2 maj 2013

Minnen av nåt som var

Det känns underligt och sorligt att tömma ett hem när någon har gått bort. Spår av ett helt liv finns ju där. Hur man än vill kan inte allting leva vidare som förut, men man plockar med sig minnen och och värnar om dem. Både bonusdottern och jag tyckte den här vasen var fin, så nu står den på skänken i vardagsrummet. Den lilla tippan fick också följa med.





Tuntuu kummalliselta ja todella haikealta tyhjentää poismenneen ihmisen koti. Kokonainen elämä... Mutta vaikka miten haluaisimme säilyttää kaiken ennallaan, se ei käy. Poimimme vain  mukaan muistoja. Tämä kukkamaljakko oli sekä bonustyttären että minun mielestä niin ihana että se on nyt kunniapaikalla olohuoneessa. Ihana pikkutipukin halusi mukaan.

11 kommentarer:

  1. Kauniin värinen vaasi. Ja tuo mitta, oi että jossain olen tuollaisen nähnyt, varmasti paappani työkalujen joukossa aikoinaan. <3

    SvaraRadera
  2. Tuttu juttu. Niin surullista.
    Jaksamista kyseiseen tehtävään.

    SvaraRadera
  3. Visst kan det kännas underligt att tömma någons hem men till lika är det så fantastiskt att vi genom personens saker har kvar en del av personen. Jag minns när min mans mormor dog och svärmor frågade om det var nåt han ville ha av mormors grejer. Han ville inte ha nåt men jag ville ha två saker, en vacker väggklocka och en riktig kaffepanna i rostfritt stål. Jag kände inte mormor men jag älskar klockan o pannan och svärmor blev glad för att jag ville föra vidare hennes mammas minne.

    SvaraRadera

  4. Det är lessamt helt klart. Men ändå finns minnena kvar. Kramar.
    Tippan är fin...men vasen vasen är helt enkelt superfin.

    SvaraRadera
  5. sorligt att tömma hem, men samtidigt kiva när man får små minnen att ha hemma. Jättefina grejer ni har hittat!

    SvaraRadera
  6. Verkligen fin vas! Den blir ett fint minne!

    Kram Sabina

    SvaraRadera
  7. "Tippan"...vilket gulligt finlandsvenskt ord!...men så tråkigt med din svärfars bortgång!
    Fascinerande ändå hur vi kan fånga känslor och minnen genom sakerna som finns kvar. Hur vi kan påminnas om personen och händelser när vi ser de där sakerna. Säkert kommer du att göra så när du ser din fina vas och den gulliga lilla "tippan".
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  8. Ja det måste vara en underlig känsla.. Vacker vas, fint att ha minnen kvar..
    Trevlig helg!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  9. Vi har haft många såna hem-tömningar under åren,,, det är så när man till slut blir den sista generationen...
    Underbar vas, och vilken färg! Den lilla sötnosen är också fin...
    kram elsamarianne

    SvaraRadera