23 juli 2012

Still alive

Tack för era fina hälsningar. Den dikten skrev jag i mitt huvud en tidig morgon några dagar efter dödsbudet. Med tanke på att han länge jobbat på sjön, och att askan spriddes ut i havet, tyckte jag det kunde kännas trösterikt för sönerna att tänka på att han ändå finns där, i havet och vinden och alltet.

Här är vi ännu utan nät. Och jag är ännu sjuk. Har en antibiotikakur som har så otroligt jobbiga biverkningar att jag känner mig mer sjuk av den än av själva bihåleinflammationen. Kuren får inte avbrytas, så jag tar medicinen på natten för att sova över de värsta hjärtklappningarna och synrubbningarna..  Men tre dagar kvar, så är det klart! Det gäller att se positivt.. men skraj var jag innan jag förstod vad det var som fick mig att vingla av yrsel och vilopulsen att skena...Nu är jag jättetrött på dagarna, och mår illa och har ont i magen, men som sagt så ska det snart vara avklarat.
Nå, de värsta symptomen varar några timmar och ebbar ut så jag mår bäst på kvällen. Och jag har  faktiskt fått njuta av några fina dagar ute i sommarparadiset. Nu blir det bara mobilbilder igen, då jag inte riktigt har orkat föra över bilder från kameran ännu och då de faktiskt inte är så lätta att föra över via laptopen då förbindelsen via mobilen är tröööög. En del är vanliga bilder, andra är instagrambilder.

Ha det gott  och ta hand om varandra!
Kamomilla










Edellisen postauksen runoa en viitsinyt kääntää, mutta voin kertoa että se syntyi eräänä aikaisena aamuna, muutama päivä siitä kun poikien isä nukkui pois. Se liittyy vahvasti siihen että hänen tuhka ripoteltiin mereen ja että hän nyt on osa merta ja tuulta, ja osa maailmankaikkeutta. Uskon että ajatus lohduttaa poikia.

Täällä ollaan vielä ilman verkkoa, ja postauksia ón hankala tehdä. Puhelimen kauttakin verkko toimii hitaasti, joten nyt laitan tähän vain puhelimesta tuotuja kuvia, tavallisia tai instagramkuvia. Pian saadaan taas ihan oikea yhteys, mutta tarkkaa päivää en tiedä. Toivottavasti pian, sillä haluaisin lukea muidenkin postauksia!

Itse olen vielä kipeenä, tosin uskon että lääkkeen sivuvaikutukset saavat minut voimaan huonommin kuin itse poskiontelotulehdus. Pelästyinkin pahasti, kun huimaus alkoi ja pulssi kiihtyi ja näkö meni sekaisin. Nyt otan lääkkeet yöllä ja nukun niiden pahimpien oireiden yli, mutta olen päivisin aika poikki ja huono olo vaivaa. No, onneksi vain enää muutama päivä..
Voikaa hyvin ja pitäkää huolta toisistanne!!

Kamomilla

12 kommentarer:

  1. Du skriver så fint om sönernas far i förra inlägget.Så tråkigt att de mistat sin far medan de ännu är så unga.
    Hoppas att du kryar på dig fort nu!
    Kram Kicki

    SvaraRadera
  2. Fina ord om dina söners far ♥ Krya på dig! KRAM

    SvaraRadera
  3. Hej hej!
    Länge sen jag skrev till dig nu...:(
    Tråkigt att läsa om sönernas far. Vilken fin dikt du skrev och jag tycker också det var fint att askan sprids i havet om han älskade det så mycket!
    Underbara bilder på Svante..;)
    Krya på dig nu det där lät ju riktigt hemskt!
    Kram Katarina

    SvaraRadera
  4. Hej...Camilla:).. Nu blir du chockad va:)..JAg skriver kommentarer ikvälll och har gjort två inlägg på bloggen den här veckan.. det är inget jag gjort på länge nu... har kommit av mej lite.. VILJAN finns dock kvar och jag villl inte sluta blogga... tror fb har tagit över liiiite för mycket av min dator tid.. hoppas jag kan få ordning på det inför hösten:)... för fb och pyssel samt skriva nästan romaner som har en förmåga att göra är INGEN bra kombination:)..så upp till blogging blir det nu då... Ååå såg Svanten....sååå gooo...söta bilder på honom... Resan som vi gjorde nu veckan upp genom sverige och ner genom norge.. träffade vi flera westiesar...:) Nisse i Kalix... två stycken vid Höga kusten bron...och en Ungersk liten herre i Mo i Rana....men den nafsade Selma till ordentligt... gillade inte honom:)..men alla dessa westiesar.. ååå vad lika de är ändå..måste säga at det är världens härligaste hundar.... just nu är min hund skendräktig...och lämnar icke mej en sekund:).. bäddar gör hon oxå i alla soffor ocg sängar hon kommer åt.... gömmer mat till de tänkta valparna som tyvärr inte kommer.....Såå till dina bilder..sååå läckra.. du är superduktig Camilla på att fotografera.... Läste oxå om dina söneres far...sååå fint du skrev där...

    kram..Pia

    SvaraRadera
  5. Hoppas verkligen att den där elaka kuren hjälper mot din sjuka!
    Dikten du skrev var verkligen fin, trodde faktiskt det var nån erkänd poet som skrivit den.
    I går fick vi åka tillbaka till Vallvik, till flickornas föräldrar, gubben glömde nämligen sin jacka, plånbok etc. där i lördags. ;)

    SvaraRadera
  6. Oj vad mycket tråkigt du drabbats av nu :(
    Själv håller jag på att kurera mig från ryggskott, för vi far på resa på lördag, och sen blir det dags för jobbet. Önskar dig allt gott! Kram

    SvaraRadera
  7. Men du, vad jobbigt med en sån kur! Att den tog så hårt. Usch! Nu får vi hoppas att du blir rejält frisk efter detta, och att du kan hämta kraft ordentligt.
    Krya på dig
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  8. Hei!

    Kokeile piparjuuritahnaa leivällä. Se maistuu tuikealta, mutta tasaa kirpakkuutta vaikka juustolla. Se auttaa poskionteloita paranemaan. Toinen hyvä konsti on inkiväärisitruunajuoma, jota pitää juoda paljon hunajalla maustettuna.

    Ystävällisin terveisin tuikku

    SvaraRadera
  9. Vojs ändå, låter int något bra det där. Hoppas det ändå är värt all pina och att du sen blir frisk och kry och dig själv.
    Härliga sommarbilder :-)

    SvaraRadera
  10. Verkligen en fin dikt som berör! Beklagar sorgen dina söner måste känna!
    Krya på dig vännen!
    Kram Sabina

    SvaraRadera
  11. Det slog mig plötsligt när jag läste vad du hade skrivit idag, att det låter som om du hade fått hjärtmuskelinflammation. Minsta ansträngning får hjärtat att slå jättesnabbt och man blir också yr. Detta kan drabba en som en följd av förkylning, ofta om man har varit igång fast man varit sjuk. Hoppas det inte är detta, men var försiktig i alla fall och kanske det skulle vara klokt att kolla upp det. Det är nämligen inget att leka med...Mediciner är också jättejobbiga, hoppas du kryar på dig snart! Kramar från Laura

    SvaraRadera