Resan till Österbotten

Jag slutar aldrig förundras över hur platt det är i Österbotten.

Även om man faktiskt kan se en och annan backe, (eller till och med kurva ibland). Så annorlunda än hos oss här i skärgården.

Mannen och jag förundras och sörjer över alla de öde hus man ser längs med resan. Det är verkligen sorligt.

Men ja, vi hade en hel del program och hann träffa vännen Ingela med gubbe i Vasa på fredag kväll.

                                                             Det blev både dryck...

                                                                        och god mat...

                                                           ...och lite sightseeing

                                                       Vasa är vackert, och bjuder på pärlor. 

Följande dag var det dags för mitt livs första och absolut sista (om jag får välja) bröllopsfotografering. Jag tror jag dog en smula, så nervös var jag. Men det är en helt annan historia...


              P.S Missa  inte undersökningen jag skrev om i förra inlägget!! 

En varmaan koskaan lakkaa ihmettelemästä noita Pohjanmaan litteitä maisemia. Joskus saattaa kyllä pieni mäki tai mutka yllättää mutta muuten on tasaista niin pitkälle kuin silmä näkee. Niin erilaista kuin meillä täällä saaristossa.
Miehen kanssa ihmeteltiin ja suurtiin taas noita autiotaloja matkan varrella. Surullista, todellakin.

Meillä oli matkan aikana ohjelmaa yllin kyllin ja käytiin Ingelan ja hänen miehensä kanssa syömässä perjantaina. Lauantaina olikin sitten hääkuvauksen aika. Ensimmäinen ja viimeinen kerta, jos minä saan päätäää. Mutta se onkin ihan eri tarina...