Att sluta lura sig själv och börja ta ansvar

Någon frågade om min viktresa, och jag kan väl nämna några ord, även om jag skrivit smått om det förut också. Till min diet hör inte muffins i alla fall- var så säkra!

Egentligen är det alltså inga konstiga krusiduller. Jag har minskat mina portioner, lämnat bort alla snabba kolhydrater (som min mage inte alls tål) och infört daglig motion. Jag fick en gåmatta i september och på den traskar jag ca 5ggr i veckan ½ timme per gång. Redan i december hade jag tappat 10 kilo ( de första 3½ var bara vätska och for redan första veckan) Nu i maj visar vågen alltså -14,5 kg.
 Det är ju bara enkel matematik det handlar om - att äta rätt och äta mindre och motionera mera. Allt annat handlar om vad man som händer i ens huvudknopp och om man är färdig att sluta skylla sitt ätande på andra faktorer. Det är man själv som bestämmer vad man stoppar i sig. Det finns inga andra ursäkter. Punkt slut.
Och ja- jag äter inte muffins. Vill inte ens ha muffins. När de snabba kolhydraterna försvinner från menyn , så förvinner också sötsuget. Bonusdottern bakar ganska ofta och då fotar jag istället, för muffins är ju ganska snygga, inte sant??

Vad jag unviker: mjöl i större mängder (dvs bröd-speciellt köpebröd det får magen att svälla till gigantisk), potatis, ris, pasta, socker (godis och bakverk), processerad mat
Äter istället: kött, ägg, ost,  fisk, kyckling, skaldjur, korv, grönsaker (mycket) , baljväxter, nötter, frön, turkisk jogurt osv
Och visst har jag mina jobbiga dagar också, men även då försöker jag ta ett bättre beslut än att välja chips eller godis. istället kan jag ta ett glas rödvin och en god bit ost eller några bitar choklad och en kopp kaffe.

Jag försöker lära mig att meddela i tid om jag ska någonstans, att jag inte kan äta kolhydrater. En egen sallad och några kokta ägg kan rädda dagen, för en ynka smörgås kan ställa till med grymt magont. Det svåraste är, när man glömt att ta mellanmål och har en busy dag på stan. Då får det bli en banan eller några knackorvar på lösvikt, nerskjöljt av en vischy...Men det funkar, och gör inte hemska svängar i blodsockret.

Eräs lukija kysyi laihtumisestani ja voinhan siitä kertoa jotain lyhyesti, vaikka aikaisemminkin olen siitä kirjoitellut. Oikeastaan tässä ei ole muusta kyse, kuin siitä että pienensin annoskokoja, jätin nopeat hiilarit pois ja aloin liikkumaan. Sain syyskuussa kävelymaton ja kävelen sillä noin 5 päivää viikossa ½ tuntia/ kerta. Jo joulukuussa olin pudottanut 10 kiloa (ensimmäiset 3½ lähti jo ekan viikon aikana sillä se olikin ihan vaan pöhöä) ja nyt toukokuussa vaaka näytää siis -14,5 kiloa.

Yksinkertaista matiikkaa siis, syö oikein, syö vähemmän ja liiku enemmän. Kaikki tapahtuu omassa pääkopassa ja asioita alkaa tapahtumaan kun lakkaa selittelemästä syömistään. Jokainen on itse vastuussa siitä mitä suuhunsa pistää, mitään muita selityksiä tai tekosyitä ei ole! PISTE.
Minä en siis näitä muffinsejakaan syö. Vähähiilarinen ruokavalio poistaa himon, ja minä tyydyn kuvaamaan niitä, se riittää minulle. (ja aika kuvauksellisiahan nuo ovatkin, eikö vain?)

Vältän: jauhoja (etenkin ostoleipää) , perunaa, maissia, riisiä, pastaa, sokeria (karkkeja & leivoksia) , valmisruokia ym

valitsen : lihaa, kalaa ,kanamunaa, juustoja, kanaa, äyriäisiä, makkaraa (pienet määrät) , vihanneksia , herneitä ja papuja, pähkinöitä, siemeniä, turkkilaista jugurttia ym

Toki minullakin on vaikeita hetkiä mutta yleensä pyrin tekemään silloinkin järkeviä tai ainakin parempia vaihtoehtoja kuin sipsit ja karkit. Voin esim nauttia lasillisen punaviiniä herkullisen juustopalan kanssa, tai ottaa muutaman palan tummaa suklaata kahvin kanssa. Kaikista vaikeinta on kiireisenä päivänä kun on reissussa ja unohtanut laittaa eväitä mukaan. On mahdotonta  löytää jotain hiilaritonta välipalaa mutta silloin saatan ostaa vaikka kolme irtonakkia ja pullon vissyä. Vie ainakin nälän, eikä heilauta verensokeria. Yritän myös pikkuhiljaa oppia ilmoittamaan ennakoon jos käyn jossain, että hiilarit ei sovi. Leivästä esim turpoaa maha uimapallon kokoiseksi.Oma salaatti voi pelastaa päivän.