Att börja från rent bord

Åh så skönt! Nu har jag ett 2 meter långt bord i hemmakontoret! Hade först tänkt mig två skilda bord, men mannen insisterade (och orkade bära)  så det var bättre såhär. Och det blev riktigt bra!! Velade länge mellan vitt och svart, men stannade på svart i alla fall. Dammet syns bättre- men det måste torkas ofta ändå, så inte datorn tar skada. Den svarta ytan går så bra ihop med de svarta tavellisterna som fanns här från förut.

Mattan är väl inte vad jag tänkt mig, men jag rusar inte iväg och köper en ny matta bara för att-   när det ändå fanns en ledig matta i huset.

Kaffemuggen fick bli pennställ- för säkerhets skull (jag kan det där med att hälla kaffe på fel saker) Kortläsare och ritplatta nära till hands

Allt småstuff som behövs

Loja grodan på sin hyllplats

Oj vad jag är nöjd!! Nu återstår att städa arkivet (bakom draperiet) Mina tidningar ska dit, så mannen får mapphyllan som finns på hans kontorssida, till eget bruk.

No, nyt tuntuu hyvältä! Kotitoimistossa on nyt 2 metriä pitkä pöytä. Olin alun perin sillä linjalla että olisin ostanut kaksi erillistä pöytää mutta mies sai ylipuhuttua. (ja oli mukana ja jaksoi kantaa- huom) Tiedän että pölyt ehkä näkyy paremmin, mutta ne on pyyhittävä useasti joka tapauksessa, sillä en halua että kone täyttyy pölystä. Taululistatkin jotka jo olivat seinälla, sopivat hyvin mustan pöydän kanssa. Matosta en nyt oikein tiedä, mutta en viitsi kyllä uuttakaan ostaa kun talosta löytyi ylimääräinen!

Kahvimukista tuli kynäkuppi (varmuuden vuoksi- minähän osaan kaataa kahvia vääriin paikkoihin). Kortinlukija ja piirtoläpyskä löytyy läheltä ja niin myös kaikki muut tarpeeliset pikkutavarat. Olen oikein tyytyväinen! Nyt pitäisi verhon takana oleva arkistokin käydä läpi jotta saisin kaikki lehdet sinne, ja mies saisi mappihyllyn omalla toimistopuolellaan käyttön!

I hemmakontoret

För ett år sedan såg vårt hemkontor ut såhär.  Inga större förändringar har skett, förutom att hyllorna nu fylls av tidningar, innehållande reportage jag gjort.

                                                                 
Nu börjar här bli trångt. Mannen och jag delar nämligen bord, och när han ska göra papperarbeten för sitt eget företag, har han ingenstans att breda ut sina papper, utan sitter på golvet. Det gör jag också, och det är ju inte riktigt ergonomiskt. Skärmen och tangentbordet tar en massa utrymme och det gör alla hårddiskar och annat stuff också.. När jag jobbar med texter har jag både papper, diktafon, anteckningsblock och tidningar framme, och det känns väldigt klumpigt.

          Skrivbordet är min pappas gamla skrivbord och har ett stort känslovärde- det stannar men i annat bruk än nu.

Vi kommer att lösa problemet med att han får överta skrivbordet helt, det kommer att placeras under snedtaket, bredvid trappan. Då kan han jobba där helt ifred, med sina firmapapper och de papper som hör till hans trädgårdsmästarstudier. Jag ska skaffa några billiga bord från det blågula varuhuset. Då får jag nästan dubbelt mer bordsyta än nu och plats för ytterligare en skärm och han får ett tomt bord att breda ut sig på. Jag är säker på att det är en bra lösning.

Vuosi sitten työhuoneessa näytti tältä. Sen jälkeen mitään suurempia muutoksia ei ole tehty, paitsi että hyllyt nyt täyttyvät lehdistä, joissa on minun tekemiä sisustusjuttuja.
Nyt alkaa olla ahdasta. Täällä nimittäin miehen kanssa jaetaan tämä työtila, sillä hänenkin on tehtävä oman yrityksen paperitöitä, sekä opiskeluihin liittyviä juttuja. Suuri näyttö ja näppäimistö vie paljon pöytätilaa, ja kun teen juttuihin tekstejä, pöytä täyttyy hetkessä papereista, lehdistä, sanelukoneesta  ym.  Firman paperityöt levitetään usein lattialle eikä se ole kovinkaan ergonomista. 
Homma ratkaistaan sillä, että mies saa omia pöydän kokonaan itselleen ja se sijoitetaan vinokaton alle, portaiden viereen. Itse käyn sinikeltaisessa tavaratalossa hakemassa pari metrin pituista halpaa työpöytää, ja sitten minulla onkin tuplasti enemmän työtilaa, ja miehellä kokonainen tyhjä pöytä jonka päälle levittää omat paperinsa. Uskon että tämä ratkaisu tulee olemaan ihan huippuhyvä!

Ineffektivitet

Sitter vid datorn och försöker ta itu med alla borden och måsten, men av någon anledning vill det inte riktigt komma igång. Nå, sådana dagar måste man väl få ha mellan varven också, när det annars rusar på i tusen knutar.

Istun tässä koneella ja yritän tarttua kaikkiin tekemättömiin työtehtäviin, mutta huonolla menestyksellä. No, kai näitäkin päiviä tarvitaan välillä, kun muina päivinä mennään sitten eteenpäin tuhatta ja sataa.

Jobbat och jobbat

Jag har jobbat och jobbat hela helgen här vid datorn, så det är inte så mycket spännande jag har att berätta.
Det är intensivt just nu, en hel massa bilder som ska ut, så det är bara att redigera och redigera. Kul är det, men fasligt så det tar tid"
Nu ska jag i alla fall ta söndag och ta en liten tur ut till svampskogen, för man behöver ju röra på sig också!

Olen vain tehnyt töitä koko viikonlopun joten mitään mielenkiintoista minulla nyt ei  ole kerrottavana. Intensiivinen työtahti tällä hetkellä, minulla on valtava kasa kuvia joita pitäisi viimeistellä. Kuvankäsittely on todella hauskaa mutta vie paljon aikaa!
Nyt suljen koneen ja menen sienimetsään, sillä onhan myös tärkeä liikkua, jotta keho pysyy kunnossa!

I kontoret

Jag fotograferar sällan i kontoret som finns uppe i allrummet. Av den enkla anledningen att där sällan är städigt ( hehe- vet, jag är skyldig!) och för att ljuset där är så otroligt ojämt. Allrummet har snedtak och bara ett fönster i gaveln, så det är mörkt i knutarna och ljust i mitten, bara vid fönstret. Vill jag använda det lilla ljus som finns blir det till exempel såhär. Och hej, ännu hittar man blommor, jippii!

Kuvaan harvoin yläkerrassa, toimistossani. Siitä simppelistä syystä että siellä niin harvoin on siistiä (hehe joo tiedän- minun vika) mutta myös siitä syystä että valo siellä on todella epätasaista. Vinokaton alla on yksi ainoa ikkuna, huoneen päädyssä. Tämä johtaa siihen että nurkissa on pimeetä ja valoa löytyy vain ikkunan edestä. Jos haluan käyttää valoa hyväkseni, lopputulos on jotain tällaista. ja ehi, vielä löytyy kukkia, jee!

Vilken gåva!!

Idag fick jag en sån överraskning att jag tänkte smälla av! Vi hade bloggträff hos Ninette idag och skulle baka pepparkakshus tillsammans. (En jättekul ide´förresten- rekommenderas!) Men ja, innan vi hann börja baka, så stod hon där med ett leende på läpparna och sade att hon hade en överraskning åt mig. Hon kom nämligen ihåg, den filuren, vad jag sagt att jag skulle vilja testa. Att göra ett pepparkakshus av Villa Kamomilla!!!

Jag visste att hon är duktig, så jag har nog aldrig tvekat att hon inte skulle klara av en sån uppgift. Men vet ni, att någon tar sig tid, och gör nåt sånt, och offrar flera timmar för ett sånt otroligt hantverk- för någon annan än sig själv! Ja, ni kan tänka er hur rörd jag blev!!

Tack, käraste vännen, vilket stort och varmt hjärta du har!! <3

Mer om bloggträffen och bakandet imorgon! Följ med och se vad som händer när ett gäng glada tjejer samlas för att baka och ha kul!

Tänään sain sellaisen yllätyslahjan että meinasi silmät tippua päästä! Ninette oli kutsunut blogisytäviään kotiinsa piparkakkutaloja leipomaan. Kun olimme jo aloittamassa, hän hymyili salaperäisesti ja vei minut toiseen huoneeseen jossa odotti yllätys!! Piparkakkutalo- ja aivan Villa Kamomillan näköinen! Apua! Tiesin että hän on taitava, mutta minua liikutti eniten se, että hän oli laittanut niin paljon aikaa tällaiseen projektiin!  Kiitos sinulle, rakas ystävä. Sinulla on suuri ja lämmin sydän! <3

 Lisää piparkakkujuttuja huomenna- katso mitä tapahtuu kun joukko iloisia mymmeleitä kokoontuu leipomaan yhdessä! :)

Tick Tack

Den långa sjukledigheten satte en massa ideer i mitt huvud och jag fick för mig att jag ville ha en klocka. En stooor klocka. Och så fick det bli. Min vän i Villa Wenla visste råd och se vad jag har nu!

Om det här är den slutliga platsen för den det får vi väl se. Vi har lite planer på ett skilt hemmakontor i framtiden så det kan hända att allt här i vardagsrummet kastas om lite grann.
Men det är nog en helt annan historia det! Ha en skön helg mina vänner och glöm inte att den finska morsdagen firas i söndag! :)

Kamomilla

Sairasloman aikana sai kaikenlaisia ideoita päähäni. Villa Wenlasta löytyikin sitten tämä upea kello johon rakastuin heti. Ihan pakko saada... En tiedä jääkö se tähän, meillä nimittäin suunnitellaan erillistä työhuonetta mutta se onkin ihan eri stoory...Palataan siihen myöhemmin. Ihanaa viikonloppua ja mukavaa äitienpäivää! Kamomilla

Ibland blir det inte alls bra!

Jag sade i ett tidigare inlägg att det skulle bli synd om mannen min när jag är sjukledig. Jag har ju all tid i världen att inreda i mina tankar, och sen ha honom att förverkliga allt! Japp, och nu hade jag en galen ide´...Jag tänkte att dagbädden på glasverandan skulle bli den ljuvligaste sommarbädd med "himmel" av ett moskitonät jag fyndat på loppis. Men ojoj...det blev inte som jag trodde.
Jag får ibland mail där folk frågar om jag alltid lyckas med allt? heh. Nå nej! Men här på bloggen visar jag ju inte det som gått snett heller! För visst gör jag mina tabbar. Som den här med sänghimmeln då- Jag tänker inte ens visa hur det såg ut för det blev ju bara så fel... Too much helt enkelt.

Så stackars mannen fick plocka ner allt igen och istället börja flytta om på tavlor och annat. Jag ville ju ha förändring! ( och en vacker dag kommer han att galenförklara mig och mina ideer.)

Vi har en gammal inramad dagstidning från 1 maj 1930. Gammal och gulnad med nostalgiska annonser. Turun Sanomat, en finsk tidning som är bekant för många Åbobor. Jag är född och uppvuxen i Åbo och därför känns det finska språket inte alls främmande för mig och det är en rikedom att behärska två språk. Nu hänger tavlan ovanför arbetsbordet. Med den påföljden att jag vill ha en ny skrivbordslampa.. En Jielde (ja ni bloggare vet säkert..)

(bild från nätet) Tala om snöbollseffekt...
Han fick ta ner den gamla klockan ovanför skänken också, och bära bort pigtittaren för nu vill jag ha lite tommare ytor. Men det är en annan saga det. Tack gubben för att du står ut med mig. :)

Kamomilla

Minulta kysytään aina silloin tällöin että onnistunko aina kaikissa projekteissani? No en todellakaan! Viimesin ideani meni aivan puihin ja mies sai purkaa koko jutun. Olin nimittäin mielessäni kehitellyt romattisen kuvan siitä miten hyttysverkkohimmelillä saisin päiväpedistä sellaisen ihanan kesäisen loikoilupaikan... Ja kun mies toteutti suunnitelman, tulos oli hirveä!

Se vaan ei istunut siihen! Liika on liikaa... Eli purku ja sitten mies sai uuden komennon nimeltään taulujen siirto. Tässä tulos. (En lupaa että siitä tulee pitkäaikainen ja sitäpaitsi haluan nyt uuden valaisimen työpöydälle...*huokaus*)

Suuri kiitos miehelleni. Minussa on kestämistä!

Kamomilla