28 juni 2012

Några allvarliga ord...

Andra natten borta hemifrån. Ensam på ett hotell. En lång men rolig arbetsdag bakom och imorgon väntar igen 5-6 timmar ensam i bilen.
Jag får ofta mail om mitt jobb, om fotograferandet och från folk som  funderar på att jobba med det jag gör. Jag kan inte ge några genvägar och jag kan inte säga om det går att lära sig det eller inte. Jag har verkligen jobbat för det här. Inget har kommit gratis. För  4½ år sedan skrev jag mitt första reportage och satte sen ett mål, men vägen var lång och det var INTE GRATIS. Det är inte bara att ta kameran och fota. Om nån tror att jag bara "halkat" in på ett bananskal så har ni fel. Och jag kan inte hjälpa nån annan att halka in på nåt bananskal heller. Fotografering är såå mycket mer än att bara fota. Det är hårt jobb, mest bildredigering och många timmar framför datorn. Man måste kunna en hel del om det tekniska, om  RAW-filer och redigering , om storlekar, packande och  pixlar per inch,  säkerhetskopiering i oändlighet, om vitbalanser och gråkort, om linsförvrängningar och färgkalibrering av skärmen osv osv. Det finns många fotografer som behärskar det tekniska perfekt, men aldrig riktigt får till det, för det fattas känsla. -Och det FÖDS man med- eller så inte..

Och skrivandet? Alla kan inte det, så är det bara. Jag råkar klara av att både fixa det visuella och det skriftliga, det jag har ärvt det av min far, som  hör och häpna- också jobbat inom den journalistiska branschen. Han har bland annat gjort radioprogram för 45 år sedan i skärgården, så när jag gjorde ett reportage i på samma ö skärgården förra sommaren så slöts en cirkel... Det kändes verkligen häftigt! Pappa är också den som fotograferat och tecknat mycket, det minns jag från min barndom.

Själva jobbet är en ketshupflaska. Ibland inget och så kommer allt på en gång. Företagandet är ingen dans på rosor. Hittar du inga hem som intresserar tidningarna, har du ingen mat på bordet nästa månad. Och ingen pension, och inga räkningar blir betalda. För att lyfta en viss lön, måste jag förtjäna in det dubbla beloppet. VARJE månad, för hälften går alltid till skatter och andra utgifter. och så måste utrustningen vara uppdaterad.
Jag älskar mitt yrke, men det är tufft. Och jag får kämpa för att balansera med arbetsmängd och gränsen mellan privatliv och arbete. Det är inte lätt när kontoret är hemma. Men detta är min grej, det känner jag så stark, och jag brinner så för det jag gör!!

Oj så lång text det blev- grattis om  du orkade läsa. Jag ber om ursäkt men jag orkar inte korrekturläsa idag. mini laptopen har minimal text och jag har såå trötta ögon..
Nu undrar jag bara HUR jag ska orka översätta allt till finska? Måste bara orka, för jag får många tack för det.
Ha det gott! Det tänker jag i alla fall. För imorgon (fredag ) åker jag hem och smakar på Villa kamomillas första egna potatisar. Hurra gubben du är bäst!!

Med dagens bild vill jag säga att jag har en ny dyna, inte att jag har små horn i huvudet! haha! Tack för gåvan Ilona!

                                         Kamomilla

 
Huh, mistä aloitan, ja miksi kirjoitin noin paljon ruotsiksi? Hirveä työ kääntää mutta taidan yrittää...
Haluan kertoa muutaman sanan työstäni, sillä moni kysyy ja miettii valokuvaajan ja sisustustoimittajan työtä.
Mitään oikotietä onneen ei ole. Itse aloitin jo 4½ vuotta sitten ensimmäisen jutun tekstillä ja asetin silloin mielessäni tavoitteen. Tie on ollut PITKÄ eikä mitenkään itsestäänselvä. Tähän ei pääse hyvällä onnella enkä minä voi muillekaan sitä järjestää. Jokainen on oman onnensa seppä.


Kuvaaminen on kovaa työtä. Se on muutama hetki kuvaamista ja ikuisuus koneen äärellä. Se on RAW kuvien hallitsemista, kuvankäsittelyä, teknistä osaamista, valkotasapainon ja linssivääristymien korjailua, näytön värikalibrointia ja pakkauslaatuja, pikseleitä per inchejä, työnkulun hallitsemista, turvakopioiden loputonta tekemistä, valkotasapainoa ja harmaakortteja... Moni hallitseekin tekniikan mutta jos ei kuvaa tunteella niin sekään ei oikein riitä. Sitä ei aina voi harjoitella, se joko on siinä, tai sitten ei.
Kirjoittaminenkaan ei kaikilta suju. Tai joo, jokainen osaa kirjoittaa, mutta siinäkin on eroja. Itselläni on se onni, että olen isältä perinyt sekä kirjallisen että visuaalisen ilmaisutaidon. Isäni teki radio-ohjelmia saaristossa 45 vuotta sitten, ja kun itse viime kesänä tein saaristojuttua Maalla-lehdelle  samasta saaresta, koin että ympyrä oli sulkeutunut. Hurja juttu! Ja oikeasti muistan lapsuudesta sen, että isä aina kirjoitti valokuvasi  tai piirsi jotain...


Itse työ on yhtä ketsuppi-effektiä. Ensin ei tule mitään, ja sitten kaikki kerralla. Jos en löydä lehtiä kiinnostavia koteja, en saa palkkaa, laskut ei hoidu, eikä eläke. Joka kuukausi on  tienattava tuplasti sen, mitä tililapussa lukee, sillä puolet menee veroihin ja kuluihin, ja osa myös kuvauskaluston pitämiseen ajantasalla.  Jos rahaaei tule, olen tyhjän päällä. Kamppailen pitääkseni yksityiselämän ja työn erillään, sillä niillä on tapa sulautua yhteen, etenkin kun toimisto on omassa kodissa.
Kuitenkin rakastan työtäni. Yrittäjän elämä on yhtä vuoristorataa ja vastoin kaikkia epäilyjäni olen pärjännyt toistaiseksi. -Ja olen onnellinen. päivääkään en vaihtaisi pois.
Päivän valokuvalla haluan kertoa vain sen, että minulla on sarvet päässä...
- Ei vaiskaan!!! Se oli vitsi.. Minulla on uusi sisustustyyny. Kiitos lahjasta Ilona!!
P.S En jaksa oikolukea. Silmät ovat uupuneet raskaan päivän jälkeen. Huomenna kotiin maistamaan Villa Kamomillan ensimmäisiä uusiaperunoita. Rakkaan aviomiehen hurja saavutus! :D

24 kommentarer:

  1. Vilken vilja och målmedvetenhet du besitter! Det är alltid kul att följa ditt arbete på bloggen. Heja på!

    Kram Katarina

    SvaraRadera
  2. Jag önskar att det du skriver läses av alla de unga som tror att det bara är att skaffa en kamera och så är det klart. Det är så mycket, mycket mer. Och att vara egen företagare är att alltid jobba, bara ta pauser då och då. Man tänker jobb nästan hela tiden.
    Sen behövs det lilla extra, att ha öga för det och kunna omsätta det i bild och text (eller vad man pysslar med).
    Och jag har följt dig ett bra tag nu och ser att du hittat din plats. Dina porträtt är bara så... jag hittar inte ord, vet du. Men du fattar, va? :)
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  3. Jag orkade läsa texten och den är verkligen tänkvärd.
    Förstår att det är MÅNGA timmars slit för att nå dit du är och jag är nog allt lite avundsjuk. Du är grym med det du gör så fortsätt med det.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Tack för din "berättelse", det ser så lätt ut när man ser det från sidan så det är bra att få förklarat hur mycket jobb det är.

    Jag sökte verkligen inga fel i texten, men fnissade lite när jag såg det enda felet (en liten bokstav) i meningen EFTER att du inte orkar korrekturläsa. :) Detta inte som kritik jag tyckte bara det var lite "påråkat". Kanske det är så att när man undrar om man skrivit nåt fel- först då gör man det ;)

    SvaraRadera
  5. Mycket bra skrivet, som ofta här inne hos dig.


    Fortsatt arbetsglädje till dig!

    SvaraRadera
  6. Förstår att du hittat rätt i livet, men att det skett genom hårt arbete och målmedvetenhet!

    SvaraRadera
  7. JA - det är verkligen din grej!!
    Länge sen jag kommenterat nu igen, men jag läser alltid.
    Förstår verkligen att det måste vara otroligt intressant, men samtidigt lite nervöst också att fundera över om jobben ska räcka till.
    Håller tummarna hååårt att du får (inte för mycket men) alldeles lagom med jobb, så att du hinner med allt i en bra takt, utan att stressa ihjäl dig!
    Ser fram emot ett eventuellt möte i juli :) Har bokat in datumet i kalendern.

    Ha en riktigt fin fredag och helg!
    A-C

    SvaraRadera
  8. Vad bra att du skrev detta inlägg! Jag tycker du ska länka tillbaka till det ofta, åtminstone varje gång då någon frågar dig hur du gjort för att komma dit du är i dag, och varje gång någon vill att du ska hjälpa dem på traven.
    Heja, heja, och kör försiktigt hem till potatisen. Snart dags för egen hos oss också, hoppas jag.

    SvaraRadera
  9. Bra inlägg! Jag beundrar så din målmedvetenhet och go. Och att du hittat rätt är det ingen tvekan om, jag instämmer med damerna ovan.

    Lycka till även i fortsättningen!

    SvaraRadera
  10. Kiitos kun kerroit työstäsi! Se on haastavaa, mutta juuri se varmasti tekee työstäsi sinulle rakasta. Kyllä sitä osaa sitten arvostaa omaa kädenjälkeään enemmän kun on vaivaakin nähnyt. Minullakin on haaveissa yrittäjän työ ja olisi juuri hienoa kun siinä yhdistyisivät minulle rakkaat tekniikka ja käsintekeminen. Hyvää valokuvajaa minusta ei kuitenkaan taida saada, vaan ennemminkin jotain muuta :)

    SvaraRadera
  11. Det e säkert tufft, men du e duktig på det du gör!! Kämpa på :)

    SvaraRadera
  12. Bra skrivet! Lycka till i fortsättningen!

    SvaraRadera
  13. Bra inlägg! Det finns såå många som tror att eget företagande är en dans på rosor, att man självklart tjänar massor med pengar och kan jobba när man vill... Men det är ju inte alltid riktigt så det är. Tvärtom, hårt slit och ofta liten lön, dessutom går det inte att lämna jobbet när klockan är 17.00 utan det finns alltid något att grubbla på. Det passar inte alla men som tur är kan man (åtminstone i de flesta fall) välja själv, eget eller inte :)
    M

    SvaraRadera
  14. Kära Kamomilla!
    Jag förstår precis dina sanna ord! Själv valde jag att lägga mitt företagande på hyllan, för att barnen är för små, och att det är så svårt att få lönsamhet... och eget företag är att jobba nästan ALLTID. All lycka till dig och din kamera (och "penna" förstås, för du kan skriva OCKSÅ!)Du ställde en fråga för alldeles för länge sedan, om vår bänkskiva som vi låtit klä med plåt. Nu vet jag priset (trodde det skulle bli svindyrt o det är så typiskt mig att inte fråga först:) Det kostade 800 kr (inte allt för blodigt!) Skivan är ca 1,20*0,60 m. Då körde vi skivan till plåtslagaren. Ursäkta sent svar, men bloggandet hinns inte alltid med... MVH från Värmländska Mitt Egnahem

    SvaraRadera
  15. Hej Milli, vilket bra inlägg. Just så är det att vara företagare, man får jobba häcken av sig och dessutom ska man ju klara av en massa olika saker. Men det är också det som är det roliga; vilken löntagare får vara allt från städare till chef,från marknadsförare till dekoratör, från grafiker, fotograf, skribent och reklammakare till säljare och inköpare, från handyman till bloggare, från informatör till webmaster...? Jag skulle inte byta!
    Jag lyfter på hatten för dig, du har kommit långt.

    SvaraRadera
  16. Vilka kloka ord du skriver! Jag tror att det är många unga som är intresserade av inredning m.m. som kanske drömmer om ett liv som ett yrke som ditt. Bra att du poängterar att det verkligen inte är lätt och någon slags "gräddfil"! Realiteten ser ofta annorlunda ut än man tror.

    Jag har följt dej länge här och jag är imponerad av din kämparglöd och framför allt din begåvning i både bild och skrift! Långt ifrån alla som har det!
    Du är jätteduktig och begåvad och har ett bildseende som inte alla är förunnat!
    Önskar dej ett fortsatt lycka till och att du måtte få en skön, avkopplande och vilsam sommar!!!
    Varma smultronkramar
    Lisa

    SvaraRadera
  17. Ja och du gör det så bra Kamomilla! Jag älskar dina bilder och du gör fina reportage, alla jobb har ju "baksidor" och många jobb ngt jättekul vid frontlinjen, som detta tex, vore det bara styling och smälla av en bild hade detta jobbet passat mej så bra med, jag älskar att arrangera och att skriva också men, jag har inte den tekniska kunskapen, skulle aldrig kunna lära mej fota så och hatar allt fix med bilderna efteråt, även om jag självklart förminskar dem innan jag sätter dem i bloggen, men där går min gräns, impad över dina fotoskolor du håller också!

    Så lite avis är jag på dig o även andra i bloggvärlden som har kämpat sig fram till detta yrke, tufft också att inte veta om man ska ha ngn lön månaden därpå, det
    krävs en viss kvinna för det, jag har haft det så ngn gång som försäljare och nej, jag pallar det inte, jag hatar att känna press, all press o även tävlan, jag prestera som sämst då medan vissa andra blir triggade;)

    Tänk att din pappa hade likn jobb, ja, i ditt fall sitter det verkligen också i generna mao! Häftigt, fortsätt med det du gör, du gör det fantastiskt bra!!!! Mari. ( pst, jag tycker att google texningsverktyg funkar jättebra att ha på bloggen, då kan alla läsa, även om alla ord inte översätts på bästa sätt förstås..)

    SvaraRadera
  18. Arvostan niin suuresti työtäsi ja ajatuksiasi, jotta kumarrus nöyrin.
    Halaus
    Ilona

    SvaraRadera
  19. Heja heja, fortsätt att göra det du gör för du är BRA, ruskigt bra!!

    SvaraRadera
  20. Yrittäjyys on kiehtovaa, sitovaa, raskasta monella tapaa. Sitä ei oikeasti käsitä ennen kuin kokeilee. Kaikista ei siihen ole. Itse kokeilin jo kerran päätoimisesti. Nyt kiehtoisi sivutoiminen yrittäjyys. Ehkä jonain päivänä?

    SvaraRadera
  21. Det är bra att det finns sådana som du! Bra jobbat!

    SvaraRadera
  22. Jag skulle nog inte kunna jobba som företagare liksom t ex min man - det är oerhört mycket lättare att ha ett jobb med mpnadslön - folk förstår oftast inte hur mycket man egentligen måste tjäna för att klara av skatter, försäkringar osv.

    Du gör ditt jobb så fint, det är alltid nöje att läsa dina artiklar i olika tidningar - var stolt över dig och ditt jobb!

    Kram
    Sari från Puumuli

    SvaraRadera
  23. Hej på Dig!

    Där kom faktan! :o) Min man är privatföretagare och känner igen mycket. Men vet du, det är precis som du skrev - det viktigaste är att man gör något som känns bra! Sådär bra, på riktigt! Jag har skrutit om dig förr och gör det gärna igen! Duktiga Du, fortsätt i samma stil! Det gillar jag!

    Ta väl hand om dig!
    Mona

    SvaraRadera
  24. Jag imponeras alltid av människor som följer sina drömmar och jobbar hårt för att nå dem. Inga genvägar, men ack sådan belöning när man lyckas. Grattis till det! :)

    SvaraRadera