Om konsten att bara vara- eller tankar från ett väderbitet skär

Jag hann bara med ett dygn på sommarstugan, ett litet hus på en väderbiten holme långt ut i skärgården. Ett riktigt stormskär, kalt och väderpinat på ena sidan men lummigt och grönt på andra sidan. Inga grannar i närheten och bara hav och holmar så långt ögat når.

Där kopplar jag av. Där vilar mina tankar, där kan jag strunta i jobb och plikter. Ta en kall öl på "pensionärsbänken" till exempel...

Sysselsätta mig med att följa med hur båtdynorna torkar i vinden... Iaktta måspappan som vakar över sin ruvande fru. Eller slänga en blick mot krattan som ser ut att ha tagit ledigt den också. Sånt ansträngande kan man sysselsätta sig med en dag som denna...

Det är inte alla som kan koppla av. I vårt tekniska samhälle upplever många att de måste resa långt bort för att kunna koppla av. För mig räcker det med den halvtimmeslånga färden till stugan och då har jag känslan där. En känsla av att vara på ett hemligt magiskt ställe där ingen jobbstress eller några måsten kan nå mig.

Jag vandrar runt på holmen för att se att allt är som förut.

Den tokroliga gatuskylten, fiskrensingsbordet och fiskrökningsplatsen... (Den som används vid extra knepig vind). Allt är som det alltid varit och som det ska vara. År efter år.

Min mamma har jobbat nästan fyrtio år på att få något att växa på detta väderpinade skär. Och hon har lyckats. För nog är det vackert med de samlade stenarna och med det som växer mellan dem. Men det är lite av en synvilla för så rysligt lummigt är det ändå inte.

Tack och lov fick jag ladda mina batterier här igen. Jag har en tung arbetsvecka framför mig, men sen blir det lite semester. Det ska nog bli skönt. Jag avslutar med en bild på en knopbräda som min son och jag pysslade ihop under en semesterdag för några år sedan. Det var riktigt roligt att pyssla tillsammans. Man borde nog pyssla mer med sånt tillsammans, det är både avkopplande och kul!

Ha en riktigt skön sommarvecka alla ni som tittar in! Snart är det sommarens största festdag!

Kamomilla