Husvisning

Igår var det dags för husvisning igen, och jag gjorde en snabb dukning i "salen". Det tycker jag själv är trevligt-  att bjuda på en vision för en potentiell köpare, och jag hoppas det känns välkomnande!
Stod där en stund och tittade på det som förr var vårt sovrum, och kan bara konstatera att det är roligt att ett rum kan vara så lika, men ändå så annorlunda, och funka på två helt olika vis! Jag tycker om båda varianterna.
Ni får ursäkta bildkvaliteten, detta är snapshots på fri hand just innan jag skulle lämna huset inför visningen. Det var regnigt och mycket mörkt.


TALOESITTELYÄ
Eilen oli taas taloesittelyn aika ja tein nopean kattauksen. Minusta se on mukava ele, tarjoamme vision mahdolliselle ostajalle ja minusta se tuntuu kutsuvalta.
Seisoin siinä ovensuussa hetken ja katselin myös tv-huonetta, joka aikaisemmin toimi meidän makkarina, ja ajttelin että on se hauskaa miten yksi ja sama huone voi näyttää erilaiselta, ja kuitenkin niin samanlaiselsta ja toimia kahdella niin eri tavalla! pidän molemmista vaihtoehdoista!
Pyydän kuvalaadusta anteeksi, oli pimeää ja nappasin kuvat vapaalla kädella juuri ennen lähtöä.

Before: 

Facelift

Inför husvisningarna igår plockade jag fram lite gamla bilder av huset före vi monterade ner det och flyttade det. Nog är det ganska häftigt att se förvandlingen och mellan varven roligt att minnas de där tiderna. Till vänster alltså bilder före- och till höger dagsläget.  (instacollage, förlåt kvaliteten)



HURJA MUODONMUUTOS
Eilisiä taloesittelyjä varten kaivoin esille vanhoja kuvia talosta ennen siirtoa. Huikea muodonmuutos kertakaikkiaan. Joskus kiva muistella näitä. Vasemmalla siis vanhat ja oikealla tätä päivää. (instakollaasi- anteeksi kuvanlaatu)

Bakugn

Nybakat bröd till frukost igen. Jag blir allt bra bortskämd vet ni! Bara min mage kunde finna sig i situationen. Men tyvärr så tenderar kolhydraterna att göra lite bubbel. Men ibland är jag villig att betala priset för vem kan motstå varmt nybakt olivbröd till frukosten?

Han är så duktig och så ivrig, gubben min. Nu har han dessutom tagit tag i ett projekt han planerat redan länge. En bakugn på gården! Ute alltså. Världens pizzaugn kommer det att bli. Och ganska bra när man vill baka under den varma årstiden och inte vill ha det hett i hela huset efteråt. En kallrök ska det komma brevid ugnen också.

Ugnslucka i klassisk form...

Ugnen står mittemot lusthuset och ska slammas och bli vit precis som lusthusets ytterväggar. Här på bilden (som tyvärr är tagen i motljus) syns också pergolan som blev klar i våras.

Själv har jag inte sysslat med nånting alls. Vilket beror på den förkylning jag dragit på mig. Orken är därmed inte på topp precis. Istället har jag läst och slötittat på tv (ovanlighet för mig) och njutit av augustimörkret med tända ljus. Här ett av mina fatfynd som fick bli lampett på glasverandan sedan silverbrickelampetten flyttade upp till gästrummet.

Men helt sysslolös är jag sällan. Jag har ett projekt på gång som inte är fysiskt tungt alls. Kolla här, det här är mitt skrivprojekt som jag jobbat på i 7 år och som jag äntligen har printat ut...

Jag har skrivit om vårt byggande och om livet med familjen under de fem åren som vi höll på. Vad jag ska göra med materialet vet jag inte riktigt än, men efter finslipning och rättelser så får vi väl se. Åtminstone är det ju värdefullt för släktens kommande generationer.

Jag får väl ta en kopp te och sitta i glasverandan och göra små anteckningar. Det är en vacker dag och solen skiner, jag skulle så gärna jobba lite därute med de ogräsfyllda blomlanden, men nu får jag nog bara ta det lugnt och se på när gubben jobbar. Allra helst hade jag ju nog varit ute på sommarholmen, men jag ville inte åka dit och smitta ner mina föräldrar heller.

Det är ljust på verandan! Vilken fin dag!

Lite mer före- och efter

Tusen tack för alla härliga kommentarer till förra inlägget!!! Visst var det skitjobbigt många gånger och på slutrakan hade vi nästan tappat hoppet. Det kändes som att leva i en mardröm där vi tillslut trodde att det egentligen aldrig skulle bli färdigt. Hur vi än jobbade flyttades mållinan framåt. Och att bo på 12 kvm sista halvåret var ingen höjdare. I oktober, just innan vi fick flytta in, var det inte särskilt roligt att besöka dasset i minusgrader i den tidiga morgontimmen...Fy vad kallt det var! Eller jobbigt på natten när du smög dit ut, bara för att märka att ficklampans batteri sakta dog ut medan du satt där i kolmörkret...Och en morgon på våren när jag skulle vara extra fin på jobbet så satt jag där på utedass i bara pyjamas, med rullar i håret och leriga gummistövlar på fötterna. Hur glamouröst var det? Men hur härligt som helst att skratta åt det senare!

Men nu till annat. När ni nu gillade våra före - och efterbilder så kommer det lite mera. Ursäkta bildkvaliteten. De är ju inte knäppta som bloggmaterial precis..Den gamla verandan/farstun var helt rutten och vi rev den. Då såg vi spår av en tidigare mindre veranda eller ett tak ovan dörren. Det syns i rödmyllefärgen, inte sant? Så huset har inte alltid haft brädfodring heller. Det här ville vi lämna synligt för alla som besöker huset. Någonstans ska det få synas vad det varit förr. Men ni ser inte den omålade listen va? (måste åtgärdas..)

Och ett foto från trappan, denna gång uppifrån:

Ungdomarnas tv-rum..

Det var allt för denna gång. Inga nya pyssel ännu, jag har ju varit sjukledig, men nu i helgen ska här dras igång med stor iver! Bara gubben hänger med på noterna... Lovar att ni får se sen!!

Glad vändag, ifall jag inget skriver före det! Tack till er, alla mina vänner som kikar in här. Ni gör bloggandet värt den tid jag lägger ner på alla inlägg och allt fotograferande.

Kram, Kamomilla

Ett jättelångt inlägg...

Inspirerad av de entusiastiska husflyttarna med bloggen Lundagård beslöt jag mig för att göra en presentation av vår husflytt jag också. Vad kan man annat göra när man är sjukskriven och bara orkar sitta vid datorn?

Vårt hus är från mitten av 1800-talet, antar man. I salen har man tapetserat 1888, det ser man på det tidningsurklipp som jag hittade i samband med rivningen.Vi bestämde i ett tidigt skede att även om vi återanvänder så mycket som möjligt så ska vårt hem inte bli en exakt kopia av vad det varit. Det hade också varit väldigt svårt, för det var inte mycket av det gamla som fanns kvar, och inga foton inifrån har vi hittat heller.

Vi ville helt enkelt ha ett hem med den gamla fina trähuskänslan kvar, även om vi fått använda oss av mycket nya material också. Skulle vi ha restaurerat alla fönster skulle vi inte ha varit klara ens än idag.. Men golv och tak, en del dörrar och sånt, det har garanterat den genuina känslan inne i huset. Fönstren är nya, men passar bra in. Vi är nöjda med den lösningen. Nån annan kanske ser det som ett stilbrott...

Bygget började med röjning på tomten och byggandet av bastu. Bastukammaren kom sen att fungera som veckoslutsbostad när vi pendlade ut till bygget, och som heltsidbostad (12kvm,det ni!) det sista halvåret.

När tomten röjts blev det grävning av rör och tankar, byggandet av husfot och tömning av huset (det hade fungerat som lager för diverse skrot i många många år...)

Sen blev det märkning av stockar, rivning och nermontering. Detta var det jobbigaste och mest tidskrävande skedet och under tiden hann jag med ett komplicerat handledsbrott (med två korrigeringsoperationer) och min man med två knäoperationer. Allt detta bromsade och fördröjde arbetet och dessutom skall man ju hinna leva lite också. Vi försökte att inte ha bråttom, men måste erkänna att ju närmare slutet man kom, desto svårare var det...Men ibland blev det stulna stunder av frid och ro...

Här lite bilder från huset före nermontering. Tömning av fyllning i mellantaket. ( Halm, sand, tidningar odyl..)Smutsigt dammigt och tidskrävande.
Nermontering... (bilderna tagna med urusel kamera i telefonen)
Varför man valt att tapetsera rakt på stockarna, det är en gåta. Men inte många bitar av den gamla 1800-tals tapeten gick att rädda. Den smulades helt sönder. Ovanpå den hade man lagt flera andra lager tapet under årens gång.
Så en vacker dag var det dags att bygga upp huset igen, nu på egen mark. Låter enkelt va? Jo, men det tog några år och mycket möda och stort besvär...





I det här skedet såg vi ju ljus i tunneln förstås, men det tog ett bra tag ännu. Ett och ett halft år eller så...
Men sen börjar ju allt det roliga. Man får jobba inne! Vi hade bråttom på slutrakan, bodde otroligt trångt för lägenheten i stan var redan såld. Vissa saker skulle vi nog vara noggrannare med idag, eller löst annorlunda men i det stora hela är vi nöjda. Nu ska jag avslutningsvis visa en kavalkad av före- och efterbilder, för det är sånt som i alla fall jag tycker att är jättekul att se!!

Blogghörnan...
Trappan...

En del av vardagsrummet... Köket...övrevåningens syhörna brevid bonusdotterns krypin...

Sovrummet...Jo. tro mig det är faktiskt det! Öppningen till höger går till köket, men nu är där en mur, och vår murade spis.
Tillsist. Glasverandan. Utifrån.
Den fanns inte med från början utan byggdes till. Och den passar perfekt tycker vi :)

Ovanför glasverandan har vi badrummet.

Ja, jag kan visa mer en annan gång. Nu var det bra att kunna visa gammalt fotomaterial, för i den här förkylningen ska man inte pyssla med nånting ansträngande alls. Bara trycka på knappar...

Och som svar till förra inlägget. Det är en sänggavel jag ska mixtra med! Men den får vänta ännu ett tag. Ni får ge er till tåls...

Ha det gott så hörs vi igen! Kamomilla