tankar i augustimörkret

Det är väl bara att inse att mörkret är här. Jag ser nog augusti som en sommarmånad ännu, och försöker dra ut på den känslan än ett bra tag, men när skolorna börjar, kvällarna mörknar, det regnar och åskar titt som tätt, så det är inte så lätt att hänga kvar i känslan. Sakta kryper vemodet in under skinnet.

Jag vill inte.

Men jag vet, det hjälper inte att streta emot. Det gäller att göra det bästa av stunden och för mig betyder det att kura ihop mig och tända ljus  och ljusslingor. I massor. Man kan inte liksom ha för många.

Nyt pitäisi hyväksyä että valo vähenee ja illat pimenevät. Elokuu on kyllä ainakin minulle vielä kesäkuukausi, mutta kun koulut alkavat, illat pimenevät ja koko ajan sataa tai ukkostaa, on vaikea pysyä kiinni kesäfiiliksessä. Hiljaa haikeus hiipii ihon alle.

Ei- en haluaisi...
Mutta tiedän, on pakko hyväksyä tosiasiat ja tehdä näistä hetkistä jotain hyvää. Vaikka käpertymällä huvimajaan ja sytyttää mahdollisimman paljon kynttilöitä. Vaikka tuhansia. Ei niitä voi liikaa olla.