På återvinningscentralen hittade jag två. Och ganska stora denna gång- och då blev jag ju glad!
Mycket slitet och skråmigt och med en passande gravering i mitten... *älskar*
Mycket slitet och skråmigt och med en passande gravering i mitten... *älskar*
..och ett mindre i bättre skick.
Så till annat. På toan har jag tre stycken äckelkitschiga tavlor. Pyttesmå. Det var ursprungligen äckliga guldramar i plast som jag sprayade och så bytte jag ut de underliga gamla ryska bilderna ur dem och satte rosor i. Nu ville jag testa religiösa motiv, så det blev kort från Villa Wenla.
Det här hör till samlingen väldigt oviktiga saker och jag kan inte bestämma mig för om jag hatar dem eller gillar dem. Samtidigt finns det en del i mig som gillar att skaka om lite, att få folk att rynka på ögonbrynen lite. För det syns verkligen att ramarna är av plast.. Och att de är sådär lite too much, i alla fall i mitt tycke. Men jag förmår mig inte att ta bort dem heller! ;) och på toan kan man ju ha lite roligt.
Så målar man först med lite svart, sen med vitt och låter torka. Man kan försöka texta något på den, på fri hand också, konstatera att det sket sig, och sen måla om... ;) (vilket jag alltså gjorde) Hihi
Hon har vågat göra det där som jag bara vågat drömma om, öppna egen affär och syssla med det man älskar... Det är modigt och inte fullt så lätt i våra trakter ska jag säga. Jag stöder henne på alla sätt jag kan, för jag håller tummen upp för modiga företagsamma kvinnor som vågar hoppa ut i det tuffa företagarlivet. Affären är indelad i sektioner och det första man möts av är "hall." Till vänster om det finns det stora skyltfönstret fyllt av vackra ljusstakar, lampor och andra vackra ting.
Sen kommer man till läshörnan. Här kan man söka inspiration i tidningar och bläddra i klippboken som jag nämde i förra inlägget. Den ligger där på hyllan i det runda vita bordet. Dörren har vi lånat åt henne, den har ursprungligen funnits i vårt hus. :)
Ett bord med underbara ting, och ett skåp med ännu mer...
Goda kryddor och goda drycker har hon också!
Väggord får man köpa. Och kolla! Där är ju mina smycken... (Tyvärr blev bilden lite mörk.)
Bad och tvätthörnan är fräsch och lockande. Åh, man kunde plocka med sig lite ett och annat...
Här i Finland är vi kanske ännu inte så vana än vid det här med att ha kors framme på det här viset, men månne inte trenden vänder. Jag tycker i alla fall att det är otroligt vackert!
Allt samlat i plastfickor för att det ska tåla att tummas på. Tidningar blir ju så snabbt sönderslitna och sjabbiga.
På glasverandan påminner de gamla skrinnskorna om att det är vinter och faktiskt åter igen minusgrader därute, men små klickar av pasteller har smugit sig in som en liten frisk fläkt. Här i form av dynvar som jag fick av snälla prylsamlarväninnan till julklapp.
En vacker dag när jag blir rik, ska jag köpa en lite större glasklocka än den här. Men tills dess får det duga...
Den får väl bo i lusthuset, bara det nån gång skulle bli klart. Just nu har vi varken ork eller inspiration...
Och såna här små detaljer bara älskar jag...
Jag hade inget mönster, det har jag aldrig, så jag improviserade och tänkte att jag väl kan riva upp det hela och göra om allt, om det inte blir bra. Men det gick rätt så bra med första försöket. Så imorgon ska jag väl inte frysa om halsen och axlarna.
Så i något skede möblerade vi om och satte sonens bäddsoffa ut i rummet för att fungera som gästsäng. Drömmen om ett mysrum började ta form, men vi hade varken tid eller ork att ta itu med det. Sommaren kom och vi hade fullt upp med annat. Jag fick en släng av den marina inedningsstilen och den kändes rätt så bra fast den var helt emot resten av huset inredning.
Efter en tid, och mycket letande och funderande, hittade vi en passande och billig soffa. Vi har inte råd med en dyrbar inredningsstil och dessutom tycker vi att det är jättekul med recycling av saker. Det ger ett gott ekologiskt samvete samtidgt som plånboken slipper få smärtkramper...
Vi måste få till en kompromiss som skulle passa hela familjen. I tv-rummet ska inte bara tonårssönerna trivas, utan också deras flickvänner och mannens dotter ska känna sig hemma där. Det måste också passa oss vuxna och där fick jag ge lite avkall på det jag gillar mest. Man kan ju inte tvinga sin kärlek för gamla ting på sina tonårsbarn heller. Jag säger som Ernst: Man måste flörta lite med tonåringen för att få honom eller henne att trivas ute på landet...
Ljusstakarna har jag fått av mamma. Jag har bara målat dem svarta. De stod i vardagsrummet förut men passar nog lika bra här.
Inredningen har inte kostat mer än planschens pris och soffans 37 euro, allt annat fanns här hemma från förut. En verklig budgetinredning som vi alla är nöjda med och vi hoppas på en maximal användning och trivsel i rummet. Där finns en fin jötulkamin också, bakom soffan, så visst kan man njuta av annat än tv:n också där. Vi hoppas hela familjen har glädje av detta rum som så länge sökt efter sin funktion.
Själv har jag fyndat secondhandblusar, två stycken och nu väntar jag på varmare dagar...Idag har vi -14 grader (!) så nu har det plötsligt blivit vinter här också. Och snö har vi fått! Men blusarna ja, dem har jag gett 2e styck för och hoppas jag snart kan ha dem. Lite julfläsk borde jag få bort först också, men det är under arbete så att säga..
.
