Efter festen

Vi var bortbjudna igår, på en jättetrevlig  middagsfest!  Jag tog ingen kamera med, för jag tycker sådana tillställningar ska vara privata och sådana som jag inte behöver dela med någon, och ingen ska behöva känna sig obekväm vid middagsbordet, med en kamera rakt i fejset.

Hursomhelst hade vi jätteskoj (tack till värdparet än  en gång) och idag är ju stämningen  rätt så dämpad...hehe

Kände plötsligt för ett porträttfoto i utmaningen "bli bekväm framför kameran", som mannen och jag har startat. Vi iscensatte ett "efter festen" foto som blev rätt så allvarligt. Ibland är det bara så skönt att pynja på med såna här kravlösa projekt, där man får leka fram en bild hur man vill och sen den växa till ett fotografi på skärmen.
Nu är jag nöjd. Jag har fått bort bilden ur mitt huvud och kan slänga mig på soffan resten av dagen. Det är ju trots allt söndag och batterien måste laddas inför en kommande vecka.

Eilen oltiin päivällisillä ystävien luona ja meillä oli tosi hauskaa. En ottanut kameraa mukaan sillä haluan pitää sellaiset jutut omana yksityisenä asiana, jota ei tarvitse kenellekään jakaa, eikä kenenkään tarvitse tuntea olonsa epämukavaksi ruokapöydässä kameran heiluessa nenän edessä.
No, anyway, meillä oli tosi hauskaa ja tänään onkin hieman hiljaisempi päivä. hehe.
Sain yhtäkkisen inspiksen tehdä jotain erilaista (kuuluu projektiin  "rennoksi kameran edessä" jonka olemme miehen kanssa aloittaneet ) ja lavastimme "juhlien jälkeen" - kuvan josta tuli aika synkkä.   Joskus tällaiset rennot projektit ovat niin rauhottavia, saan leikkiä esiin mielikuvan joka pyörii päässäni ja nähdä sen kehittyvän valokuvaksi silmieni edessä näytöllä.
 Nyt on ihan hyvä olla, sain kuvan pois päästäni  ja taidan heittäytyä sohvalle loppupäiväksi. Onhan sentään sunnuntai, ja patterit on ladattava tulevaa viikoa varten. 

Doftpinnar

Jag är doftallergiker men vissa dofter passar ändå. Jag skrev tidigare om Bolsius doftljus, och nu hittade jag doftpinnar också. Oj vad gott det doftar av vanilj! Och inga symptom får jag- och det är lycka det för även om min näsa är superkänslig så älskar den goda dofter. Vad var det första jag gjorde när jag träffade min man? Jo snusade på honom!

ps. detta inlägg är inte sponsrat, jag bara gillar de här dofterna!

Olen herkkä tuoksuille ja monelle allerginen mutta näistä Bolsiuksen tuoksuista pystyn nauttimaan ilman oireita
Nyt meillä siis  tuoksuu vanilja! Eikä mitään oireita- se on onnea se! 


                        p.s tämä ei ole sponsoroitu postaus- mä vaan tykkään näistä tuoksuista!

Burat

Jag köpte en fågelbur idag. Fast egentligen är det ju verkligen ingen fågelbur, bara en prydnad. Eller lykta? Det knasigaste av allt nämligen är det att det finns en behållare för ett värmeljus inuti. I en träbur! Jag har själv varit med om att ett värmeljus flammade upp i en sluten lykta och stearinet började brinna och då var det tal om sekunder att få allt släckt innan gardinerna bredvid fattade eld. Om stearinet i ett värmeljus fattar eld kan lågorna bli en halvmeter höga.

Nå, jag har helt andra planer för denna bur, färgen har redan bytt- men det får ni veta senare- när sovrummet är klart. Bara min Kalklitir anländer. Den som väntar på nåt gott...

Vem skulle tro att det är februari förresten, när man ser på bilderna?

Ostin linnunhäkin tänään. Tai eihän se mikään linnunhäkki ole, koriste-esine vaan. Vai lyhtykö?  Siis hassuinta tässä on se, että siinä on paikka lämpökynttilälle vaikka tämä on ihan puusta tehty! Olen itse nähnyt lämpökynttilän leimahtavan liekkeihin suljetussa lyhdyssä,  ja siinä oli kyllä ihan sekunneista kiinni ennen kuin liekit tarttuivat verhoihin. Yhden lämpökynttilän liekit voivat olla puolen metrin korkuisia.

No, minulla onkin tämän häkin/ lyhdyn suhteen ihan muita suunnitelmia ja värikin muuttui tänään: Lisää kuitenkin vasta myöhemmin, kunhan makkari valmistuu. Edelleen odotan tuota Kalkiltir maalia..
Kuka muuten uskoisi että eletään helmikuuta, niin vihreää kun tuolla ulkona on...

ABI 2014

Lite svårt att hänga med i svängarna här, när arbete och andra plikter kommer emellan och tiden inte riktigt vill räcka till bloggandet.
Idag var det penkkis, dvs bänkskuddardag för abiturienterna, som snart får läsledigt och sen ska ha sina studentskrivningar. Spännande tider! Klart jag måste åka och se på det, då vår egna grabb också är abiturient! Traditionellt lastbilsåkande genom stan och kastande av karameller till fotgängarnas förtjusning.

Hiukan on vaikeeta pysyä mukana kun työ tulee väliin ja muutkin velvollisuudet vievät aikaa.
Tänään oli penkkarit, ja tottakai minun oli pakko mennä katsomaan, kun oma kuopus on tämän vuoden abi. perinteistä kuorma-autoajoa kaupungilla ja karkinheittoa jalakulkijoiden iloksi. Nyt vielä abi- ristely ja sen jälkeen aikaa lukea  ennen kirjoituksia. Jänniä aikoja!

Mums

Det kan väl kännas lite självdestruktivt att vilja lära sig baka bröd då man ändå inte själv äter bröd. Men för er som undrar kan jag intyga att jag alltid nog smakar och nu och då kan jag äta en skiva. Jag har ju inte keliaki, men mår så mycket bättre utan bröd. Att kunna baka är ändå en värdefull kunskap, så därför har jag valt att förkovra mig på den fronten.
Denna gången blev det dinkelbröd. I vedugn som vanligt, vi har ju inte ens elugn, och med små knep får man en härlig skorpa på det.

Leipominen sattaa tuntua hieman itsetuhoiselta jos ei itse edes aio syödä. No, mutta kaikille teille jotka ihmettelette tätä touhua niin voin kertoa että kyllä aina maistan- ja välillä syönkin siivun tai pari. Minähän en sairasta keliakiaa, minun vatsani vain voi paremmin ilman leipää. Leipominen onkin arvokas taito joten sen takia olen minäkin päättänyt oppia.
Tällä kertaa leivoin spelttileipää. Puulämmitteisessä uunissa tietysti- meillä ei sähköuunia olekaan. Pienillä konsteilla leipään tulee ihana rapea kuori. 

Rufft!

I två dagar har jag rivit tapeter och nu ser det verkligen spännande ut i sovrummet! Jag hoppas hoppas att färgen kommer snart, nu kliar det ju i fingrarna!

För 7 år sedan lämnade mannen en kärlekshälsning när han torkade målarrullen... Gulligt! Vi bara inte kommer ihåg att han gjort det- så trötta och utmattade var vi på slutrakan av byggprojektet.

Idag har jag också bakat, men mer om det i nästa inlägg. Bonusdottern gjorde sushi igår, och mums vad gott det var! Men det hade sitt pris- min mage tål ju inte ris... Den reagerade genast. Borde testa nåt annat, men då är det ju inte sushi mer.

Kahtena peräkkäisenä päivänä olen repinyt tapetteja ja nyt makkari näyttää aika hurjalta! (tykkään) Toivottavasti maali tulee tällä viikolla sillä nythän sormia syhyää että pääsisi maalaamaan.

7 vuotta sitten mies taisi putsata maalirullaa seinään ja jättä rakkaudenosoituksen. Söpöä, mutta me emme muista tuosta mitään, sillä rakennusvaiheen loppusuora on stressin ja uupumuksen takia pyyhkiytynyt muistista.

Tänään olen taas leiponut mutta siitä lisää huomenna. Bonustytär teki eilen sushia, ja voi että oli hyvää! Harmi vain ettei vatsani kestä riisiä. Se reagoi vahvasti. Pitäsisi testata jotain muuta, mutta sittenhän se ei enää ole sushia. 

In progress

Vi har inte fått den nya färgen än, men det är ju bäst att vara klar när den dyker upp.
Snyft ändå, på nåt vis, men allt har sin tid.

Uusi seinämaali ei ole vielä tullut mutta parasta olla valmiina kun se päivä koittaa.
Harmi tää tapettijuttu, mutta kaikella on aikansa...

I barnkammaren

Här ännu några bilder från reportaget jag skrev om i förra inlägget. Vilket härligt barnrum! Inte alla som kan måla sådär!

Tässä vielä muutama kuva samasta kodista josta edellisessä postauksessa kerroin. Ihana lastenhuone!
Ihailen tuota seinää, kaikilta ei tuollainen maalaminen onnistukaan. 

Ljust och fräscht

Igår kom nyaste AVOTAKKA ut, och i den ett av de härligaste hem jag fotat. Så ljust, så luftigt och så stilsäkert!
Tack till hemägarna för förtroendet att låta mig komma och föreviga ert underbara hem! Mer om hemmet kan ni se i bloggen Saa kurkistaa (klick)

Eilen ilmestyi uusin AVOTAKKA jossa mukana minun tekemäni juttu aivan huikean ihanasta kodista! Mars kauppaan ostamaan! :)
Kodissa asustelee lapsiperhe jonka arjesta ja juhlasta voit lukea blogista SAA KURKISTAA. Kiitos perheelle luottamuksesta kun päästitte kuvaajan kotiinne! 

En längtan

Egentligen var det redan höst, när vi besökte Järna i fjol. Men det gröna vet ni, det har etsat sig fast på minnäthinna. Allt det gula också, för det var ju ändå skördetider och slätterna var vackert saffransfärgade. 

Men just nu längtar jag så vansinnigt efter det gröna. De senaste dagarna har jag varit mycket trött, inte mått riktigt bra. En vitaminspruta av det här slaget skulle inte alls sitta illa. Jag längtar så det nästan gör ont..Ge mig sol och värme!

Oikeastaan kesä oli jo muuttunut syksyksi kun kävimme Järnassa viime vuonna. Pellot olivat jo kuivat ja sahramin keltaiset, mutta oli vielä lämmintä ja  vihreää. Tuo vihreys on jäänyt verkkokalvolle, kaipaan sitä nyt niin kovasti. Olen viime päivinä tuntenut outoa uupumusta, olo ei ole ollut kovinkaan pirteä. Tällainen vitamiiniruiske olisi nyt todella tarpeen. 

Svart och silver är ganska najs

 Lampan på klaffbyrån fick en svart skärm. Inte särskilt praktiskt egentligen, det äter ljus, men ingen sitter ändå här och läser eller så. Det är mera en mysbelysning. (led lampan är lite för svag också)
Jag tycker i alla fall om den såhär. 

Klaffilipaston valaisin sai mustan varjostimen. Ei kovinkaan käytännöllinen, sehän syö valoa, mutta ihan kivan näköinen minusta. Kukaan ei kuitenkaan istu tässä, vaan se toimii lähinnä tunnelmavalona. Voimakkaampi led-lamppu auttaisi ehkä. 

När man inte vill

Igår var det dags för ettårsfotografering i studion. (Tyckte den lilles mamma och jag alltså.) Den lille tyckte inte alls det, så det blev inte så många bilder. Men så är det med barn, de kan vara mycket svårflörtade och jag är glad att jag har tolv år av daghemserfarenhet bakom mig, så jag vet att det aldrig går som i Strömsö. Man tar det som det är. Bättre lycka nästa gång.

Eilen studiossa piti olla yksivuotiskuvaus. Päivänsankari vaan ei sattunut olemaan samaa mieltä, joten kovin monta kuvaa ei muistikortille tarttunut. Tällaista tämä on- lasten kanssa menee harvoin niin kuin Strömsössä, ja onneksi minulla on pitkä päiväkotiura takana joten tiedän että näin voi käydä.  Elämä on.  Better luck next time. 

Lite seg

Ibland känns det tomt i huvudet. (kanske det på riktigt är helt tomt? ) Just nu känner jag mig väldigt trög och trött, men kanske det bara beror på dålig nattsömn.
Nå, strunt i det. Det får räcka med en bild. Det är väl ok så också?

Joskus pää tuntuu ihan tyhjältä (ehkä se onkin? )   No, ei sillä väliä- joskus pelkkä kuvakin riittää. Tänään on vaan jotenkin sellainen uupunut olo. Ehkä se vaan johtuu huonoista yöunista.

Betjänten

Jag fyndade en klädbetjänt på återvinningscentralen. ( det är alltså den där som det hänger en blazer på- inte den vita saken som sitter brevid och ser viktig ut) En jätte praktisk mojäng som jag saknat länge. Vi har ju inte utrymme för någon stol i sovrummet, så det där med klädförvaring över natten har varit ett problem. Den här ska jag nog måla, bara jag har möjlighet att smyga ut och göra det. Tänkte spraymåla, men så som det nu är, så blåser det snålblåst eller snöar varje dag.Eller så är det apakallt.

Och den där hunden hej... vilken linslus. Alltid ska han tråma sig med.

Löysin vaaterengin kierrätyskeskuksesta. Tosi hyvä löytö, nämä ovat nimittäin kätsyjä. Meille ei makkariin mahdu edes tuoli jolle heittää vaatteet yöksi. Nyt ongelma on ratkaistu. Ajattelin vaan spraymaalata ensin, mutta se on helpommin sanottu kuin tehty. Ulkona joko tuulee tai sataa lunta, tai sitten on ihan sikakylmä.
Ja sitten tuo koira hei. Aina se änkee kuvaan. Varsinainen linssilude!

Blogghörnan

Jag fick en utmaning av FRIDA, att visa var jag bloggar. Det tog ett tag att få min arbetshörna fotograferad, för i och med att en tavellist flyttades ner till vardagsrummet, måste vi tänka om lite i kontoret.Nu hänger alla mina omslag på väggen.

 Här jobbar jag- och här bloggar jag.

Jag är inte särskilt nöjd med färgen på golvet- den stör mig enormt om jag ska vara ärlig. Men i sanningens namn är det nog inget som kommer att åtgärdas, inte på en lång tid i varje fall. Egentligen tror jag att jag aldrig blir riktigt riktigt nöjd med det här utrymmet. Förvaringen är dessutom svår- jag borde skaffa skåp.
Och kanske kanske skaffar jag en riktigt stor matta hit upp istället för att reta mig på golvets nyans.

Miljoner sladdar samsas och en massa saker ska klämmas in på litet utrymme, men så är det väl alltid?

Sällan fotograferar jag detta utrymme för här brukar vara totalt kaos, då jag har miljoner projekt på gång samtidigt.

 och nu vet ni i alla fall vart mina papperspåsar tog vägen.

Sain FRIDALTA haasteen näyttää missä teen blogipostaukseni. Tuossa vierähtikin vähän aikaa ennen kuin työpiste oli kuvauskunnossa, sillä kun taululista vietiin täältä alas olkkariin, jouduttiin täälläkin tekemään pientä muutosta. Seinää koristaakin nyt kaikki minun tähänastiset kansikuvani.

Täällä teen töitä- ja täällä teen blogipostauksia. 
Lattian sävyyn en ole tyytyväinen- enkä olemattomiin säilytysratkaisuihin. Lattialle ei varmaankaan tehdä mitään mutta ehkä hankin valtavan maton jossain vaiheessa. Kaapin hankita voisi olla ihan fiksu veto myös. 
Miljoona johtoa pöydän takana ja paljon tavaraa pienessä tilassa, mutta näinhän se usein on. Harvoin kuvaan tätä tilaa sillä täällä vallitsee yleensä hullunmylly kun miljoona työprojektia on kesken.

Mutta nyt tiedätte ainakin minne paperipussit päätyivät.