Det blev just som jag ville!

När vi bodde i stan hade vi en helt annan inredningsstil i vår höghuslägenhet som var från femtiotalet. Vi byggde då en sängstomme åt vår härliga futonmadrass. Denna säng följde med till landet men har aldrig riktigt passat in..
Jag har längtat efter en järnsäng, eller ens en gavel!För någon vecka sedan hittade jag en ensam sänggavel på loppis. Den kostade bara 4 euro och jag tog förstås hand om den. Gubben grimaserade illa när han såg den, men han känner ju mig... Grannen, hon såg frågande ut och tänkte väl att nu har Kamomilla väl ändå gjort ett felköp? Den andades ju lite lyx a´la 70 tal eller nåt? Fast jag vet inte... Jag gillar bara inte det där guldiga. Nån annan kanske tycker om det, men inte jag.
Och de där ringarna gillade jag inte!! Vi tog bort dem, men sparade två i mitten för att stången inte skulle börja hänga.Det var enkelt att skruva loss, och sen bara skruva tillbaka de små pluttarna.Sen fram med sprayburken. Fantastisk uppfinning det ska jag lova!

Resultatet blev bättre än jag någonslin vågat hoppas! Jag är så nöjd för jag tycker nog det andas lite gammal järnsäng över det hela...

Nån som minns den gräsliga hatthyllan jag målade? Den här alltså:

Nu blev den sambo med sänggaveln!! Åh vad det är roligt med avslutade projekt som blir precis sådär som man visionerat! För genast när jag hittar sånt som andra inte vill ha, så börjar det rassla i hjärnkontoret på mig...

Som om det alltid varit så! Inte sant? Kostnad för sänggaveln med färg blev 8,50euro. En ny säng hade blivit bra mycket dyrare. Den uppmärksammme ser att det fattas en lampkupa. ( det har det gjort förr också, men nu gick den reservfixade också sönder) Jag hoppas på att hitta en ny. För jag vill inte avstå från den fina stämning dessa lampor ger.

Men anyway, så här från min nöjda lilla vrå vill jag önska er alla en trevlig vändag!! Vi har nya projekt på gång och i lusthuset händer spännande saker, men mer om det en annan gång!

Kram, Kamomilla

Lite mer före- och efter

Tusen tack för alla härliga kommentarer till förra inlägget!!! Visst var det skitjobbigt många gånger och på slutrakan hade vi nästan tappat hoppet. Det kändes som att leva i en mardröm där vi tillslut trodde att det egentligen aldrig skulle bli färdigt. Hur vi än jobbade flyttades mållinan framåt. Och att bo på 12 kvm sista halvåret var ingen höjdare. I oktober, just innan vi fick flytta in, var det inte särskilt roligt att besöka dasset i minusgrader i den tidiga morgontimmen...Fy vad kallt det var! Eller jobbigt på natten när du smög dit ut, bara för att märka att ficklampans batteri sakta dog ut medan du satt där i kolmörkret...Och en morgon på våren när jag skulle vara extra fin på jobbet så satt jag där på utedass i bara pyjamas, med rullar i håret och leriga gummistövlar på fötterna. Hur glamouröst var det? Men hur härligt som helst att skratta åt det senare!

Men nu till annat. När ni nu gillade våra före - och efterbilder så kommer det lite mera. Ursäkta bildkvaliteten. De är ju inte knäppta som bloggmaterial precis..Den gamla verandan/farstun var helt rutten och vi rev den. Då såg vi spår av en tidigare mindre veranda eller ett tak ovan dörren. Det syns i rödmyllefärgen, inte sant? Så huset har inte alltid haft brädfodring heller. Det här ville vi lämna synligt för alla som besöker huset. Någonstans ska det få synas vad det varit förr. Men ni ser inte den omålade listen va? (måste åtgärdas..)

Och ett foto från trappan, denna gång uppifrån:

Ungdomarnas tv-rum..

Det var allt för denna gång. Inga nya pyssel ännu, jag har ju varit sjukledig, men nu i helgen ska här dras igång med stor iver! Bara gubben hänger med på noterna... Lovar att ni får se sen!!

Glad vändag, ifall jag inget skriver före det! Tack till er, alla mina vänner som kikar in här. Ni gör bloggandet värt den tid jag lägger ner på alla inlägg och allt fotograferande.

Kram, Kamomilla

Ett jättelångt inlägg...

Inspirerad av de entusiastiska husflyttarna med bloggen Lundagård beslöt jag mig för att göra en presentation av vår husflytt jag också. Vad kan man annat göra när man är sjukskriven och bara orkar sitta vid datorn?

Vårt hus är från mitten av 1800-talet, antar man. I salen har man tapetserat 1888, det ser man på det tidningsurklipp som jag hittade i samband med rivningen.Vi bestämde i ett tidigt skede att även om vi återanvänder så mycket som möjligt så ska vårt hem inte bli en exakt kopia av vad det varit. Det hade också varit väldigt svårt, för det var inte mycket av det gamla som fanns kvar, och inga foton inifrån har vi hittat heller.

Vi ville helt enkelt ha ett hem med den gamla fina trähuskänslan kvar, även om vi fått använda oss av mycket nya material också. Skulle vi ha restaurerat alla fönster skulle vi inte ha varit klara ens än idag.. Men golv och tak, en del dörrar och sånt, det har garanterat den genuina känslan inne i huset. Fönstren är nya, men passar bra in. Vi är nöjda med den lösningen. Nån annan kanske ser det som ett stilbrott...

Bygget började med röjning på tomten och byggandet av bastu. Bastukammaren kom sen att fungera som veckoslutsbostad när vi pendlade ut till bygget, och som heltsidbostad (12kvm,det ni!) det sista halvåret.

När tomten röjts blev det grävning av rör och tankar, byggandet av husfot och tömning av huset (det hade fungerat som lager för diverse skrot i många många år...)

Sen blev det märkning av stockar, rivning och nermontering. Detta var det jobbigaste och mest tidskrävande skedet och under tiden hann jag med ett komplicerat handledsbrott (med två korrigeringsoperationer) och min man med två knäoperationer. Allt detta bromsade och fördröjde arbetet och dessutom skall man ju hinna leva lite också. Vi försökte att inte ha bråttom, men måste erkänna att ju närmare slutet man kom, desto svårare var det...Men ibland blev det stulna stunder av frid och ro...

Här lite bilder från huset före nermontering. Tömning av fyllning i mellantaket. ( Halm, sand, tidningar odyl..)Smutsigt dammigt och tidskrävande.
Nermontering... (bilderna tagna med urusel kamera i telefonen)
Varför man valt att tapetsera rakt på stockarna, det är en gåta. Men inte många bitar av den gamla 1800-tals tapeten gick att rädda. Den smulades helt sönder. Ovanpå den hade man lagt flera andra lager tapet under årens gång.
Så en vacker dag var det dags att bygga upp huset igen, nu på egen mark. Låter enkelt va? Jo, men det tog några år och mycket möda och stort besvär...





I det här skedet såg vi ju ljus i tunneln förstås, men det tog ett bra tag ännu. Ett och ett halft år eller så...
Men sen börjar ju allt det roliga. Man får jobba inne! Vi hade bråttom på slutrakan, bodde otroligt trångt för lägenheten i stan var redan såld. Vissa saker skulle vi nog vara noggrannare med idag, eller löst annorlunda men i det stora hela är vi nöjda. Nu ska jag avslutningsvis visa en kavalkad av före- och efterbilder, för det är sånt som i alla fall jag tycker att är jättekul att se!!

Blogghörnan...
Trappan...

En del av vardagsrummet... Köket...övrevåningens syhörna brevid bonusdotterns krypin...

Sovrummet...Jo. tro mig det är faktiskt det! Öppningen till höger går till köket, men nu är där en mur, och vår murade spis.
Tillsist. Glasverandan. Utifrån.
Den fanns inte med från början utan byggdes till. Och den passar perfekt tycker vi :)

Ovanför glasverandan har vi badrummet.

Ja, jag kan visa mer en annan gång. Nu var det bra att kunna visa gammalt fotomaterial, för i den här förkylningen ska man inte pyssla med nånting ansträngande alls. Bara trycka på knappar...

Och som svar till förra inlägget. Det är en sänggavel jag ska mixtra med! Men den får vänta ännu ett tag. Ni får ge er till tåls...

Ha det gott så hörs vi igen! Kamomilla

Ett nytt projekt

väntar. Men det får nog vänta nu. Först måste jag vila och inte flänga på sådär som jag brukar, med tusen järn i elden. Och dessutom regnar det därute nu. Jag har ingen verkstad ännu, så vill jag måla så måste det ske ute. Så nu idag blir det inte av. Men det är väl lika så bra. Nån som gissar vad jag ska göra?Svante hälsar. Han mår gott och bryr sig inte så mycket om att det regnar...

Veckan som kommer lovar inget gott i väderväg. Helst skulle man väl krypa under täcket och vänta på vårsolen...

Budgetexperiment

Det hetaste inom den romantiska fransk-danska inredningsvärlden och bloggsfären i vår, är en mix av det romantiska och av det industriella. Det tar sig uttryck i en blandning av gamla fabriks- och kontorslampor, gamla kontorsmöbler som mixats ihop i en skön harmoni med fattigmanssilver, vackra franska ljusstakar, madonnor, gamla spetsar och glaskupor... Nu mixar man också modigt till lite svarta element i den hitills ganska genomgående vita inredningen.

Här några bilder från Jeanne d´Arc Living, bara för att visa vad jag menar. ( för dem som kanske inte surfar runt i bloggsoppan eller annars hänger med i dylika trendsvängningar)
Jeanne d´Arc Living

Jag har ingen stor budget att röra mig med, och jag behövde faktiskt hela tre stycken nya lampor. En till sonens rum, en till sybordet och en till ungdomarnas tv-rum uppe på vinden. Vart styrde jag kosan då? Till återvinningscentralen, än en gång! Jag gillar återanvändning och utmaningar!Och hem kom jag med mina blivande experiment... Jag ville testa vad matt svart sprayfärg kan göra. Ville se om det kan bli ens lite likt det där industriella som alla dillar om ;) Mina målningsobjekt: En gammal IKEA lampa nån velat bli av med (kostnad 7e)Den sprayade jag svart. Tyvärr med lite ojämt resultat. Man ska inte jobba ute på vintern, men vad gör man när varken garage eller snickarverkstad är byggda än?

Mina bilder är sämre än de brukar, men jag skyller på att jag inte är riktigt kry. Orkade inte riktigt koncentrera mig på fotograferandet...Näsan är stockad och kroppen värker.Så en skrivbordslampa som de flesta av oss bloggare (födda före 80-talet) känner igen...Kostnad: 4euro.

Den fick sig en mattsvartyta den också. Nu bor den vid sybordet uppe brevid tv-rummet.

Nå, det blev vad det blev. När jag känner mig kryare ska jag satsa lite mer på att fixa till här kring sybordet, men just nu är både ork och tid på kort så att säga.

En lampa till blev det ju förresten, från loppisen denna gång. Ingen konstig alls, och helt annat än de andra jag köpte. Den köpte jag bara för att nu ha något att lysa upp rummet med. Och den var väl ca 200e billigare än den underbara lampa jag egentligen skulle vilja köpa dit. Men sen, kanske i nästa liv, när jag är rik... ;)

Nu väntar jag bara på veckoslut och på att bli av med förkylningen. Tack för att du tittade in!

Kamomilla

Omgjort

När vi flyttade huset hittade vi en lampfot. Den har följt med tills idag, utan uppgift. Tills maken fick i uppgift att kombinera lampfot med udda kupa. Nu står den på den gamla skänken tillsvidare. Tur att man är hamster och sparar gammalt krafs..

En gammal hatthylla fanns i huset också. Målad med Miranol (en ren svodom till färg tycker jag) Miranol passar bäst till metallytor, högblank och stenhård som den är. Men den var jättefin och modern på 70-talet... Svår svår svår ack så svår att få bort...

Istället för att skrapa bort färgen så sprayade jag hyllan med matt svart färg. Här på bilden är färgen ännu våt, så det ser blankt ut. Slutresultatet visar jag senare. Då ska jag också avslöja vart hyllan ska placeras.