Mycket hinner hända i ett rum på ett år. Och när man flyttar i i ett hem kan det ta länge innan allt hittar sin egen plats och rätta funktion.
Jag ville ha ett hobbyrum i det stora rummet i övrevåningen. Det visade sig dock efter en tid att jag ändå inte trivdes med mitt pyssel däruppe, utan av någon anledning oftast hamnade med mitt pyssel i något annat rum, oftast i nedre våningen. Men förvaring för mina pysselsaker behöver jag alltid och det har jag kvar i det vita skåpet, som visserligen nu står i ett annat hörn i rummet. Jag gillade verkligen stilen i rummet, men tycker att man ska använda varje vrå i hemmet effektiv. Nu står det vackra klaffbordet på glasverandan och passar lika bra där.

Så i något skede möblerade vi om och satte sonens bäddsoffa ut i rummet för att fungera som gästsäng. Drömmen om ett mysrum började ta form, men vi hade varken tid eller ork att ta itu med det. Sommaren kom och vi hade fullt upp med annat. Jag fick en släng av den marina inedningsstilen och den kändes rätt så bra fast den var helt emot resten av huset inredning.
Så blev det dags för ommöblering igen, när äldsta sonen började studera på annan ort. Han fick bäddsoffan till sitt rum, lillebror tog över hans breda säng och lillebrors säng blev gästsäng. Så här rullade möblerna runt ett tag... Farsmors gamla rya åkte fram och jag trodde att jag äntligen hade en passande stil. Men vi saknade ett gemensamt utrymme för ungdomarna och rummet stod tomt för det mesta, för så rysligt ofta har vi inte nattgäster...

Efter en tid, och mycket letande och funderande, hittade vi en passande och billig soffa. Vi har inte råd med en dyrbar inredningsstil och dessutom tycker vi att det är jättekul med recycling av saker. Det ger ett gott ekologiskt samvete samtidgt som plånboken slipper få smärtkramper...
Men nu kändes stilen plötsligt för blandad och alla hade en åsikt om någonting. Mest jag väl, för jag var inte nöjd med byrån som tv:n stod på och inte det gamla soffbordet heller.

Vi måste få till en kompromiss som skulle passa
hela familjen. I tv-rummet ska inte bara tonårssönerna trivas, utan också deras flickvänner och mannens dotter ska känna sig hemma där. Det måste också passa oss vuxna och där fick jag ge lite avkall på det jag gillar mest. Man kan ju inte tvinga sin kärlek för gamla ting på sina tonårsbarn heller. Jag säger som Ernst:
Man måste flörta lite med tonåringen för att få honom eller henne att trivas ute på landet...I äldre sonens rum fanns en skänk som vi köpte till 50-tals lägenheten som vi bodde i, före livet på landet. Den blev lite överlopps och sonen tyckte den gott kunde få plats i tv-rummet nu. Jag kommer nog inte att måla den vit, för vissa möbler är bättre i orginalskick, tycker jag.

Svarta ramar med barnens foton och ett gammalt dokument i planschform ger mera liv åt väggen än den gamla ryan gav. Vi tog upp det gamla runda bordet från glasverandan (det var lite överlopps sen vi tog ner klaffbordet) , gubben sågade benen till lämplig höjd och det passade perfekt.

Ljusstakarna har jag fått av mamma. Jag har bara målat dem svarta. De stod i vardagsrummet förut men passar nog lika bra här.

Inredningen har inte kostat mer än planschens pris och soffans 37 euro, allt annat fanns här hemma från förut. En verklig budgetinredning som vi alla är nöjda med och vi hoppas på en maximal användning och trivsel i rummet. Där finns en fin jötulkamin också, bakom soffan, så visst kan man njuta av annat än tv:n också där. Vi hoppas hela familjen har glädje av detta rum som så länge sökt efter sin funktion.
I framtiden blir det nog aktuellt med en ny tv och lite mer kanaler men det hör till en annan dag och en annan budget....
Och ryan ja, den är mig så kär, men den hittar nog sin plats så småningom. Om inte annat så när äldsta sonen flyttar hemifrån och hans rum inreds till något annat ändamål. Allt har sin tid...