Still alive

Tack för era fina hälsningar. Den dikten skrev jag i mitt huvud en tidig morgon några dagar efter dödsbudet. Med tanke på att han länge jobbat på sjön, och att askan spriddes ut i havet, tyckte jag det kunde kännas trösterikt för sönerna att tänka på att han ändå finns där, i havet och vinden och alltet.

Här är vi ännu utan nät. Och jag är ännu sjuk. Har en antibiotikakur som har så otroligt jobbiga biverkningar att jag känner mig mer sjuk av den än av själva bihåleinflammationen. Kuren får inte avbrytas, så jag tar medicinen på natten för att sova över de värsta hjärtklappningarna och synrubbningarna..  Men tre dagar kvar, så är det klart! Det gäller att se positivt.. men skraj var jag innan jag förstod vad det var som fick mig att vingla av yrsel och vilopulsen att skena...Nu är jag jättetrött på dagarna, och mår illa och har ont i magen, men som sagt så ska det snart vara avklarat.
Nå, de värsta symptomen varar några timmar och ebbar ut så jag mår bäst på kvällen. Och jag har  faktiskt fått njuta av några fina dagar ute i sommarparadiset. Nu blir det bara mobilbilder igen, då jag inte riktigt har orkat föra över bilder från kameran ännu och då de faktiskt inte är så lätta att föra över via laptopen då förbindelsen via mobilen är tröööög. En del är vanliga bilder, andra är instagrambilder.

Ha det gott  och ta hand om varandra!
Kamomilla

Edellisen postauksen runoa en viitsinyt kääntää, mutta voin kertoa että se syntyi eräänä aikaisena aamuna, muutama päivä siitä kun poikien isä nukkui pois. Se liittyy vahvasti siihen että hänen tuhka ripoteltiin mereen ja että hän nyt on osa merta ja tuulta, ja osa maailmankaikkeutta. Uskon että ajatus lohduttaa poikia.

Täällä ollaan vielä ilman verkkoa, ja postauksia ón hankala tehdä. Puhelimen kauttakin verkko toimii hitaasti, joten nyt laitan tähän vain puhelimesta tuotuja kuvia, tavallisia tai instagramkuvia. Pian saadaan taas ihan oikea yhteys, mutta tarkkaa päivää en tiedä. Toivottavasti pian, sillä haluaisin lukea muidenkin postauksia!

Itse olen vielä kipeenä, tosin uskon että lääkkeen sivuvaikutukset saavat minut voimaan huonommin kuin itse poskiontelotulehdus. Pelästyinkin pahasti, kun huimaus alkoi ja pulssi kiihtyi ja näkö meni sekaisin. Nyt otan lääkkeet yöllä ja nukun niiden pahimpien oireiden yli, mutta olen päivisin aika poikki ja huono olo vaivaa. No, onneksi vain enää muutama päivä..
Voikaa hyvin ja pitäkää huolta toisistanne!!
Kamomilla