etiketter ovanför, är det också en ekologisk grej. Vi sparar disk och har namnlappar vid glasen, så man inte varje gång ska behöva ta ett nytt glas.
Minulla on uusi tiskirätti. Bambuviskoosista ja puuvillasta. Niin mahottoman hieno että hädin tuskin raaskin käyttää. Toisaalta tiedän että näitä saa lisää, joten kannattaa käyttää vaan! TÄÄLTÄ niitä saa! Minä tykkään!!
Jos ihmettelette taustalla olevaa lasirivistyöä ja niiden yllä olevia nimilappuja, voin kertoa että sekin on ekologinen juttu. Säästämme tiskiä ja siis myös vettä tällä tavalla. Jokainen löytää lasinsa helposti, eikä uutta tarvitse ottaa joka kerta kun tulee jano.
30 juni 2012
Tack!
Tusen tack till er som orkade läsa igenom det förra inlägget. Ibland känns det viktigt att nå ut, att ta bort det rosenröda skimret... Den där tron att det är ENKELT.
Just nu vilar jag. Resan var härlig, men väldigt utmattande. Lite tantfaktor det där, att inte kunna sova när man inte är i egen säng. När man var ung sov man varsomhelst och orkade vaka hur mycket som helst...
Har inte öppnat jobbdatorn alls, och lägger in en bild som jag fixade redan före resan. Jag chillar med familjen. tar en dusch, ett glas rose´ och chillar med gubben i köket. Det blir pizza idag. Heimlaga.
I burken, som inget har med inlägget att göra, förvarar vi Himalajasalt. Hälsosamt, gott, och vackert att se på.
Gött. Saknar bara sommarvädret.
Tuhannet kiitokset kaikille niille jotka jaksoivat lukea viime postauksen läpi. Joskus tuntuu tärkeältä ravistaa, vähentää sitä rusunpunaista kuvitelmaa että kaikki olisi vain niin HELPPOA.
Tällä hetkellä lepään. Reissu oli uuvuttava, vaikkakin hirmu mukava. Taitaa ikä painaa, kun ei enää pysty nukkumaan muuta kuin omassa sängyssä. Nuorena sitä jaksoi valvoakin. Nyt ei enää..
Työkonetta en ole avannut, laitan tähän kuvan jonka otin jo ennen reissua. Chillailen miehen kanssa keittiössä, lasi rose´ta kädessä, päivällistä odotellessa. Tänään pizzaa, kotitekoista sellaista tietysti. Elämä on mukavaa, kesä vain puuttuu...
Purkissa Himalajasuolaa. Ei oikeastaan mitään tämän tekstin kanssa tekemistä, mutta maistuu hyvältä., näyttää kivalta, ja on terveellistä.
Just nu vilar jag. Resan var härlig, men väldigt utmattande. Lite tantfaktor det där, att inte kunna sova när man inte är i egen säng. När man var ung sov man varsomhelst och orkade vaka hur mycket som helst...
Har inte öppnat jobbdatorn alls, och lägger in en bild som jag fixade redan före resan. Jag chillar med familjen. tar en dusch, ett glas rose´ och chillar med gubben i köket. Det blir pizza idag. Heimlaga.
I burken, som inget har med inlägget att göra, förvarar vi Himalajasalt. Hälsosamt, gott, och vackert att se på.
Gött. Saknar bara sommarvädret.
Tuhannet kiitokset kaikille niille jotka jaksoivat lukea viime postauksen läpi. Joskus tuntuu tärkeältä ravistaa, vähentää sitä rusunpunaista kuvitelmaa että kaikki olisi vain niin HELPPOA.
Tällä hetkellä lepään. Reissu oli uuvuttava, vaikkakin hirmu mukava. Taitaa ikä painaa, kun ei enää pysty nukkumaan muuta kuin omassa sängyssä. Nuorena sitä jaksoi valvoakin. Nyt ei enää..
Työkonetta en ole avannut, laitan tähän kuvan jonka otin jo ennen reissua. Chillailen miehen kanssa keittiössä, lasi rose´ta kädessä, päivällistä odotellessa. Tänään pizzaa, kotitekoista sellaista tietysti. Elämä on mukavaa, kesä vain puuttuu...
Purkissa Himalajasuolaa. Ei oikeastaan mitään tämän tekstin kanssa tekemistä, mutta maistuu hyvältä., näyttää kivalta, ja on terveellistä.
28 juni 2012
Några allvarliga ord...
Andra natten borta hemifrån. Ensam på ett hotell. En lång men rolig arbetsdag bakom och imorgon väntar igen 5-6 timmar ensam i bilen.
Jag får ofta mail om mitt jobb, om fotograferandet och från folk som funderar på att jobba med det jag gör. Jag kan inte ge några genvägar och jag kan inte säga om det går att lära sig det eller inte. Jag har verkligen jobbat för det här. Inget har kommit gratis. För 4½ år sedan skrev jag mitt första reportage och satte sen ett mål, men vägen var lång och det var INTE GRATIS. Det är inte bara att ta kameran och fota. Om nån tror att jag bara "halkat" in på ett bananskal så har ni fel. Och jag kan inte hjälpa nån annan att halka in på nåt bananskal heller. Fotografering är såå mycket mer än att bara fota. Det är hårt jobb, mest bildredigering och många timmar framför datorn. Man måste kunna en hel del om det tekniska, om RAW-filer och redigering , om storlekar, packande och pixlar per inch, säkerhetskopiering i oändlighet, om vitbalanser och gråkort, om linsförvrängningar och färgkalibrering av skärmen osv osv. Det finns många fotografer som behärskar det tekniska perfekt, men aldrig riktigt får till det, för det fattas känsla. -Och det FÖDS man med- eller så inte..
Och skrivandet? Alla kan inte det, så är det bara. Jag råkar klara av att både fixa det visuella och det skriftliga, det jag har ärvt det av min far, som hör och häpna- också jobbat inom den journalistiska branschen. Han har bland annat gjort radioprogram för 45 år sedan i skärgården, så när jag gjorde ett reportage i på samma ö skärgården förra sommaren så slöts en cirkel... Det kändes verkligen häftigt! Pappa är också den som fotograferat och tecknat mycket, det minns jag från min barndom.
Själva jobbet är en ketshupflaska. Ibland inget och så kommer allt på en gång. Företagandet är ingen dans på rosor. Hittar du inga hem som intresserar tidningarna, har du ingen mat på bordet nästa månad. Och ingen pension, och inga räkningar blir betalda. För att lyfta en viss lön, måste jag förtjäna in det dubbla beloppet. VARJE månad, för hälften går alltid till skatter och andra utgifter. och så måste utrustningen vara uppdaterad.
Jag älskar mitt yrke, men det är tufft. Och jag får kämpa för att balansera med arbetsmängd och gränsen mellan privatliv och arbete. Det är inte lätt när kontoret är hemma. Men detta är min grej, det känner jag så stark, och jag brinner så för det jag gör!!
Oj så lång text det blev- grattis om du orkade läsa. Jag ber om ursäkt men jag orkar inte korrekturläsa idag. mini laptopen har minimal text och jag har såå trötta ögon..
Nu undrar jag bara HUR jag ska orka översätta allt till finska? Måste bara orka, för jag får många tack för det.
Ha det gott! Det tänker jag i alla fall. För imorgon (fredag ) åker jag hem och smakar på Villa kamomillas första egna potatisar. Hurra gubben du är bäst!!
Med dagens bild vill jag säga att jag har en ny dyna, inte att jag har små horn i huvudet! haha! Tack för gåvan Ilona!
Kamomilla
Huh, mistä aloitan, ja miksi kirjoitin noin paljon ruotsiksi? Hirveä työ kääntää mutta taidan yrittää...
Haluan kertoa muutaman sanan työstäni, sillä moni kysyy ja miettii valokuvaajan ja sisustustoimittajan työtä.
Mitään oikotietä onneen ei ole. Itse aloitin jo 4½ vuotta sitten ensimmäisen jutun tekstillä ja asetin silloin mielessäni tavoitteen. Tie on ollut PITKÄ eikä mitenkään itsestäänselvä. Tähän ei pääse hyvällä onnella enkä minä voi muillekaan sitä järjestää. Jokainen on oman onnensa seppä.
Kuvaaminen on kovaa työtä. Se on muutama hetki kuvaamista ja ikuisuus koneen äärellä. Se on RAW kuvien hallitsemista, kuvankäsittelyä, teknistä osaamista, valkotasapainon ja linssivääristymien korjailua, näytön värikalibrointia ja pakkauslaatuja, pikseleitä per inchejä, työnkulun hallitsemista, turvakopioiden loputonta tekemistä, valkotasapainoa ja harmaakortteja... Moni hallitseekin tekniikan mutta jos ei kuvaa tunteella niin sekään ei oikein riitä. Sitä ei aina voi harjoitella, se joko on siinä, tai sitten ei.
Kirjoittaminenkaan ei kaikilta suju. Tai joo, jokainen osaa kirjoittaa, mutta siinäkin on eroja. Itselläni on se onni, että olen isältä perinyt sekä kirjallisen että visuaalisen ilmaisutaidon. Isäni teki radio-ohjelmia saaristossa 45 vuotta sitten, ja kun itse viime kesänä tein saaristojuttua Maalla-lehdelle samasta saaresta, koin että ympyrä oli sulkeutunut. Hurja juttu! Ja oikeasti muistan lapsuudesta sen, että isä aina kirjoitti valokuvasi tai piirsi jotain...
Itse työ on yhtä ketsuppi-effektiä. Ensin ei tule mitään, ja sitten kaikki kerralla. Jos en löydä lehtiä kiinnostavia koteja, en saa palkkaa, laskut ei hoidu, eikä eläke. Joka kuukausi on tienattava tuplasti sen, mitä tililapussa lukee, sillä puolet menee veroihin ja kuluihin, ja osa myös kuvauskaluston pitämiseen ajantasalla. Jos rahaaei tule, olen tyhjän päällä. Kamppailen pitääkseni yksityiselämän ja työn erillään, sillä niillä on tapa sulautua yhteen, etenkin kun toimisto on omassa kodissa.
Kuitenkin rakastan työtäni. Yrittäjän elämä on yhtä vuoristorataa ja vastoin kaikkia epäilyjäni olen pärjännyt toistaiseksi. -Ja olen onnellinen. päivääkään en vaihtaisi pois.
Päivän valokuvalla haluan kertoa vain sen, että minulla on sarvet päässä...
- Ei vaiskaan!!! Se oli vitsi.. Minulla on uusi sisustustyyny. Kiitos lahjasta Ilona!!
P.S En jaksa oikolukea. Silmät ovat uupuneet raskaan päivän jälkeen. Huomenna kotiin maistamaan Villa Kamomillan ensimmäisiä uusiaperunoita. Rakkaan aviomiehen hurja saavutus! :D
Jag får ofta mail om mitt jobb, om fotograferandet och från folk som funderar på att jobba med det jag gör. Jag kan inte ge några genvägar och jag kan inte säga om det går att lära sig det eller inte. Jag har verkligen jobbat för det här. Inget har kommit gratis. För 4½ år sedan skrev jag mitt första reportage och satte sen ett mål, men vägen var lång och det var INTE GRATIS. Det är inte bara att ta kameran och fota. Om nån tror att jag bara "halkat" in på ett bananskal så har ni fel. Och jag kan inte hjälpa nån annan att halka in på nåt bananskal heller. Fotografering är såå mycket mer än att bara fota. Det är hårt jobb, mest bildredigering och många timmar framför datorn. Man måste kunna en hel del om det tekniska, om RAW-filer och redigering , om storlekar, packande och pixlar per inch, säkerhetskopiering i oändlighet, om vitbalanser och gråkort, om linsförvrängningar och färgkalibrering av skärmen osv osv. Det finns många fotografer som behärskar det tekniska perfekt, men aldrig riktigt får till det, för det fattas känsla. -Och det FÖDS man med- eller så inte..
Och skrivandet? Alla kan inte det, så är det bara. Jag råkar klara av att både fixa det visuella och det skriftliga, det jag har ärvt det av min far, som hör och häpna- också jobbat inom den journalistiska branschen. Han har bland annat gjort radioprogram för 45 år sedan i skärgården, så när jag gjorde ett reportage i på samma ö skärgården förra sommaren så slöts en cirkel... Det kändes verkligen häftigt! Pappa är också den som fotograferat och tecknat mycket, det minns jag från min barndom.
Själva jobbet är en ketshupflaska. Ibland inget och så kommer allt på en gång. Företagandet är ingen dans på rosor. Hittar du inga hem som intresserar tidningarna, har du ingen mat på bordet nästa månad. Och ingen pension, och inga räkningar blir betalda. För att lyfta en viss lön, måste jag förtjäna in det dubbla beloppet. VARJE månad, för hälften går alltid till skatter och andra utgifter. och så måste utrustningen vara uppdaterad.
Jag älskar mitt yrke, men det är tufft. Och jag får kämpa för att balansera med arbetsmängd och gränsen mellan privatliv och arbete. Det är inte lätt när kontoret är hemma. Men detta är min grej, det känner jag så stark, och jag brinner så för det jag gör!!
Oj så lång text det blev- grattis om du orkade läsa. Jag ber om ursäkt men jag orkar inte korrekturläsa idag. mini laptopen har minimal text och jag har såå trötta ögon..
Nu undrar jag bara HUR jag ska orka översätta allt till finska? Måste bara orka, för jag får många tack för det.
Ha det gott! Det tänker jag i alla fall. För imorgon (fredag ) åker jag hem och smakar på Villa kamomillas första egna potatisar. Hurra gubben du är bäst!!
Med dagens bild vill jag säga att jag har en ny dyna, inte att jag har små horn i huvudet! haha! Tack för gåvan Ilona!
Kamomilla
Huh, mistä aloitan, ja miksi kirjoitin noin paljon ruotsiksi? Hirveä työ kääntää mutta taidan yrittää...
Haluan kertoa muutaman sanan työstäni, sillä moni kysyy ja miettii valokuvaajan ja sisustustoimittajan työtä.
Mitään oikotietä onneen ei ole. Itse aloitin jo 4½ vuotta sitten ensimmäisen jutun tekstillä ja asetin silloin mielessäni tavoitteen. Tie on ollut PITKÄ eikä mitenkään itsestäänselvä. Tähän ei pääse hyvällä onnella enkä minä voi muillekaan sitä järjestää. Jokainen on oman onnensa seppä.
Kuvaaminen on kovaa työtä. Se on muutama hetki kuvaamista ja ikuisuus koneen äärellä. Se on RAW kuvien hallitsemista, kuvankäsittelyä, teknistä osaamista, valkotasapainon ja linssivääristymien korjailua, näytön värikalibrointia ja pakkauslaatuja, pikseleitä per inchejä, työnkulun hallitsemista, turvakopioiden loputonta tekemistä, valkotasapainoa ja harmaakortteja... Moni hallitseekin tekniikan mutta jos ei kuvaa tunteella niin sekään ei oikein riitä. Sitä ei aina voi harjoitella, se joko on siinä, tai sitten ei.
Kirjoittaminenkaan ei kaikilta suju. Tai joo, jokainen osaa kirjoittaa, mutta siinäkin on eroja. Itselläni on se onni, että olen isältä perinyt sekä kirjallisen että visuaalisen ilmaisutaidon. Isäni teki radio-ohjelmia saaristossa 45 vuotta sitten, ja kun itse viime kesänä tein saaristojuttua Maalla-lehdelle samasta saaresta, koin että ympyrä oli sulkeutunut. Hurja juttu! Ja oikeasti muistan lapsuudesta sen, että isä aina kirjoitti valokuvasi tai piirsi jotain...
Itse työ on yhtä ketsuppi-effektiä. Ensin ei tule mitään, ja sitten kaikki kerralla. Jos en löydä lehtiä kiinnostavia koteja, en saa palkkaa, laskut ei hoidu, eikä eläke. Joka kuukausi on tienattava tuplasti sen, mitä tililapussa lukee, sillä puolet menee veroihin ja kuluihin, ja osa myös kuvauskaluston pitämiseen ajantasalla. Jos rahaaei tule, olen tyhjän päällä. Kamppailen pitääkseni yksityiselämän ja työn erillään, sillä niillä on tapa sulautua yhteen, etenkin kun toimisto on omassa kodissa.
Kuitenkin rakastan työtäni. Yrittäjän elämä on yhtä vuoristorataa ja vastoin kaikkia epäilyjäni olen pärjännyt toistaiseksi. -Ja olen onnellinen. päivääkään en vaihtaisi pois.
Päivän valokuvalla haluan kertoa vain sen, että minulla on sarvet päässä...
- Ei vaiskaan!!! Se oli vitsi.. Minulla on uusi sisustustyyny. Kiitos lahjasta Ilona!!
P.S En jaksa oikolukea. Silmät ovat uupuneet raskaan päivän jälkeen. Huomenna kotiin maistamaan Villa Kamomillan ensimmäisiä uusiaperunoita. Rakkaan aviomiehen hurja saavutus! :D
26 juni 2012
På resande fot igen
Det är till att flyga lite hit och dit, för nu bär det av på arbetsresa igen. Hela tre dagar ska jag vara borta och det jag alltid mest spänner mig för är körandet. Men det ska väl nog gå bra! jag ser fram emot spännande möten, med trevliga människor igen!
Lennän taas.. työmatkalla jälleen. Kesä on sellaista aikaa että töitä kyllä riittää! Aina vähän jännittää tuo pitkän matkan ajaminen, mutta eiköhän se mene hyvin. Odotan taas innolla uusia kohtaamisia, jännittävien ihmisten kanssa!
Lennän taas.. työmatkalla jälleen. Kesä on sellaista aikaa että töitä kyllä riittää! Aina vähän jännittää tuo pitkän matkan ajaminen, mutta eiköhän se mene hyvin. Odotan taas innolla uusia kohtaamisia, jännittävien ihmisten kanssa!
24 juni 2012
Midsommaren i bilder
23 juni 2012
Att placera ut små vackra ting
22 juni 2012
SOMMAR!!
Jag önskar alla läsare en glad midsommar, med doft av sommarblommor och koskit i hagen !! :)
Hauskaa juhannusta kaikille lukijoille!!!
Hauskaa juhannusta kaikille lukijoille!!!
21 juni 2012
Objuden gäst
Vår lilla husgäst häromdagen. Rysligt söt, men kanske inte det som vi vill ha som husdjur...
Stackarn jagades av Zaidakatten. Men för den som undrar, lät vi den faktiskt pila ut i naturen.
Meillä kävi söpö vieras mutta ei se nyt oikein sovi meille kotieläimeksi. Raukka juoksi Zaidakissaa karkuun.
Jos nyt joku miettii niin joo, päästettiin se takaisin luontoon!!
Stackarn jagades av Zaidakatten. Men för den som undrar, lät vi den faktiskt pila ut i naturen.
Meillä kävi söpö vieras mutta ei se nyt oikein sovi meille kotieläimeksi. Raukka juoksi Zaidakissaa karkuun.
Jos nyt joku miettii niin joo, päästettiin se takaisin luontoon!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





































