Att ta för sig av ytan

Vad hände med vårt förra vardagsrum då? Nå, det blev matsal! En matsal där vi äntligen slipper klämma in oss med våld för att komma till egen stol, slipper riskera att tappa sås i nacken på varandra när vi klämmer oss förbi, eller be tusen gånger om ursäkt när vi ska ut till köket att hämta nåt och med våld måste klämma oss förbi, eller att man alternativt måste använda bordsgrannen som springbud mitt i middagen, för att hen råkar sitta närmast köket.  Skönt med space vill jag lova!

Nu är det ju knasigt nog bara så, att alla lampor (även glasverandans) är på helt fel ställen och fel höjd, så det kräver ju sina åtgärder det också. Men vet ni, Rom byggdes inte heller över en natt, så vi får väl ha lite tålamod. Fördelen med att äta här, är också den att det är varmare än på glasverandan invid,  (som faktiskt har bara 14 grader på vintermorgnar) Man slipper liksom de blå läpparna då, under frukosten...

Mitä meidän entiselle olkkarille sitten tapahtui? No siitä tuli ruokasali! Vihdoin pääsemme omalle istumapaikalle kaatamatta kastiketta toistemme niskaan taiteilessamme ohi. Nyt ei tarvitse pyytää tuhannesti anteeksi, kun keittiöstä pitää hakea jotain ja joko runttaat väkisin itsesi ohi, tai vaivaat lähimpänä keittiötä istuvaa hakemaan mitä tarvitset. 

Haittana nyt vain se, että joka ikinen valaisin tuntuu olevan aivan väärässä paikassa, väärällä korkeudella (kuten kuvan kattovalaisin) , mutta hei Roomakaan ei valmistunut päivässä joten olkaamme kärsivällisiä...

Etuna tässä koko möpleerauksessa on se, että keskellä huonetta lämpötila on aamuisin muutama astetta lämpimämpi kuin lasikuistilla jossa aiemmin syötiin (ja jossa esim talvi-aamuisin usein vain 14 astetta) Ei enää sinisisä huulia aamiaispöydässä siis!!! jee.  Ja tilaa- rutkasti tilaa!!