Oj så bra det känns

I förra inlägget svamlade jag något om julen och ett reportage. Nu är det ute- jag rusade till affären igår för jag måste ju stilla nyfikenheten! Vad dumt egentligen- jag har ju fotat och skrivit själv och sett det tusen gånger- men det där vet ni, att stå där och snusa på en nytryckt tidning, och se allt i tryck, det där som man jobbat så hårt för, och lagt hela sin själ i- fantastisk känsla!! Eget namn däruppe under rubriken... Jag vet inte om jag någonsin vänjer mig. Det känns alltid lika overkligt, att jag kommit så långt i mina drömmar och mina mål.

                                        Toivekoti & Puutarha nr     9 / 2012

Än en gång ett stort tack till familjen som ställde upp och öppnade sina dörrar för fotografen och assistenten.Kram till er!

Och ps. Jo, jag vet att det är en hel månad till advent. Men jag tycker man med gott samvete får njuta av dessa tidningar redan nu- man måste ju få planera. Och välplanerat är hälften gjort- sådesså!

Joulufiilistelyä Toivekoti & Puutarha nro      9 / 2012
Viime postauksessa mutisin jotain joulujutusta. No heti se lehti löytyikin kaupasta!! Oli tietysti heti pakko mennä katsomaan, oli hirveä tarve nähdä se livenä!!! Aika hassua, kun kuitenkin olen itse valokuvannut ja kirjoittanut, ( ja nähnyt tuon jutun tuhat kertaa,) -mutta kun koko sielunsa siihen on laittanut, niin uunituoreen lehden pitäminen omissa käsissään on vaan niin mahtavaa! Oma nimi siellä otsikon alla...en tiedä totunko koskaan, tuntuu vaan niin epätodelliselta että näin pitkälle olen haaveissani ja tavoitteissani jo päässyt. 

Vielä suurkiitokset perheelle, joka avasi ovensa ja päästi meidät ihanaan kotiinsa tekemään juttua! Iso hali ja rutistus teille!

Ja ps. Adventtiin on vielä kuukausi aikaa, tiedän varsin hyvin- mutta kyllä näistä ihanista joululehdistä saa jo nauttia hyvällä omatunnolla!  Pitäähän sitä suunnitella, ja hyvin suunniteltu on puoliksi tehty. Näin se vain on! Piste