Att ta sig utanför det egna bekvämlighetsområdet

Jag är ingen bröllopsfotograf. Jag tar inte sådana uppdrag, men jag har fotat några bröllop jo. Under ett svagt ögonblick när goda vänner blinkat med sina bambiögon har jag fallit för det.

Orsaken till att jag tar de flesta andra uppdrag men inte bröllop är nerverna. Jag är så nervös så jag mår illa. Allt kan ju gå fel.. kameran kan säga kaputt (numera har jag nog två kameror) , ljuset kan var grymt svårt att hantera, brudparet kan ha orealistiska förväntningar som är svåra att leva upp till, minneskortet kan dra sitt sista andetag... ja, i stort sett kan allt gå fel, och jag är inte den som pallar att lyfta luren och ringa de nygifta följande dag och med darrande röst fråga: ...öhm, vad gör ni nästa helg? ...

Men som sagt- jag gjorde det en gång i sommar och klart jag vill dela med mig att jag lyckades övervinna mig själv. Villkoret var, att bara fota i vigseln och porträtten, ( en annan person fotade festen) , för jag ville verkligen inte missa väninnans fina fest! Och det var tammetusan det bästa bröllop jag varit på. Men så är också brudparet sådana härliga roliga människor som bjussar på sig själv (ja det syns väl i bilderna också)

Men här en stor hög bilder av både vigsel och porträtt. Det bjussar jag på. Men ring inte och försök boka mig för bröllop. Andra bokningar är helt okej :)



POIS OMALTA MUKAVUUSALUEELTA- Hääkuvausta

En ole hääkuvaajatyyppiä. En ota sellaisia toimeksiantoja sillä hermot ei kestä. Voin pahoin ja päätä huimaa. Heikkoina ajankohtina olen kuitenkin muutamalle ystävälle suostunut kuvaajaksi.

Mutta en siis halua. Hermot ei kestä. Kaikkihan voi mennä pieleen. Ihan kaikki. Kamera heittää veivit (noh nykyään minulla on kaksi runkoa) , valo voi olla todella vaikeasti hallittavissa, hääparilla voi olla aivan mahdottomia toiveita joita en pysty toteuttamaan ja muistikortti saattaa vetää viimeisen henkäyksensä juuri kriittisellä ajankohdalla.   Niin, kaikki voi  mennä pieleen enkä minä halua seuraavana aamuna ääni vapisten soittaa hääparille ja kysyä: Eeh, mitä teette ensi viikonloppuna? ...

Mutta kuten sanottu- kerran sen tänä kesänä tein, ja tietysti haluan jakaa sen onnistumisen ilon. Ehtona oli, että kuvaan pelkkää vihkimistä ja potretteja, juhlakuvat hoiti toinen henkilö sillä minähän halusin juhlia hyvän ystävän häitä! Ja hyvät juhlat olivatkin!! Tämä pariskunta uskaltaakin olla oma itsensä ja hauskuutella, se näkyykin varmasti kuvista.

Mutta -   pidemmittä puheitta,  Kasa kuvia. Muistakaa vaan, ei soittoja pliis. Ei häävarauksia siis. Muita buukkauksia saa tehdä :)

                           Manchettknapparna var viktiga, därför har jag fokuserat på dem i den här bilden, istället för på ringarna.  (red anm.)