Och så kunde jag inte låta bli att pilla loss den ena ringen och pilla dit ett läderband istället. För jag ville ha ett halsband!
"Se, inse, det finns ingenting som du inte kan göra"Alla behöver vi uppmuntran på vår väg i livet. Jag vill varje dag bli påmind att om jag vill förändra nåt så har jag nyckeln till det hos mig själv. Jag måste ha vilja.
Ha en underbar kreativ vecka alla ni som kikar in här! Nu i skrivande stund är det äntligen lite mildare och så snöar det flingor stora som näsdukar därute!
Småslarvigt sprayat, men helt okej. Lyser upp lite i vintermörkret.
Här ser ni en skymt av "boven" ! Det här är ju hans spaningsplats och dumma matte har placerat ut en massa kvistar ivägen! 
Köksfönstret når han inte upp till. Där har jag satt upp plastlöpare som jag fyndade på julrean för 70%. Jag ser mera vinterdekoration än juldekoration i dem så de får vara kvar tills snön smälter! 
Och dalahästarna i betong är kvar, för dalahästen är ju nog också en året-runtgrej, inte sant? jag tog bara bort extrapiffet, dvs etiketten som det stod God Jul på. 
Vintervitt får det vara för ännu har vi ju faktiskt januari!! Och nu är vädret så som det var när jag var liten. Kallt. Fast okej, jag föredrar att ha -5 istället för -15-20, faktiskt. Av rent praktiska skäl.
Det gäller att klä sig varmt och kräma in sig så man inte blir allt för torr och fnasig.
Kaminen känns pytteliten jämfört med Herr kastor. Och värmen är annorlunda. Kastorn lagrade värme, blev varm långsamt och måste eldas länge, men sen gav han ifrån sig värme hela natten.
Lilla Jötulynglet värms upp fort fort och det blir hett. Vi stänger dörrarna till natten och vaknar i behaglig temperatur. Har ingen aning om hur varmt det är men om jag inte huttrar så är det okej! Om du undrar över bollen på bilden under så är det Svantes leksak, ingen ny lustig iredningsgrej! ;)
Och denna vinter har ju värmekapaciteten på våra fyra eldstäder blivit satta på prov!!! Och fortfarande, fast minusgraderna är tuffa, eldar vi i övrevåningens kamin bara ca en gång i veckan!!! Dvs när äldsta sonen eller bonusdottern kommer hit måste gästrummet, (som annars står stängt), värmas.
När jag satt där med hjärtat i handen (det som finns på tavlan i förra inlägget) så kom jag plötsligt ihåg att jag sett stenar med texter ingraverade. "Love", "Förlåt" och "kärlek" och sånt, så varför inte testa på mina egna betonghjärtan?
Stämplarna är från Claes Olsson ( tänk att tomten visste det..) De är otroligt användbara, med både stora och små bokstäver.
Snart har jag slut på mina små hjärtan, så jag vet nog vad jag gör i sommar... ;) Nu ids jag inte smutsa ner i bastukammaren mer. Att använda den som ateljee var inte så jättelyckat i alla fall. Men nöden hade ingen lag.
Folk frågar mig jämt hur jag hinner med allt... men inte vet jag. Jag ser sällan på tv tex. Och många saker gör jag bara under helgerna. Tar tag i en ide som jag planerat under veckan och slutför den med en gång. Fotar och har mig medan det är ljust. Jag pendlar under veckorna och kommer ofta hem sent så veckosluten är mina kreativa timmar. Jag önskar alltid att de inte skulle ta slut på mitten. 
Jag behövde min hobbyfärg, en bit kartong, nitpistolen, en pensel, mina stämplar jag fick av tomten, och ett betonghjärta. 
På kartongen (som egentligen var baksidan av ett akvarellblock) duttade jag vit färg i ojämt lager och ramen målade jag svart. Allt detta med Farnias "Perinnemaali"som man får köpa i Pysselhimlen Sinooperi. Färgen är vaxaktig och lämpar sig utmärkt också till små skyltar, korgar, för schablonmålning etc. torkar på 10min)
Ett citat som just nu betyder mycket för mig. Jag försöker förverkliga en del av mina drömmar och behöver lite uppmuntran varje dag. Så varför inte ha en trevlig tavla som väcker kämpalusten varje dag? Och alla vet väl vem 
Jag pillade loss glittret för jag ville måla den. Det är ju bara att limma tillbaka sen.
Jag gillar inte guldiga saker, det ger ett så kitschigt intryck i vårt hem. Så det blev sprayburken igen.
Jag gick en inre kamp mellan vitt och mattsvart. Det vita vann!
Åtminstone den här gången...
Den torkade superfort och nu är jag nöjd! På ett av mina betongfat står den och bildar en fin kontrast mellan den råa betongen och den vita romantiken.
Och eftersom mörkert ännu omsluter oss så ser jag inget hinder för en ljusslinga heller!
15 euro fick jag ge för det! Normalpriset är ca 80-100euro, så ja, det var ett kap tycker jag!!Och passar så bra i fammos och faffas gamla stol som har fått sitt vita hemsydda överdrag på sig igen och så fårfällen ovanpå. Denna stol är speciellt kär för mig. Om jag inte minns fel så har mamma berättat att hon ammat mig i den stolen då någon gång för länge länge sedan.. 
Och stolen, den håller sin form och stabilitet! Inget rubbar den, även om tyget under överdarget är slitet. Den dag jag blir rik, ska den kläs om hos ett proffs...
Allt har sin tid. Och nu var Kastors tid slut. 
Så har jag lovat visa lite vintervitt från Villa kamomilla. Jag saknar julen så mina två filttygsljusslingor får stå framme ännu. Tillsammans med betonghjärtan och vita filtbollar i en frostad Mariskål. (min första, tack till gubbens kompis med familj)
Gubben min som aldrig kommenterar julinredningen sådär extra konstaterade i söndags lite nostalgiskt att han nog i år, konstigt nog faktiskt tycker det känns tomt när julen städats bort! (oj- det gror en lite julgalning i honom också! bra bra) *fniss*
Vi får ta ut allt vi kan av ersättarpyntet då! :)
Låt torka ett dygn eller två och pilla försiktigt loss spetsduken från skålen. Och vips har du en spetsskål!
Det börjar redan bli ljusare därute, men inte alls så ljust ännu när jag kommer hem, att fotograferandet skulle vara enkelt...Så ni får nöja er med skuggiga bilder. Det irriterar mig oerhört, men kan inte hjälpas. Jag hinner inte fota allt jag vill under helgerna heller.
Jag hade bestämt att hålla våra traditioner som vi infört här i huset. Därför bjöds de frusna gästerna på 
Brännvinsbord ska inte vara komplicerat, vi talar ändå om en sed från 1700-talet, så dukningen blev särdeles enkel.
Av hänsyn till mina jobbkompisar visar jag dem inte på bild. Och jag fotograferade bara utifrån. Jag prioriterade sällskapet framom fotograferandet denna kväll! Och vi hade så himla kul!!
Islyktor och marschaller lyste upp i mörkret. Vi tände alla ljus i lusthuset och njöt av värmen från kaminen. Jag tror inte någon frös, även om jag för säkerhets skull hade laddat upp med lite plädar.
Vi njöt alltså av brännvinsbordet härute, fem tjejer och så min gubbe förstås. Ingen tokig kväll för honom va? Fast han fick avlägsna sig sen och medan vi tjejer tog en aperitif så grejade han i köket. Han bjöd på himmelskt god potatis-kantarellgratäng, rostade rotsaker och en underbart god hjortfile. Tjejerna hade med sig ett gott fylligt sydafrikanskt rödvin som satt perfekt!
Eftersom fönstren varit fulla med frost, rann det små rännilar av fukt längs dem när vi eldade i kaminen. Och så som vi skrattade oss varma så blev det ju bara mer imma och fukt på fönstren..
Tyvärr måste tjejerna åka hem till natten och lusthuset tystnade. Kändes som att kvällen blev för kort, men så är det när man kul...
Kocken fick ett eget tack av tjejerna. Ett hemlagat förkläde med klurig text på deras roliga dialekt! Han blev så överraskad! Han som bara tyckte det var skoj att ställa upp och fixa mat!
Och jag fick ett tack jag också. Något jag suktat efter redan en tid och nästan hann köpa själv. Men tjejerna hade reagerat snabbt och köpt den här härliga grodan innan jag hann göra det!
Det finns flera i samma serie och jag har en känsla att denna inte blir min sista.. He´s a guy with attitude, inte sant? Och efetr att jag funderat en stund på varför jag är så galen i honom så kom jag på det! Kronan! det är ju kronor som jag är så galen i..
Nu ska jag njuta av söndagskvällen i renplockat hus. Japp, nu är nämligen julen utstädad från Villa Kamomilla! Jag har bytt till krispigt vitt och andra ljusa färger, men mer om det i ett annat inlägg!