Alltid finns det nåt smått att göra...

Min loppisfyndade blomgirlang har åkt fram ur byrålådan och pryder ljuskronan på glasverandan. Den behövs verkligen just nu för fy ändå så det är grått därute. Men de lovar uppklarnande till eftermiddagen så kanske jag har en mysig promenad med hunden att se fram emot. Jag har dessutom blivit uppmanad att inte sitta stilla så länge. Att promenera är bra, även om det kanske blir lite mer känningar efteråt. Jag petar lite saker hit och dit och saknar något sånt där typiskt "kamomilligt" make-over projekt som jag alltid brukar ha på gång. Hästtavlan fick en kompis med sig upp på väggen i tamburen. Det blev tavlan med Ernstcitatet som jag gjorde för någon månad sedan. Helt nöjd är jag inte för jag tycker inte de är helt samstämmiga. Men det är nu sånt där finlir man håller på med när man inget annat fiffigt har för sig...Båda är i alla fall helt personliga Kamomillaprodukter, finns i bara ett exemplar och det gillar jag :)
Snart blir det i alla fall lite rainyday-bling bling för snart får jag fixa pärlor i långa rader. Halsband ska det bli- som sysselsättningsterapi! Kamomilla

Yritän epätoivoisesti ajatella kevätta vaikka ulkona onkin niin harmaata. Niinpä viime kesän kirppislöytö, tuo söpö kukkaköynnös on taas lipaston laatikosta päässyt ulos päivänvaloon koristamaan lasikuistin kynttiläkruunua. Ja hevostaulun kaveriksi pääsi seinälle tuo lopputalvesta tekemäni taulu jossa on minulle jokapäiväinen tärkeä viesti muistuttamassa siitä että unelmat vievät meitä eteenpäin elämässä.
Kamomilla